hemgång = framgång?

Här sitter jag, faktiskt min sista natt på Korsgatan. Det känns på något vis lite sentimentalt. Min dag har dock varit produktiv med stort P.

Jag vaknade olidligt tidigt men mycket snart kom Gusta över på en morgonkaffe. I gemensam ensemble vandrade vi till SOL där jag hade handledningsmöte gällande A-uppsatsen. En uppsats som jag och Nicole för övrigt producerade hela två sidor på idag, flowtillståndet var totalt.

På eftermiddagen satte jag mig på 166an till Södra Sandby, där jag skulle hämta min router av mina förra kollektivmedboende. Vi passade också på att fika och det hela var intensivt trevligt - de är bra människor.

När jag återvände till Lund hade jag en liten avskedsmiddag med Linus. Han föreslog Viggos, jag tog våra ekonomiska förnuft till fånga och bestämde Burger King.

Hela kvällen har jag sedan städat mitt rum och packat min väska. Imorgon går tåget mot Södertälje, om inte snökaoset sätter stopp för det. Jag vet inte om SJ är på samma dumhetsnivå som SL.

Det ska ändå bli skönt att komma hem och träffa mina krigare. Och göra den där Södertälje-typ-av-skiten - fika på Nancys, röka cigaretter under Centrifugen, vandra genom Kringlan för att slippa snö åtminstone 2 minuter, och så vidare.

När jag återvänder till Lund är det omedelbar flytt till Michael Hansens kollegium som gäller. Det ska bli skönt att ha ett tidsbestämt boende som äntligen känns någorlunda mitt, att äntligen flytta "på riktigt". Det blir fanimig bilresa ner till Lund för att få med TV, Wii, cykel, fåtölj med mera. Mitt rum ska bli förfestlyan nummer 1.

Jaja, jag sitter mest och skiter ur mig tankar som inte har hunnit sorteras än. Men det är fett. Kanske kommer det, bloggnamnet till trots, några blogginlägg under julledigheten också.

I love kebab

Tydligen har jag fått ett litet signum på Sydskånska Nationen - vissa känner mig som kebabmannen.

Jag har alltså fått förklarat för mig att jag exakt varje efterfest kan sitta i exempelvis en soffa och ha det bra. Helt plötsligt får jag något allvarligt i blicken, reser mig snabbt och hävdar att jag "måste gå". När någon undrar varför mumlar jag bara något om kebab och drar därifrån fortare än fort.

Kul detalj är ju att kebabgubben inne på stället vid Mårtenstorget brukar skina upp som en sol när jag ramlar in genom dörren. Jag keepsar det Södertälje, helt enkelt.

(rubriken är för övrigt en referens till ett kebabställe man måste besöka om man befinner sig nära Plattan i STHLM.)

årlig sinnesfrid

Jag skulle vilja påstå att Lucia är en av mina absoluta favoritdagar på året. För mig är den verkligen i samma klass som julafton och födelsedagar.

När man gick i grundskolan och gymnasiet var ju ett luciafirande alltid obligatoriskt, med allt vad det innebar av att gå upp tidigt och ta sig till skolan för att avnjuta målbrottssång, pepparkakor och alkoholfri glögg. Vilket ju passar mig utmärkt.

Två gånger har jag varit delaktig i luciatåget. Första gången var jag fyra eller fem år och gick på dagis. Jag minns inte så mycket mer än att jag var intensivt snorig och att fröken blev lite irriterad. Jag fick dessutom tända Ljuset, fröknarna ansåg att "Matias är duktig nog att ha ansvar för tändstickorna". När jag efter vissa om och men lyckats tända det hörde jag en av de lite yngre pojkarna hänfört förklara för sin mamma att "han tände det på riktigt!".

Andra gången var jag 11 och fick sjunga Staffan Stalledräng. Vi var väl fem eller sex gossar som mest sprang runt och inte fattade någonting. När Staffan himself sjöng fel röt jag åt honom så att det ekade i hela lokalen, något jag fick cred för efteråt av kompisars roade pappor.

Huvudsakligen har jag dock varit på luciatåg i egenskap av åskådare. Det här året var lite ångestladdat för mig - var ser man ett luciatåg när man inte blir tvingad av skolan? Det löste sig. Nationskörerna höll konsert i AF-borgen och Sisslin' Sara var lika inställd som jag på att dämpa söndagsångesten med andliga upplevelser. Så vi begav oss dit och fick köpa ett par halvkassa läktarplatser för 50 kr styck.

Så värt det, ändå. Massor av vackra, vitklädda, ljusbärande människor som sjunger i olika stämmor. Det är så mycket stämning i hela lokalen. Man får verkligen en chans att fundera över sitt liv till stillsam, ljuv musik. Man känner att det finns ett hopp för världen, när folk kan sjunga så vackert. Och det är då julkänslorna kommer. När kören sätter igång med Gläns över sjö och strand känner jag passion för Livet i sig.

Vi kom därifrån intensivt nöjda och bestämde oss för att upprätthålla känslan, således köpte vi lussebullar, juleskum och julmust. Och en liten dosa Göteborgs rapé till mig. Vi stack till Gusta och bara myste.

Helgen har för övrigt varit bra. Alkohol drack jag, full blev jag. Som vanligt. Men det känns okej.

personanalys

"Matias är som en japan, vi skulle kunna stänga in honom i en låda i fyra timmar med en a tribe called quest-platta spelandes så hade han ändå vart skitnöjd när vi släppte ut honom."

livsförbättring

Varför har jag aldrig köpt denna tidigare?

(Helgen var för övrigt förjävla storslagen, jag mår dock fortfarande för dåligt för att kunna återberätta den. Kanske en annan gång.)

MAYHEM

Nu är det snart dags för en "fängslande" jobbarfest. Första bärsen är knäppt, fördrink innan fördrinken innan fördrinken. Vi hörs imorgon, eller nåt.

dags att spräcka hål på en myt

Studenter äter inte nudlar.

Man hör ofta folk lägga fram på diverse sätt att studenter äter nudlar. Till exempel säger vissa lite ledsamt "stackars studenter som bara har råd med nudlar, staten borde tänka mer på dem". Nej, vi har inga ekonomiska bekymmer om vi inte skapar dem själva.

Vissa skämtar om det vitt och brett, säger "Jahadu, hur är det att plugga och käka nudlar hela dagarna nu då? Hahaha!". Gemensamt för dessa människor är att de oftast precis har tagit studenten och nu a) är arbetslösa b) jobbar som telefonförsäljare alternativt lagerarbetare eller c) jobbar på sin rika pappas företag. Och de har lika fel som tycka synd om-människorna, dessutom är de irriterande.

Ingen jag umgås med äter nudlar, sen jag kom till Lund har jag inte hört talas om någon som äter nudlar. Visserligen umgås jag med jävligt kvalificerade människor, men ändå. Vet ni varför studenter inte äter nudlar? För att man är på gränsen till efterbliven om man gör det. Vet ni varför (och denna kommer blow your mind)? För att det är så larvigt jävla dyrt.

På Willy's har de portionspåsar med nudlar i roliga färger och smaker, de kostar om jag inte missminner mig 4,90 kr styck. 500 gram pasta kostar 10 kr om man har flyt. Man kan få ett kilo spaghetti för 15 spänn, och då snackar vi ingen jävla coop-spaghetti utan Barilla. Om man har något vettigt till pastan klarar man lätt fyra ordentliga måltider på 500 gram, det blir alltså pasta för 2 kr per måltid. Om man vill bli mätt på nudlar måste man nog äta tre-fyra paket, för totalt 15 kronor. Och då är man hungrig igen efter en timme - dessutom dum i huvudet.

Ta det inte fel - jag hatar inte nudlar. Nudlar är skitbra som utfyllnad i till exempel en rejäl wok. Men jag hatar fan folk som tror att studenter har nudlar som sin viktigaste näringskälla, och om det finns folk som faktiskt har det så hatar jag dem med.

svartklubbens finest

Ännu en hemlighet är nu klappad och klar, därför tänkte jag avslöja den. Jag, Johanna och Sara blev igår valda till förmän för Svartklubben @ Sydskånska under 2010. Och det känns så jävla fett - vi är ju ändå Svartklubbens finest, låt oss ta detta till en ny nivå. Nationsmötet var för övrigt mysigt och fullt av kärlek.


På fredag vankas jobbarfest med temat "fängslande" och då tänker jag bli onykter. Det tror jag att resten också tänker. Fredagen därefter: julfest.

Nu på lördag spelar dessutom Chords på Svartklubben vilket kommer bli riktigt sinnessjukt. Oavsett hur bakisskakis jag än är lovar jag att älska livet.

BRÄH!

måndagsfeber

Ännu en helg till ända, och en vecka full av mentala prövningar väntar. Men jag är taggad. Mer än så bjuds det tyvärr inte denna gång, men stay tuned för fan.

pokulera up in this

Ett smärre blogguppehåll har förekommit, jag ber om ursäkt för detta. Jag var som sagt på sittning i onsdags och det tog väl ett par dagar att återhämta sig från.

Men idag är jag lide laddad och tänker dricka sprit. Blackout @ Sydskånska väntar, i sällskap av Gusta, Linus, Pelle och senare Erik & Johan. Jag ska försöka få med mig Svartklubbens Finest på ett hörn också, då jag fortfarande sörjer utgången jag missade med dem igår.

BRRÄÄÄH!

vinnaren

Idag är en segerns dag. Hemtentan är inlämnad, hemtentastubbet avrakat och jag kommer vara onykter inom 3 timmar. Mer blogg en annan dag, ja?

vikten av att ha en morgonrutin

Såhär ser varje morgon ut i the fabolous and sexy world of Matias:

Jag börjar med att försova mig ett par timmar, ett viktigt moment så att man inte känner att "idag kan jag få mycket uträttat". Därefter sätter jag mig vid datorn, läser om vad som har hänt i världen på DN.se och låtsas förstå. Inser att jag inte alls förstår och brygger en kanna Arvid Nordquist classic franskrost, det är alltså ett mycket gott kaffe.

Det här är givetvis lite knäckande för mitt självförtroende. Varje morgon tar det mig ungefär en kvart att förstå att jag a) inte har någon självdisciplin (eftersom jag försover mig) och b) är dum i huvudet (eftersom jag inte förstår DN's nyheter). Såhär gör jag då:

Jag tar kaffekoppen och en cigarett och sätter mig i fönstret. Sen sätter jag igång Isaac Hayes - Hung Up On My Baby som är en funkklassiker innehållandes världens bästa originalsampling. Jag sitter där och förstör min kropp med nikotin och koffein under 6 minuter och 16 sekunder. Och så tänker jag att "fan, jag är rätt soft ändå".

Sen förstår jag DN's nyheter.

svartklubben drog till svartklubben

Seriöst, jag vet väl inte riktigt hur jag ska beskriva aftonen innan. Det säger jag varje söndag och det är helt enkelt för att jag bor i Sveriges roligaste stad.

Mofeta & Jerre skulle spela på Svartklubben, ackompanjerade av eminenta Spiderdogs. Mina vanliga party crews hade lämnat stan, lyckligtvis insåg jag att jag har sjukt sköna jobbarkompisar på Svartklubben. Sagt och gjort - jag bjöd in mig.

Så jag, Sara, Yo-Hanna och Sanna träffades på Sparta. Vi drack alkohol så det stod härliga till och lekte fördomsleken. Vi rökte genom fönstret och vi diskuterade livet. Vi tog töntiga gruppbilder med temat "gangsta - sexy - full". Det var mycket bra.

När vi efter en vinglig cykelfärd (jag är alltid det där svinet som inte har någon egen cykel och således tvingar någon annan att skjutsa mig) anlände till Svartklubben drack vi öl och till slut gick Mofeta & Jerre upp på scen med Spiderdogs.

Nu blir det här inlägget lite för hiphopmedvetet och groupiehomoerotiskt, så den som inte pallar sånt får hoppa ner ett stycke. Hursomhelst. Jag har sett Mofeta & Jerre förut ett par gånger och Spiderdogs vid minst fyra tillfällen, och detta var bättre än alla gånger innan. Jag stod längst fram med Johanna och det var så många höjdpunkter. Jag vet inte vem som stod bakom den genialiska idén men Mofeta rappade över både Pete Rock & CL Smooth - They Reminisce Over You-beatet och Camp Lo - Luchini AKA This Is It-beatet och jag var fan nära att komma. Och killen bara fortsätter, med nya låtar man inte hört men älskar från början. Och gamla klassiker man nästan gråter till (att jag antagligen har förstört människors lyssningsupplevelse genom att stå och vråla ut felaktiga lyrics är en annan femma). Det. Var. Så. Fedt, man.

Jag lyckades i alla fall samla mig efter spelningen och vi klubbade ordentligt, "vållande till annans död på ditt dansgolv" som Maskinen uttrycker det. Det blev efterfest på Tvåan och, ja... det finns bilder där jag passionerat kysser en uppstoppad falks bröst och där går fan gränsen. Jag gick till Mårtenstorget och köpte kebab, skrattade hela vägen hem och hade en av mina bästa fyllekulinariska upplevelser detta år. Fast det har jag ju varje helg.

Sammanfattningsvis: Mofeta & Jerres album Bomben kommer göra skäl för sitt namn och jag diggar mina Svartjobbare väldigt intensivt.

Så mycket Svartklubben


Efterfestmode

att dricka alkohol och kalla det empiriska studier

Linus är en trevlig herre jag stötte ihop med första gången jag jobbade på Klubb Foxen, närmare bestämt den fjärde september detta år. Jag bestämde mycket snart att vi skulle bli vänner och rakt av attackerade honom.

Och ja, nu är vi vänner. Tur är väl det, för annars hade jag igår kväll vältrat mig i chips och film i min ensamhet. Detta är vad som hände:

Jag satt här hemma och drack kaffe med Linus. Han skulle ut på kvällen och jag beklagade mig mycket över vilken seg kväll jag skulle ha. Jag har nämligen en hemtenta som måste färdigställas. Linus menade att jag inte skulle plugga även om jag var hemma, och pekade på att jag borde följa med till Blekingska.

Så småningom kände jag att jag behövde en giltig anledning att gå ut och festa. Sagt och gjort: vi kollade gårdagens datum, 20e november, på Wikipedia och fann att det var Lars Johan Hiertas dödsdag. "Dåså, om du går ut och festar nu är det i princip samma sak som att skriva hemtenta" menade Linus. Min hemtenta behandlar nämligen presshistoria och Lars Johan Hierta är Aftonbladets grundare.

Så, inte nog med att jag fick en god kväll. På grund av mitt dåliga samvete skrev jag klart ena halvan av hemtentan innan jag började förtära maltdrycker. Förstår ni vilket vinnande koncept?


Och ikväll ska jag till Svartklubben med mina Svartjobbare. Mofeta & Jerre spelar med Spiderdogs, som aldrig har gjort mig besviken tidigare. Det kommer bli fedt, man.

om människors oförmåga att höra två s

Det här är en konversation jag har haft varje gång jag träffat en ny människa de senaste tre månaderna:

X: Jaha, vad pluggar du då?

M: Jag pluggar pressvetenskap

X: Jaha, är du religiös?

M: Nej, inte prästvetenskap, pressvetenskap, om journalistik och sånt

X: Jaha, jag tyckte du sa prästvetenskap, hahahahaha


Om vi säger såhär. Det var faktiskt lite roligt de tio första gångerna. Åtminstone intalade jag mig själv det. Men nu är det fan inte kul längre - det börjar bli tjatigt.

Jag har tagit fram diverse strategier för att undvika detta men det går fan inte. Till exempel har jag börjat göra en konstpaus mellan orden press och vetenskap för att verkligen trycka på S'en, jag låter mest av allt som en väsande orm när jag klämmer ur mig "pressss.... vetenskap". Men det hjälper inte. Det leder till följande:

1. Folk tycker att jag är dum i huvudet som inte vet att "mitt" ämne heter teologi
2. Folk tycker att jag är dum i huvudet som särpratar

Jag har till och med försökt ge folk en ärlig chans att inte dumförklara mig, jag har börjat säga såhär:

"Ja, allså jag pluggar press....vetenskap, jaduvetomjournalistikochmassmediaochsådär". Jag klämmer in det sista jättesnabbt innan de hinner fråga om jag är religiös. Men vet ni vad som händer då? Folk säger ändå "Jaha, jag tyckte du sa prästvetenskap, ahahahaha!"

Det ska bli så jävla skönt att plugga svenska nästa år.

svunna tider

Det är hemtentavecka och jag mår fan inte bra. Jag pallar helt enkelt inte skita ur mig åtta sidor om presshistorien. Men jag ska - snart.

Tills vidare nöjer jag mig med att drömma mig bort till en förlovad plats där livet var enkelt på många sätt och vis: Hultsfredsfestivalen 2009. Det var jag, Jack, Joel, Greken, Hanna, Jamal, Max, Dennis, Marielle, Nisse, Sebbe, Johan och Camp Fikri. Visst, man kunde ha problem där också. Men inte på någon högre nivå än "jag är hungrig", "jag luktar apa" eller "jag är så full att jag inte vet var jag är nånstans".

Jag minns hur Joel brukade vakna med ett stön och lägga en Resorb i burk öl det första han gjorde. Hur vi aldrig mindes i vilken ordning vi la oss på natten men likväl vaknade i ett fyrmannaskedtåg varje morgon. Hur Ice Cube stod på scen, stångad som tjuren Ferdinand och utropade "I luuuuv schweeedeeeen". Hur vi på sex dagar förbrukade 55 plattor öl och cider och ett tiotal liter vin och sprit.

Inte konstigt att livet var så enkelt då.

När denna bild togs funderade jag inte så jävla mycket över hemtentor eller studier i allmänhet. Jag tänkte nog inte så mycket alls, förresten. Och Sjöquist - det här är en vodkablick som heter duga.

lundaläten

Som språkbög tar jag gärna till mig nya uttryck och diverse andra ordfenomen, vilket det finns gott om när man flyttar 60 mil. Jag pratar inte skånska än men mitt språkbruk har fått sig vissa smärre törnar på vägen, här kommer ett par exempel:

• Jag lägger gärna till ett "man" [mä:n] efter meningar direkt riktade till en människa. En jargong jag tror jag lagt till mig med på Svartklubben, där det talas mycket så. "Hur är läget man?" - "Det är lugnt man, själv då man?" - "Sweet man, jo det är lugnt man" - "Skönt man, korka upp en Miller, man"
• Alltför ofta när jag ska säga "lite" blir det numer "lide" [li:de]. Det är skånska, rakt av, men man kan komma undan med det. Exempel: "Jag drack grön tuborg och blev lide laddad!"
• Istället för att säga "packad" säger jag "nitad" dessa dagar. Ett ord ingen annan än Gustaf har smittat mig med.
• "Fett" stavas nuförtiden "fedt", skillnaden i uttal är dock nästan obefintlig. Försök låta lite hög/förkyld när du säger fett så blir det bra.
• Andra bra uttryck jag inte riktigt har lagt till mig med än, men troligtvis kommer göra, är bland annat "nellad" som betyder sugen, och "pulig" som jag har hört användas både om vackra kvinnor och mat. "Jag är lite nellad på en falafel, de är så jävla puliga!".

Mer fylls på efter hand!

livet och en femhundring

Igår pluggade jag som ett jävla svin.
Idag fikade jag med bra människor.
Imorgon ska jag plugga som ett jävla svin.

Kör en vild gissning: vilken av dessa tre dagar är bäst?

"Dom kallar oss svennejävlar"

En dokumentär från UR om invandrarsituationen i Södertälje

Väldigt intressant dokumentär som jag precis har avnjutit till morgonkaffet. 30 minuter, med Musse i huvudrollen, tar den upp och konkretiserar det så kallade "problemet" med Södertäljes invandrings- och flyktingpolitik.

Känns viktigt att se på, dels för att det är Södertälje och för att jag inte har sett röda bussar på jävligt länge, men också för att temat är lika dagsaktuellt som någonsin.

Man får väl ha vilken åsikt man vill om situationen och dokumentären. Jag hör väl till en (av få) som försöker avproblematisera hela grejen på grund av mina goda erfarenheter. Jag började i högstadiet, klassen bestod av hälften invandrare och hälften svenskar och grupperingarna var där från dag ett. Kvar i mitten stod jag, Nahir och Salomon (av tre olika ursprung) och fattade mest ingenting. Men vi umgicks och mådde bra och var välkomna på alla hörn i klassen.

Dokumentären tar givetvis i så det knakar - men hey, så skapar man TV. Överlag tycker jag ändå att alla sidor får komma till tals och bilden av situationen blir mer och mer rättvis ju fler minuter som går. När Herr Nationaldemokrat får komma med sina åsikter pallar jag dock inte längre och måste bryta för en cigarett, men fortsättningen är väldigt fin även om middagen precis i slutet måste ha varit väldigt awkward för samtliga inblandade.

Jag är bekant med många av de medverkande sedan tidigare, vissa har jag träffat någon gång, vissa har jag inte träffat på flera år, vissa har jag jobbat med och så vidare, och så vidare. Det lyfter filmen för min egen del - det är faktiskt riktiga människor.

Jag har inte bott i Lund tillräckligt länge för att kunna känna av hur det fungerar här. Jag vet inte om det finns så mycket invandrare och flyktingar på pappret, men mångkultur finns det ju definitivt med tanke på bytisarna. Jag tycker det känns bra hittills.

mitt nya liv (vecka 47)

Återigen en intensiv helg, bestående av fylla och jobb med andras fyllor. Fredagen bestod av ett duktigt förkrök hemma och sedan en tripp till Dirty Frank där mayhem utspelades. Från 00.00-09.00 lördag natt jobbade jag på Gåsafesten. Inte värt det. Eller?

Den kommande veckan ska dedikeras åt studier. Dessutom dammsög jag mitt rum idag. Alltid något?

en talför ung man

Att plugga pressvetenskap är kul, man får se milstolpar i mediehistorien. Typ den första Aktuelltsändningen år 1958.



De här killarna är inte helt med i spelet och det råder viss skepsis gällande deras kunskaper om vad en filmkamera och en TV ens är för något. Underbart!

wack typ av snubbe

Jag har inte bloggat sen i måndags, märkte jag nu. Och idag är det torsdag. Mitt längsta blogguppehåll sedan jag lämnade hemtrakterna. Det är så enkelt som att jag har haft både brist på inspiration och tid - framför allt det första, fem minuter kan man ju alltid klämma in någonstans om man så vill.

Universitetslivet erbjuder en viss frihet, framför allt när man läser en fristående kurs inom humaniora. Man har helt enkelt inte så mycket schemalagd skoltid vilket leder till att man vaknar och tänker "jahaja, vad ska jag göra idag då? Eh, ingenting kanske? Japp, det låter bra!". Vilket ju är skönt men måste upphöra mycket snart.

Ska jag hitta någon nackdel med mitt senaste livsval tror jag att det här kanske kom lite väl tätt in på gymnasiet - jag har inte riktigt den studieenergi som jag skulle vilja ha.

Ändå. Så värt det.

shopaholic

Fan, vad jag aldrig ska handla med Gustaf igen. Vi triggar varandra på ett dåligt sätt.

Ica Malmborgs, Clemenstorget. Vi skulle väl mest av allt ha ett paket tortellini var. Min nota landade på 230 kr och Gustafs på 380 kr.

den intensiva helgen

Igår blev det ingen blogg på grund av tidsbrist och en ovilja gentemot livet i största allmänhet. Idag är jag jävligt back on track och ska försöka återge ännu en Lundahelg.

Jobbarresan gick av stapeln i fredags och den var inget annat än mad. Jag och Gustaf klädde ut oss till juggeplastgangsters och färgade håret korpsvart för att följa vårt lags Sopranostema. På Sydskånska fick vi en lista med saker att införskaffa, till exempel en slips från Juridicum, en gatsten från Smålands, en ljussabel och massa andra sjuka grejer. Jag och Gustaf lyckades faktiskt på allvar skaffa en gatsten från Smålands. När resten gick och plockade gatstenar i stan gick vi till Smålands och bad att få ett klistermärke att sätta på den (info: Smålands är den enda socialistiska nationen i Lund, därav piken med gatsten).

Efter allt lekande och lite mackor blev vi placerade på en buss till Skanör och fick ett par öl i handen. Vårt lag kom tvåa i tävlingen och priset var att vi fick gå in i huset vi skulle bo i näst först för att hitta sängplatser, då det inte fanns till alla. På grund av vissa felberäkningar och allmänna snedsteg fick jag trots mitt övertag ingen sängplats - en soffa från cirka 1874 fick utgöra sovunderlag.

Resten av kvällen och natten vet jag inte riktigt hur jag ska återge. Tänk er en nio timmar lång psykos. Dåligt jävla rödvin i mängder (Santa Helena). Alkohol i andra former i samma mängder. 50 pers som har jobbat för nationen och nu tänkte få valuta för pengarna och inget annat.

Jag hade mått lite dåligt över att jag var så fruktansvärt onykter om jag inte visste att minst hälften av deltagarna var i exakt samma tillstånd. Det var förvisso ingen höjdare när jag dagen efter fick höra att jag precis innan jag somnat bett alla i mitt rum att "suga kuk i helvetet" men hey - stora mängder alkohol kan göra även den snällaste lilla gosse till ett monster.

Jag behöver nog inte säga att jag upplevde stora svårigheter med livet när jag vaknade på lördagen. När jag kom hem kurerade jag mig bäst jag kunde och stack sedan till Svartklubben där jag hade jobb att utföra. Tveklöst den bästa gången jag jobbat hittills - Safari Sound System levererade ett skönt gung som passade en slapp bakisdans, gästerna höll sig i skinnet och allt flöt bara på i största allmänhet. Ett par väldigt onyktra kursare kom och besökte mig vilket också var väldigt trevligt.

Summa summarum: ännu en helg har varit svinbra. Det är väl inte så jätteovanligt, men även veckorna här är svinbra. Mest hela tiden. Låt det fortsätta såhär. Två månader and counting...

the chamber

Dags för ett novischtips.

I Lund förväntas man ofta vara utklädd - på sittningar, resor eller maskerader i allmänhet. Jag har ju hunnit nämna maskeradaffären Connies. Det som räddade mig igår var dock Klädkammaren i AF-borgen.

Jag gled in och sa att "imorgon förväntas jag se ut som något från The Sopranos". "Det har jag aldrig sett" var svaret och jag replikerade "Inte jag heller". Snubben drog en bildsökning på Google och fem minuter senare hade han styrt upp en outfit åt mig. Det blir rätt mycket plastjuggemafia över mig.

Hursomhelst, Klädkammaren har öppet onsdag & torsdag kl 17.15-20.30. Kolla in det stället! För det set jag hyrde fick jag slänga upp 100 spänn, varav 40 var disposition. Det kostade alltså 60 kr. Riktigt billigt!

kåridår

I mitt förra inlägg nämnde jag ju att jag har mycket på G, men att saker är osäkra till den graden att jag inte vill blogga om dem. Nåväl, en grej är i alla fall spikad nu så den tål att bloggas:

Jag flyttar till en korridor på Michael Hansens Kollegium den 1a januari och har det rummet till sista juni. Det känns mycket bra. Korridorliv, (ännu) lägre hyra än jag har nu, nära till Tornavägen och granne med Pelle. Blir nog inte så mycket bättre.

Till sommaren lär jag ju flytta hem till Södertälje tillfälligt. Nästa höst ska jag eventuellt styra upp ett affärsmässigt samboende med min käre vän Albin, som funderar på att göra det bästa beslutet i sitt liv - flytta till Lund.

Så, det känns fett. Imorgon: jobbarresa. Nu ska jag bara försöka hitta en utstyrsel...

bloggstalgi

Morgonrock är plagget jag bär just nu, och jag tycker det är ett fantastiskt plagg. Man är varm, bekväm och lite sexikon på samma gång. Det blir helt enkelt inte mycket bättre än så.

Jag har varit dålig på bloggandet de senaste dagarna. Har mitt liv blivit händelselöst? Svaret är nej. Mer än någonsin är på G, skillnaden är att alla dessa händelser för tillfället känns så osäkra att jag inte vill blogga om dem. Skiter det sig ska jag glömma det, utan att de flyter runt i cyberrymden.

Men så fort händelser blir spikade lovar jag att rapportera.

Med det sagt kan jag ju berätta om sånt som faktiskt är spikat. Jag ska på jobbarresa på fredag, och kommer hem på lördag. Det blir nog fett. Vart vi ska? Ingen aning, det får vi veta när vi är framme. Den 14e november ska jag jobba på Gåsafesten vilket nog också blir nice, och ett kul tillfälle att träffa folk från andra nationer. Överlag har jag rätt mycket planer för de kommande veckorna, och framför allt helgerna.

Men inget gott som inte för något ont med sig. Mina möjligheter att åka hem till Södertälje denna månad känns väldigt begränsade. Jag saknar det inte mycket för jag har larvigt kul här och mår bättre än jag gjort på länge, men lite grann i alla fall.

Typ att sitta med Albin vid Centrifugen, djupt försjunken i samtal om livet och kvinnorna.
Eller fika med Rastamannen på Stället och mest av allt påpeka hur mycket livet suger (och hur bakfull man är).
Eller vakna av att Riku ringer och vill ta en morgoncigg och en kaffe utanför porten.
Eller åka runt i en bil med Serben och lyssna på löjligt hög musik, mest av allt fråga varandra "happ, annars då?". Ni vet, när båda sitter och trycker på något kul som hänt man så gärna vill berätta men man försöker istället fråga den andra om något kul har hänt, för att få motfrågan.
Eller gå till jobbet med Emil. Fast jobbet saknar jag fan inte. Men två-minuters-promenaden dit var fin.
Eller vara full med Jack och inse att "nu kan vad som helst hända".
Eller basta med Jacke.
Eller gå hem till Jossan sent på natten och bli bemött med varma mackor, te och välbehövliga samtal om livet.
Eller bara sitta nere på CP med Joel, Greken, Max och resten av gänget och slänga i sig öl efter öl - därefter låta livet föra oss framåt.

Det är faktiskt grejer jag saknar. Men jag saknar fan inte röda bussar.

när en helg helt enkelt är lite för bra för sitt eget bästa

Det har varit en fantastisk helg i många avseenden.

I fredags bestämde jag mig för att jobba på Klubb Foxen för att spara pengar och lever. Det kan väl klassas som helgens bottennapp - jobbet var stressigt och jag hade helt enkelt allmänt oflyt. Jag träffade dock ett par nya, och gamla, roliga karaktärer. Vilket ju alltid är positivt.

Lördagen spelade dock i en helt annan division. Kort efter uppvaknandet insåg jag att jag nog behövde någon form av utklädnad till kvällen - det var ju trots allt Halloween. Det var bara att bege sig till Connies. Ett ställe som är vitalt att känna till om man studerar i Lund, en maskeradaffär på Östra Mårtensgatan 14. De stänger vanligtvis 14 på lördagar men att inte ha öppet när alla vaknar bakfulla och inser att "shit, det är halloween ikväll" är ju bara dumt. Jag roffade åt mig ett par fula glasögon och lite ansiktshår.

Jag och Gustaf begav oss till Linus för att förfesta lite. Resultatet blev att vi förfestade mycket. Vi spanade in någon korrefest på Delphi men upplevde mycket snart att vi inte var välkomna och ville således inte stanna där. Gustaf begav sig åt sitt håll, jag och Linus påbörjade en vandring mot Sydskånska och klubben Blackout.

Under ett kort ögonblick på en parkering på vägen fick vi ett moment och insåg att detta var första gången vi var riktigt fulla tillsammans - det var en milstolpe i vår vänskap. Och riktigt fulla var vi. Ett bra exempel är kön in till klubben. Linus anstränger sig för att se riktigt svinnykter ut och överräcker till vakten sitt studentleg och sitt... Skånetrafikenkort.

Vi kom dock in, även Pelle joinade oss. I efterhand är jag glad att jag var maskerad till oigenkännlighet, jag är nämligen inte helt säker på vad jag har gjort där inne. Däremot är jag mindre glad över att jag såg till att de flesta förstod att jag var jag. Att ha en annan identitet hade enbart varit positivt för mig igår. Till er som träffade mig: jag ber om ursäkt. Inte för att jag var full - för min existens.

Huvudsaken är dock att man har roligt, och roligt hade vi. Väldigt roligt, helt klart en av de bättre och mest kompletta utekvällarna i Lund hittills. Jag vaknade imorse av att jag hatade livet väldigt mycket, ett par glas vatten och lite mer sömn löste dock de flesta problemen. När jag väl gick upp fann jag spår av kebabrulle framför datorn vilket jag var tacksam för - hur hade jag mått utan en sån innan jag gick och la mig?

Linus kontaktade mig och beskrev situationen som att "den här kvällen behöver en epilog". Det ledde till att jag, Linus och Gustaf begav oss till Rehab på Västgöta nation och åt hamburgare så det stod härliga till. Vi har sedan umgåtts hela dagen och jag fick ett mycket glädjande besked vilket vi faktiskt firade med en öl på Arimans. Situationen krävde öl, helt enkelt.

Nu sitter jag här och tycker att jag faktiskt inte förtjänar någon söndagsångest. Den motarbetas och jag tror det får bli lite rösti, bacon och ägg för att hjälpa mig själv på traven. Det här inlägget är en förklaring av hur roligt man faktiskt kan ha i Lund. Om du inte gillar stället där du bor och känner för att studera lite kan jag rekommendera denna stad varmt.

i en tid av bostadsbrist

Från Sydsvenskan:

"Nästan 100 saknar hem
Hemlösheten har ökat väsentligt i Lund, från 89 personer förra året till 99 personer i år. Av dem är 29 kvinnor. Sju är barnfamiljer."

... och hur många är studenter?

novischekonomi

Jag vågar spontant gissa att jag inte är den enda novischen i Lund som har upplevt en ranglig ekonomi. Särskilt när man påbörjar sin första termin kan det bli svårt, på grund av flera faktorer. Dels lider den här orten varje höst av en bostadsbrist från Helvetet vilket kan leda till att ens boende blir dyrt. De som har rum över utnyttjar situationen och vem kan egentligen klandra dem - jag hade också gjort det.

Bostadssituationen kan alltså bli dyr. Man kan få en ockerhyra, och man flyttar runt mycket vilket leder till veckohyror här och dubbla hyror där. Bor man dessutom utanför Lund sin första tid måste man slänga upp en röding varje månad för ett busskort.

Inte nog med det - har man aldrig bott hemifrån tidigare vet man inte hur det går till. Man fattar inte att man behöver handdukar, extra lakan, tvål och liknande, inte heller att dessa saker kostar pengar.

Dessutom behöver man för det mesta åtminstone lite kurslitteratur (även om jag måste erkänna att jag inte har lagt en spänn på det hittills). Utöver det är det massa novischaktiviteter som kostar pengar och dessa kan man inte skippa - de är vitala för ens sociala överlevnad. Och jävligt roliga, helt klart värda varenda slant.

Hur gör man då? Jag tänkte hålla mig från de vanliga tipsen om "jamen storhandla, laga storkok, kröka inte så mycket!" då jag är en man som eftersöker livskvalité. Detta är, enligt mig, bra alternativ (eller komplement) till ovanstående tips:

• Se till att jobba på nationer och evenemang. Vad gör man en fredag eller lördag? Jo, för det mesta blir man full, vilket kostar pengar (sprit, inträde, fylleköp, bakispizza etc). Om man ser till att jobba någon fredag eller lördag då och då kommer detta bli en kväll man inte gör av med en krona. Dessutom betalar det ofta tillbaka sig i form av gratis inträden, nästan gratis fyllor och tillställningar som även dessa gör att man sparar pengar ännu en fredag eller lördag, om de är placerade på någon av dessa dagar. Många nationer anordnar tacksittningar veckovis för alla sina jobbare - detta brukar innebära att man blir matad, drucken och får gratis inträde till klubb. Åtminstone halva fyllekostnaden försvinner ju. Bortsett från den rent ekonomiska aspekten är det också svinkul att jobba och bra för ens sociala liv.
• Besök ÖB och liknande varuhus. Personligen köper jag aldrig mat på till exempel Willys eller ÖB av den enkla anledningen att när jag äter något vill jag känna smaken av det. Andra produkter går dock utmärkt att köpa på billigaste möjliga ställe, såsom schampo, tvål, tandkräm, diskmedel, tvätt- och sköljmedel. Såvida man inte är en diskkonnässör är det oftast ens vanliga märken fast lite billigare, tar man allt på en gång är det definitivt värt bussresan.
• Skaffa bonuskort på dina mataffärer. Personligen handlar jag nästan bara på ICA och har således skaffat mig ett ICA-kort. Redan efter några veckors handlande finns statistik över vad man brukar köpa och rabatterna trillar in. Det är nästan mer värt segerkänslan i magen när man får rabatt på fullkornspasta än att man faktiskt sparar pengar.
• Om du är nikotinist, dra ner förbrukningen. När jag flyttade hit rökte jag väl nästan ett paket cigaretter om dagen vilket blir sinnessjukt dyrt när man plötsligt måste betala för sin hyra och mat. På ett par veckor går det enkelt att dra ner förbrukningen av vad jag brukar kalla "de onödiga cigaretterna". Ni vet, den man tar när man väntar på bussen, eller för att man har tråkigt, eller för att se laid-back ut när man går på stan. Jag har dragit ner min rökning med cirka 60% - inte nog med att jag sparar svinmycket pengar, rökning skänker mig nu mer njutning än innan. Det vanligaste tipset är väl antagligen "Sluta!" men är man eller har varit nikotinist vet de flesta att det inte riktigt är så enkelt. Framför allt inte när man är helt ny på ett ställe och kan behöva sina cigaretter eller sitt snus som en mental "snuttefilt".
• Bonustips! Det här är inget jag praktiserar själv då jag aldrig har förstått den världen men en vän till mig började spela World of Warcraft när han flyttade hit. Det kostar tydligen inte så mycket och man blir ju beroende, så ja, tiden springer förbi utan att man är ute och spenderar pengar. Det går säkert att hitta ett alternativ även om man inte gillar datorspel - personligen tittar jag mycket på tv-serier.

Nu är det säkert inte så många som faktiskt har svårt att överleva rent ekonomiskt varje månad - jag har i alla fall klarat mig fint hittills, pappa Staten ger oss rätt mycket deg när man tänker efter. En bättre anledning till att praktisera tipsen ovan är väl snarare att kunna förhöja sin livskvalité på andra vis - köpa bättre öl än Grolsch när man är ute, investera i en stor påse hemtentagodis, äta ute med vänner, gå på pub mitt i veckan, slippa nudlar - och ändå ha ett gott ekonomiskt samvete.

Så rullar jag, kanske rullar ni på andra sätt? Holla!

två månader senare

Igår var det exakt två månader sedan jag flyttade till Skåne - därför kan det idag vara på sin plats med ett litet inlägg om den här tiden.

Det känns mycket längre än två månader, jag har hunnit uppleva så mycket. Det hade lika gärna kunnat vara 4-5 månader sen jag satt den sista kvällen på Centralbaren i goda vänners lag och funderade över mitt val. Nio timmar senare skulle jag sätta mig på tåget mot Lund och väldigt mycket kändes väldigt ovisst.

Med facit i hand vet vi ju att jag satte mig på tåget. Jag kom till Lund vid halv ett på dagen vill jag minnas och mötte upp min värd (och hennes systers pojkvän) på stationen. Vi åkte till mitt blivande hem i Södra Sandby. Därefter har allt gått väldigt snabbt och kan väl sammanfattas i ett visst antal höjdpunkter och allmänna milstolpar:

Första vinglaset på Bangatan. Första Ica-besöket. Första Lundfyllan, på Stortorget. Inskrivning på Sydskånska. Introduktionsmöte på pressvetenskapen. Förstagångsjobb på Klubb Foxen. Utgång med kursare. Novischpub. Svartklubbenjobb. Novischfest. Flytt till centrala Lund. Hemtenta. Oktoberfestjobbarfest. Kursarssittning. Korridorfester.

Och ändå är det här bara ett urval, för medan jag skriver kommer jag på så många fler händelser att jag inte minns i vilken ordning de har inträffat och således blir trött på att ens försöka. Ska vi sammanfatta med att jag är nöjd?

Vad jag har förstått det som har jag inte ens hunnit uppleva höjdpunkterna med Lund - typ Siste april, Karnevelen, Tandem och liknande. Trots detta faktum har jag haft, som eftergymnasiala jorden runt-slampor hade uttryckt det, "the time of my life".

Lite mer Stockholmsk, lite mer bosatt i Skåne. Det är fett.

mitt nya liv börjar nu (igen)

Jag gick upp 09.30 imorse och sprang några varv i Stadsparken. Hurtigt?

min klocka går före

Vintertiden är kommen. Vinter är visserligen för mig ett negativt laddat ord, men det var skönt imorse att sova ut och ändå gå upp innan klockan 12.

Helgen har varit kaosartad, fear and loathing in Lund. Natten mot lördag gick käpprätt åt helvete på många sätt och vis och vi ska alla glömma den - jag minns det i alla fall inte. Lördagen spenderades i ett mycket krävande tillstånd, helst av allt hade jag velat krypa ner i sängen och försvinna från mänskligheten. Jag var dock tvungen att i sällskap av Nella inhandla en present till Nicole. Nella föreslog på skämt att vi skulle köpa en fisk och jag blev galen av lycka - skämtet blev till verklighet.



Han heter Ragnhild och är av arten löjfisk. Han föredrar brunetter och hans främsta intresse är party. Dessutom gillar han pizza. En perfekt inneboende till Nicole med andra ord!

Trots mitt krävande tillstånd vägrade jag ge upp planen på Svartklubben med mina kära kurskamrater. Jag tvingade i mig pizza, tårta och alkohol tills livet blev bra igen. Och det blev det - jag hade det mycket trevligt på Svartklubben trots att musiken inte var riktigt lika "Yo!" som jag hoppats.

Idag är jag bara lite bakfull vilket känns som en dröm efter gårdagen. Jag unnar mig att sitta i tofflor och morgonrock, att titta på serier, äta bacon, dricka kaffe, spela tveksamma flashspel. Men snart ska jag väl också ta mig en dusch och vandra till affären - jag har inte handlat på så länge att det är underligt att jag ens är vid liv.

Holla!

hvalspeque

"En hval af ganska betydlig storlek hedrade i tisdags vid middagstiden Strömstads hamn med en fransk visit. Från yttre redden styrde han kurs rätt på Röndden, gjorde sedan en lof inåt hamnen, hvarvid han tycktes ha för afsigt att närmare undersöka briggen. Försöket, som antagligen ej föll honom i smaken, hvarför han åter ilade med full fart utåt, kastande vattenstrålar högt upp i luften."

Aftonbladet, fredagen den 10e mars, 1882.


Så jag har alltså varit i tidningsarkivet idag igen. Drog dit med Nella imorse efter en snabbfrukost på SOL, även Camilla befann sig på platsen. När vi hade presterat så att det nästan rann bläck ur porerna på oss tog vi en fika istället, på Ebbas. Ett ställe jag ej hade hunnit besöka än men fann mig trivas på.

Några timmar senare: myskväll med Linus. Godis, läsk & film från Hemmakväll. Vi såg Blood Diamonds, gissningsvis är det en jävligt bra film som jag är en för dålig människa för att förstå. Jag har bara svårt att empatisera med, och känna koppling till, diamantslavar. Visst, det är jättesynd om dem. Faktiskt. Och där stannar det. Jag kan inte gripas av det, jag är för bortskämd och västerländsk.

Filmen rekommenderas starkt till alla med mänsklig empati!


Skön helg på G, mer info kommer. Blubb blubb...

sydsvenskan GBG-style

Sluta, inte ens kul.

om mobilberoende

Samtal mellan mig och Jakob på Skype:


Jakob: Hallå, vad var det där? Det lät inte som din vanliga sms-signal?

Matias: Näe men jag har ju ny mobil nu...

Jakob: Va? Varför då?

Matias: Vadå, har jag inte berättat? Äh men det är ingen idé, du kommer bli så jävla arg

Jakob: Nej men säg nu, det måste fram, gör det snabbt! Som att dra av ett plåster!

Matias: Ja okej... I lördags var jag bakfull och skulle tvätta händerna och prata i mobilen samtidigt, resten är historia.

Jakob: Men vafan... vadå, så du köpte en ny mobil?

Matias: Ja, jag sprang till Expert direkt, fatta om du är säljare och det kommer in en otvättad gosse som förklarar att han har bakfylleklantat bort sin mobil och undrar vad den billigaste kostar.

Jakob: Vadå, duschade du inte innan du sprang till Expert? Åt du frukost ens?

Matias: Nej, jag fixade bara lite i tvättstugan för där hade jag en tid.

Jakob: Alltså... du förstår väl hur arg jag är nu? Du förstår väl? Lite arg för att du var så jävla klantig och pajade mobilen men MYCKET arg för att du inte klarade dig en timme utan mobil, det där beteendet börjar bli helt jävla sjukligt!

inköpslista as it should be

En av fördelarna med att flytta hemifrån är att man plötsligt ställs inför uppgiften att handla. Visst, det kostar pengar som pappa Staten förväntar sig att få tillbaka om några år, men plötsligt väljer man själv. I mitt hem var det i alla fall allt som oftast mina föräldrar som handlade, så även om jag för det mesta lagade mat själv tvingades jag ju att utgå från deras inköp.

Men nu. Varje dag äter jag mat jag vill äta, varenda jävla dag. Och istället för att dras med mellanmjölk har jag kaffegrädde i kaffet. Hushållsost på mackan? Eh nej tack, det fick nog bli Philadelphia.

Det är liksom de små skillnaderna. Bara att köpa rätt smak eller märke på grejer förhöjer livskvalitén så mycket att jag nästan storknar. Jag vandrar inne på Ica och känner frihetens fläktar och en varukorg som blir tyngre av fullkornspasta, rösti, multivitaminjuice. Sen att jag inte lagar riktigt lika bra mat som min styvfar är bara en tidsfråga.

"du får skallen din avslagen som ett sexpack i sommarvärmen"

"Notiser ur Stockholms Posten 1792

Wien, d. 8 Februarii. I Constantinopel har en wanwettig Arab kastat efter Storsultan en kanonkula, under det han war i Mosqueen at förrätta sin bön. Man lät genast slå hufwudet af Araben. (2.3.1792)"

Idag är en segerns dag. Jag har förvisso bara sovit tre timmar inatt (tips på hur man botar sömnproblem mottages tacksamt) men jag vaknade med ett leende vid tanken på att vara där jag vill vara, och göra vad jag vill göra. Gick till plugget larvigt tidigt, klockan 8, och lyssnade till föreläsning. Fick tillbaka hemtentan och blev mycket glad över resultatet. Drog till tidningsarkivet på UB med bra människor och läste 1700-talstidningar tills ögonen blödde.

Gick till Ica, handlade mat. Fick kortpris på pasta, 20 kr för två paket. Dagen var gjord.

(fast nu sätter rastlösheten in)

documentation

Jag har bloggat sen jag var 14 eller 15. Idag har jag roat mig med att samla all blogg från mitt liv i ett worddokument. Det blev 197 sidor långt, närmare 70000 ord.

Det är i alla fall nästan allt jag har bloggat. Min allra första blogg jag drev som 14/15-åring verkar ha försvunnit från cyberrymden, helt enkelt tynat bort. Alternativet är att jag minns adressen fel - jag hittar den i alla fall inte. Bloggen jag drev hösten -08 raderade jag i rent vredesmod under ett break-up.

Annars finns allt jag har bloggat kvar och nu har jag samlat det. Någon bakfylledag funderar jag på att läsa igenom hela skiten, men det är så svårt att läsa blogg från när man var 15-någonting, eller till och med 17, eller 18. Bara efter några meningar ser jag ut som att jag har druckit ett par glas vin, med röda kinder.

Det bör dock nämnas att jag är larvigt tacksam över att jag har allt detta kvar. Förstå när jag är 25, om jag har den här bloggen kvar. Det kommer vara tacksamt!

kräkschansta

Igår var det sittning med mina kära pressvetare, eller pressare som jag tycker låter mycket roligare. Hela spektaklet skulle utspelade sig på Krischan och middagen var.... fruktansvärd.

Ta det inte fel - jag gillar Krischan. Jävligt fräscha lokaler, rätt kul klubb, bra drinkar, etc. Men maten igår kan inte klassas som något annat än en kränkning av all matkultur.

Förrätten bestod av stora pommes frittes med någon svampsås till. Den såg läcker ut, pommes fritten var staplade på varandra i ett häftigt mönster. Uppenbarligen hade de haft så kul med uppläggningen av maten att de glömde tillaga den. Prova att ta ut pommes frittes ur frysen, låt dem tina och ät direkt ur påsen. Ungefär så. Svampsåsen smakade för övrigt ketchup.

Därefter bjöds det på huvudrätt, som bestod av enormt sega köttbitar och klyftpotatis. En liten tumme upp här - klyftpotatisarna var helt okej.

Efterrätten lyckades ingen av oss lista ut vad den bestod av, men det smakade som en klump med socker. Jag satte i mig hela då jag förstod att det här, det är energirikt så det bara skriker om det.

Middagen var alltså minst sagt en kulinarisk upplevelse och sammanfattas väl bäst i två ögonblick. Det ena är när Michael under huvudrätten missnöjt sitter och pillar med sin iPhone och Nicole utbrister "Micke, vad gör du där borta, beställer pizza eller?! Ta åt mig med isåfall!".

Det andra är när vi i entrén träffar en läkarstudent. Jag frågar "jobbar du här heller?" och får till svar "Nej, nej, jag bara äter". Michael, som är den som har klagat absolut mest på maten, utbrister "Okej, det gör inte vi - vi dricker".

Så var det med den middagen. Jag är dock övertygad om att detta beror på otur då jag har hört om bra mat på Krischan tidigare - likväl anser jag mig ha rätten att vara missnöjd, och smått äcklad. Hursomhelst var det riktigt kul att äntligen ha en sittning med kursarna. Som novisch fick jag stå i soffan och svepa öl medan de sjöng någon sång, "lambo" någonting. Jag förstod ingenting, bara ett fakta - jag måste göra det här. Så nu har jag väl haft min första nollning, om inte annat. Känns fett!

Holla!

de eviga lustigkurrarna

Det finns vissa eviga skämt eller små lustigheter som aldrig dör, men som borde göra det. Såna som folk helt enkelt inte kan låta bli att kläcka ur sig när situationen känns rätt.

Som när man står och röker i ett sällskap och någon blåser en rökring. Varendaste eviga gång säger någon då "Höhö, kan du inte göra ett skepp som Gandalf eller?".

Eller när man är ett sällskap och blir fotograferade. Givetvis håller någon två fingrar bakom huvudet på någon stackare. Det är inte ens kul.

Eller på bion, när reklamen är slut och de måste byta rulle till filmen, så skärmen blir svart en stund. Då är det alltid någon i publiken som reser på sig, utbrister "jaha, då var filmen slut då!" och tittar sig omkring med ett nöjt flin. Som Linus sa: "Alltså den killen vill jag bara slå ihjäl med popcornlådan, jag skulle verkligen kunna döda när det händer".

Eller den fulla killen på efterfesten som alltid ska plocka fram en gitarr och spela Wonderwall. Han måste dö, han måste faktiskt det.


Nåväl, ikväll är det sittning @ Krischan med kurskamraterna. Det ska säkert bli trevligt även om min lever börjar bli skapligt trött vid det här laget. Denna helg blir det nykter lördag - who's with me?

vi går över slätten och hackar våra bedor

Igår bjöds det på jobbarfest @ Sydskånska vilket var riktigt fett. Temat var oktoberfest och det mesta var tyskt, jag vågar också gissa på en rejäl sponsring av Jägermeister. Sådan tur att jag precis har grävt ner stridsyxan med jägarmästarn.

Fördrinken bestod av glögg och ölkorv, förrätten av någon sorts korv, huvudrätten av schnitzel och efterrätten av någon sorts äppelpaj. Till detta serverades öl i form av Grolsch och Paulaner, samt Jägermeister. Redan vid efterrätten kändes majoriteten av människorna skapligt onyktra. Ett par timmar senare var det helt löjligt (och jag var lika full som resten, inga bortförklaringar här inte). Att baren slutade servera kvart över ett säger väl det mesta.

Men nog fan var det trivsamt och en riktigt ordentlig gruppfylla är den bästa isbrytarn. Jag gillar sydskåningarna. Nu har jag dessutom ett Jägermeisterarmband i tyskt bögläder, det känns som ett framsteg i livet.

när man bara kan svaret på fyra av fem frågor

Som nämnt har jag ju flyttat. Mitt förra boende, som jag för övrigt hälsade på igår, fungerade ungefär som ett kollektiv. Vi bodde tre pers på en liten yta, hade väldigt få möjligheter att stänga omkring oss och tvingades således att umgås för det mesta (vilket vi alla tre faktiskt var väldigt nöjda med).

Mitt nya boende har ju fördelen att det ligger centralt i Lund, och tro mig, det är jag fruktansvärt glad över. Dock är det mer ett affärsmässigt samboende än ett kollektiv - man pratar helt enkelt inte lika mycket med varandra. Således har det tagit mig ungefär två veckor att luska ut svaren på De Fem Frågorna (ganska viktigt att läsa detta inlägg för att hänga med i svängarna) från tjejen i rummet bredvid mig , eftersom vi mest talar när vi träffas vid kylskåpet.

Av detta har jag lidit ett enormt nederlag. Jag kan svaret på fyra av de fem frågorna, Var bor du? var till exempel löjligt enkel. Däremot kan jag inte längre svaret på fråga 1, eftersom det var den första - jag minns inte vad hon heter.

Känns fruktansvärt obekvämt.


Men lika glad är jag för det, för ikväll är det Oktoberfestjobbarfest på Sydskånska nationen och min spontana gissning är att det kommer bli grisigt och bra. Rapport kommer imorgon, förutsatt att jag inte hatar livet alldeles för mycket då.

studentmat

Jag lagar mat. Inte bra mat, inte varierad mat, inte avancerad mat, inte överdrivet god mat. Men jag lagar den i alla fall, man kan ju inte leva på falafel varje dag. Här är ett tips, en av mina favoriter. Billigt, smakar rätt okej och går snabbt:

Falukorv med fräst zucchini och lök & spaghetti till

Jag vill verkligen slå ett slag för zucchinin, den är fantastisk. Som en gurka, men man kan steka den. En normalstor zucchini kostar typ 9 spänn och räcker till tre matlagningstillfällen. Go get it, son.

bonuspoäng OCH vuxenpoäng

Idag blev jag glad när jag såg att det var extrapris på falukorv. Alltså, glad på samma sätt som när man kramar sin mamma man inte har träffat på länge. Dessutom blev jag extra glad över att det bara gällde folk med icakort och inte vanliga dödliga.

Jag har tagit en skrämmande utveckling mot gubbighet.

avsaknaden av måndagsfeber

Så var ännu en helg till ända, med en ovanligt bra söndagskvällsvibb. Det har varit en grym helg, helt enkelt.

Tentautgång i fredags, dock var vi bara tre personer som var taggade men som jag brukar säga: inställning är viktigare än deltagarantal. Följaktligen åt jag, Nella och Nicole pizza och drack oss onyktra. Sen gick vi till Krischan och dansade (jag flängde mest med armarna). Där träffade jag även Linus som höll mig sällskap efter att damerna lämnat stället. Efter åtta månaders fejd slöt jag också fred med herr Jägermeister - vi är nu mycket goda vänner igen, åtminstone tills nästa gång han behandlar mig dåligt.

Och igår var det jobb på Svartklubben som gällde. En (relativt) lugn kväll faktiskt, vilket var skönt. Städningen gick snabbare än någonsin tidigare och firades med sittningsmat och maltdrycker. Jag trivs med mina Svartjobbare och ser framemot att festa med dem på onsdag, då det vankas jobbarfest.

I skrivande stund sitter jag hemma hos Linus på Delphi och väntar på att han ska äta upp. Sen ska vi samtala innan jag åker hem, sover och vaknar upp till vad jag gissar kommer bli en jävligt bra vecka.

Kanske hörs vi imorgon igen. Troligtvis. Holla at a boy!

klasskillnad

Matias 09-okt-2009 21:14
Jag shottade just 22 år lagrad vodka!

Abbe 09-okt-2009 21:15
Jag dricker 3.5or och äter popcorn


Fet kväll från pizzamiddag till fyllefalafel, med allt däremellan. Ikväll kör vi Svartklubben, dock den från den klarsynta delen av baren. Be there!

die fenster

Jag gillar verkligen mitt fönster. När jag sätter mig i det med en kopp kaffe och en cigarett i morgonsolen, och blickar ner över pöbeln på gatan, känner jag mig berlinsk. Ni vet, som en bohemisk konstnär som far till Tysklands huvudstad för att bo i en vindsvåning och bara vara.

Det är även där jag numera författar mina blogginlägg - rent kreativt då. Själva tangentknackandet sker vid skrivbordet, men anyway.

Och såhär ser gatan ut. Lägg särskilt märkte till elskåpet vid husknuten längre bort i bilden. Jag tycker det är underbart att målaren som gav sig an den väggen sket fullständigt i att det stod ett elskåp där och bara fortsatte måla.

glasens inverkan på sociala barriärer

För ett par veckor sedan var jag på en korridorfest, hos en novischvän. Jag stod inne på ett rum vars herre jag enbart hade träffat flyktigt tidigare, han var dock mycket trevlig och vi konverserade om det mesta. Jag frågade vad han hade i glaset, då det såg ut som en mycket frisk drink. "Det är ingefära och citronvatten" förklarade han för mig. Jag frågade, absolut inte dömande men fylleförvirrat, "bara?". Vad jag förstod var han inget större fan av alkohol men han sa ungefär:

"Ja, så länge jag står och håller ett glas i handen blir det mycket enklare för oss att prata, det löser upp sociala barriärer liksom".

Han har ju faktiskt fruktansvärt rätt, inte heller blev samtalet sämre av att jag fick veta att hans glas inte innehöll alkohol - det flöt på precis som innan. Men visst är det lustigt, och oroväckande, att en så enkel grej som att stå och hålla i ett glas kan göra konversationer mycket mer naturliga?

Som när man är på pub och har köpt sin första flaska öl, utan att börja dricka ur den. Man har inte mer promille förutom den man fick av yoghurten till frukost men bekanta man träffar kollar men genast läget med, istället för den vanliga casualnicken man utfärdar när man ser dem på stan.

Det är intressant men ganska frustrerande att tänka på det här, så för tillfället får det vara nog. Idag är en bra dag. Jag vaknade av att min mor ringde mig och då hatade jag livet - hals- och ryggont plus ordentlig trötthet var huvudorsakerna. Nu har jag druckit te, läst Sydsvenskan på Internet, duschat, tagit en kopp kaffe och en cigarett i fönstret och fått brev + paket med livsunderlättande innehåll av min kära mor. En ordentlig frukost på det här, sen ska jag döda andra delen av hemtentan. Om jag producerar 7000 tecken idag är jag bäst i världen, visst?

ahmagad, tentaångezt!

Något man tydligen bör ha då och då för att klassas som lundensare är tentaångest, så jag kan väl försöka klämma fram lite.

Nej, ska sanningen fram hade jag en sådan fram till ganska nyss. Men nu har jag producerat 7000 tecken av 14000 och det är bara tisdag - uppgifterna ska in på fredag. Det känns som en seger.

Igår var dock en fruktansvärd dag ur ett studieperspektiv - att tvätta och diska blev plötsligt mina livsmål och studiegodiset försvann i snabbare takt än bokstäver uppkom på datorskärmen. Jag är skapligt stolt över att ha vänt den trenden idag.

Nu när jag är klar med ena uppgiften tänkte jag ta mig friheten att blogga lite, och visa ett par bilder på mitt nya boende.

En översikt av mina femton kvadratmeter

Bokhylla och en väldigt rolig fåtölj som man studsar i

Skrivbordet, just nu befolkat av studierelaterade ting såsom dator, en helvetes massa papper och kaffe

Mitt fönster som lämpar sig väldigt bra för en cigarett och en kopp kaffe i morgonsolen

skräckhistorier

Jag satt i lördags och talade med min gode vän Jakob på Skype. Vi spekulerade i största allmänhet om en eventuell Lundflytt för hans del, han förklarade att det beror på om han kommer in till våren eller ej. Plötsligt sa han ungefär såhär, avslappnat och i förbigående:

"Alltså det vore ju en riktig seger om jag kom in till våren, då måste jag göra något helt galet... kanske gnaga lite på det där människolårbenet jag har i garderoben!"

Ni vet i thrillerfilmer, när huvudpersonen och mördaren sitter vid ett bord och samtalar, och huvudpersonen inte vet om att den andra är en mördare? Och helt plötsligt råkar mördaren avslöja en detalj i förbigående och huvudpersonen inser vad som pågår, stelnar till och får kalla kårar längs ryggraden? Ungefär så kände jag vid ordet "människolårben".

Efter att ha samlat mig frågade jag Jakob "Ursäkta, men vad fan är det för människolårben du talar om?" och han svarade förvånat "Vadå, har jag inte berättat det?". Han började därefter berätta historien.

Förra sommaren när han extraknäckte som kyrkogårdsvaktmästare hade han och ett par kollegor varit och tittat till en riktig gammal jävla kyrkogård. Nån grav låg väl uppriven eller så och mitt bland allt låg ett lårben från en människa och bara skräpade. Jakob tyckte det verkade helt naturligt att ta hem det och ha som, och jag citerar, "sin lilla mörka hemlighet".

Han är en sjuk man.

lund is where I rest my head at

Okej, det blev ingen blogg igår heller. Jag hade sjukt mycket att stå i. Nu tänkte jag i alla fall försöka uppdatera er lite.

Jag har alltså flyttat och min nya adress är Korsgatan i Lund (100 meter norr om Södra Esplanaden). Det känns jävligt fett att bo i stan och äntligen slippa passa bussar! Ska man ta upp det negativa har kollektivkänslan från mitt boende i Södra Sandby försvunnit. Där var vi ju trots allt tre pers i en tvåa, nu är vi tre pers i ett radhus.

Värden verkar snäll och tjejen som bor i rummet bredvid mig likaså, även om jag bara har hälsat på henne flyktigt ett par gånger. Jag har ett eget rum som jag eventuellt kommer orka visa bilder på någon dag. Jag har också en otrolig brist på saker som min förra värd höll mig med, till exempel handdukar och liknande. Det värsta har jag åtgärdat, såsom tvål, diskmedel, presso (att fixa kaffe i) etc.


Igår jobbade jag på Sydskånska för tredje gången och Foxen stod på tur. Det var en riktigt trevlig kväll och jag fick träffa nya människor då nästan hela jobbarlaget var utbytt. Idag vaknade jag halv fyra och filosoferade återigen över hur det kan vara mer slitsamt att jobba på klubbar än att vara full på dem. Det bjöds i alla fall på riktigt skön funk och soul, precis som sig bör.

Idag står någon form av utgång på schemat, Pescadoren och Erik från Ragnhild är på besök hos Pelle och har införskaffat gästleg. Let's do this.

att tänja på gränser

Vad gäller mitt bloggande har jag väl framför allt två principer:

1. Jag ska i största möjliga mån blogga varje dag
2. Jag ska inte blogga när jag är onykter

Dessa två principer är för tillfället väldigt svåra att kombinera. Därför får ni en rapport om mitt nya boende imorgon!

akademiker - åsikter

Läste idag en krönika i Malmö/Lund City som fick mig att stå och se helt psykopatisk ut vid bussen då mitt ansikte nästan delades i två i ett försök att inte skratta läppen av mig. Dels är den här mannen mycket arg och dels använder han skällsord i stil med "evolutionsmiss" och "köttmongo", sådant tycker jag faktiskt är roligt. Huvudtemat i krönikan - huruvida vi studenter ska få kalla oss "akademiker" och se oss själva som smarta eller inte - har jag inte riktigt tagit ställning till än. Han kan väl ha någon poäng men visst tar han i så han nästan spricker?

(klicka på bilden så blir den mer läsvänlig)

Jag skrattar fram tills att jag ser bilden på honom. Då stelnar mitt leende till. Det där ansiktsuttrycket och den där kroppshållningen i kombination med den väldigt arga texten gör att jag blir lite, lite illa till mods.

Hursomhelst, vad tycks? Bör man rensa ut "köttmongon" från universitetet och bara låta de "uppskattningsvis, 5 procent vettiga studenterna" plugga? Personligen är jag rätt nöjd med att vara "akademiker" - eller student som jag själv brukar kalla mig vid sidan om livsnjutare och mångsysslare - men också relativt säker på att jag enligt herr Backman tillhör köttmongona.

flyttfågel

Igår när jag vandrade från tågstationen till Clemenstorget med alldeles för mycket packning för att det skulle vara hälsosamt kände jag mig... hemma. Det är positivt, antar jag. Att jag kan se Lund som någon form av hem.

På torsdag flyttar jag dock till mitt nya boende - Södra esplanaden, baby. Egentligen kommer jag bo på Korsgatan ca 100 meter från Esplanaden men det har ingen hört talas om. Dessutom låter Esplanaden mycket creddigare så jag säger det.

Min roommate Olle föreslog att vi skulle ha "the last supper" imorgon. Vi har varit på Ica och handlat lite burgare och grejer som vi tänkte grilla imorgon. Han ska även förbi Systembolaget - LTHare som han är gissar jag att vi kommer bli en aning berusade.

Det ska i alla fall bli skönt att flytta även om jag trivs här. Det centrala läget kommer vara som en dröm. På fredag jobbar jag på Klubb Foxen och denna gång kommer jag inte behöva beställa taxi, det är en seger. Att ha ett eget rum med en säng, skrivbord och liknande kommer även det vara ett rejält uppköp.

Holla!

borta bra men hemma bäst, eller hur fan blir det?

Satt på min balkong med goda vänner. Drack öl. Hade riktigt jävla trevligt i det härliga sällskapet.

Kom ner till 550. Stod alldeles för länge i en kö som inte blev kortare men däremot tjockare, på grund av alla som trängde sig gång på gång. Försökte diplomatiskt förklara för folk att de får hålla sig på sin plats. Insåg snabbt att folk faktiskt är precis så dumma i huvudet som man ibland misstänker. Tappade humöret.

Gick istället till folktomma O'learys men var nöjd ändå och i goda vänners lag. Blev fruktansvärt onykter, precis som väntat. Gick till Kebabhouse där ungefär samtliga personer som varit ute samlades. Köade och hatade människor. Retade ihjäl mig på någon snubbe som försökte pruta till sig kebab och spydigt sa "vad duktig du är då" när jag framhöll för personalen att jag gärna bara tar en kebab snabbt eftersom jag kan betala för den.

Gick ensam hem, åt kebab på en bänk under natthimlen. Stapplade sista biten, pratade med en buske.

Vaknade, hade svårt att leva. Var bakfull och sjuk i största allmänhet. Väldigt irriterad på Södertäljes nattliv. Bokade tågbiljett hem till Lund.

studenttips: när balansen mellan hemlängtan och ekonomi inte fungerar

Jag sitter just nu på ett tåg från Lund C till Stockholm C. Visserligen tar det rätt lång tid, jag är på Stockholm C 01.04 inatt. Men jag har fritt internet och kommer få en kopp kaffe och en toblerone utan extra kostnad. Jag sitter helt okej, måste jag påstå.

För detta har jag betalat 219 kr. Företaget ifråga heter Veolia Transport och utmanar SJ's monopol. De får köra 14 avgångar i veckan och endast på helger, men marknaden ska vara helt avmonopoliserad i oktober 2010.

För den med ont om stålar men som saknar mammas mat.

hur man "lär känna" folk i Lund

När man kommer ny till Lund känner man troligtvis inte så många eller någon alls. Studentlivet har däremot ett stort utbud av aktiviteter som resulterar i påtvingat umgänge, vilket givetvis är positivt. I mötet med alla nya människor är det framför allt några frågor du får vara beredd att svara på och själv ställa (presenteras här i den ordningen de vanligtvis uppträder):

• "Vad heter du?". En fråga som inte ofta läggs fram på detta vis, avsändaren brukar istället räcka fram sin hand och säga sitt namn i syfte att få veta ditt. Ställs enbart för att det är norm - ingen bryr sig om vad du heter förutsatt att ditt namn inte rimmar på något kul.
  
• "Vad pluggar du?". Något avsändaren frågar för att få berätta vad han/hon själv pluggar. Du kan svara i princip vad som helst på detta - svaret kommer ändå bli "åh, vad intressant!" och frågan kommer ändå ställas igen nästa gång ni ses (förutsatt att ni inte pluggar något likartat som kan ge utrymme för samtal om studier och framtidsplaner).
• "Vart kommer du från?". En av de intressantare frågorna både att ställa och att få svara på, det är här det avgörs. Det är här förhoppningar krossas till sand och kontakter etableras. Visst känner vi aldrig en lika kraftig samhörighet med någon som om vi kommer från åtminstone nästan samma ställe? Båda kanske kan nämna ett torg man hört talas om men ingen varit på, och plötsligt vet man allt om hur mysigt det är att fika där. Okej, man kan komma överens trots att man inte är från samma plats, särskilt om tidigare frågor gått bra. Kommer personen du pratar med från ett helt annat ställe, fråga något stereotypiskt om det med ett klämkäckt leende. Exempel: "Göteborg" - "Aha, rensar du mycket fisk? HAHA!" eller "Stockholm" - "Jaså, brukar du hänga på Stureplan eller? Fniss.". Och snälla, kommer du från en mindre stad så säg alltid att du är från närmsta storstad. Om ni lyckas etablera en kontakt kan du vid ett senare skede erkänna att du bor utanför.
• "Var bor du?". En fråga som åsyftar ditt geografiska läge i Lund. En fråga som inte är rolig alls att svara på om man bor på en madrass bakom en soffa 25 minuter med buss från Lund. Det creddigaste du kan svara är att du bor på ett korridorboende tillhandahållet av AFB, exempelvis Sparta, Delphi, Parentesen eller liknande. Skulle du ha hamnat på något annat ställe, exempelvis som inneboende i en källare, måste du lägga fram detta avslappnat, med ett leende och gärna ett skämt. Följ upp med "Men jag flyttar snart så det löser sig" och se casual ut.
• "Hur gammal är du?". En fråga som kan verka oviktig med tanke på hur sent den ställs men vars svar ofta kan ge avsändaren ett stelt ansiktsuttryck, när de trott att du har en annan ålder än den du faktiskt har. Oavsett om de tror att du är yngre eller äldre. Svaren här går inte att framställa fel eller ens vinkla - du har din siffra och måste tyvärr stå fast vid den, annars blir det pinsamt värre nästa gång du bara ska visa hur ful du är på din legbild.

Dessa är de fem grundfrågorna, i alla fall enligt mina erfarenheter. Går dessa bra utgör de ett i princip oändligt material av följdfrågor och samtalsämnen. Går de inte bra måste man bara gå på toa och sen hittar man nästa intervjuoffer. Det är i mitt tycke väldigt bra frågor för att bygga upp ett nät av bekanta att sortera i.

Och apropå det, hur går man vidare därifrån? Det fattar jag faktiskt inte. Under mina veckor här har jag hunnit skaffa mig några vänner, men det känns mest som tur. Att just etablera stadiga kontakter med folk på detta vis är svårt. Väldigt ofta är alkohol inblandat och då kan det bli lite konstigt att ansöka om telefonnummer till intervjuoffret - oavsett om det är en kvinna eller man. Just alkohol + telefonnummer förknippas med särskilda situationer och även om man har rent vänskapliga intentioner kan dessa missuppfattas.

Det här måste vi klura vidare på.

semivuxen

Om man flyttar hemifrån direkt efter gymnasiet vid 19 års ålder kan man givetvis inte ha koll på allt som hör vuxenlivet till. Exempelvis kanske man glömmer att tvätta strumpor (och tappar bort enstaka). Då får man se ut såhär en hel dag:


(och ja, jag gillar skitfula strumpor. Det skapar alltid små roliga ögonblick när man tar av sig skorna hemma hos någon man inte känner så bra)

om LTH och deras alkoholkonsumtion

Då ett av delmålen med denna blogg är att informera om studentlivet i Lund känns det viktigt att jag tar upp en av grundpelarna, LTH.

LTH står för Lunds Tekniska Högskola och är en väldigt central del av universitetet. Till exempel har det en egen busshållplats. Till exempel är det den kåren (teknologkåren) som har mest nollning. Såhär kan en konversation med en LTHare, säg min rumskompis, se ut när han kliver in genom dörren till hemmet:

M: Välkommen hem, är du full?
O: Nej
M: Varför inte? Det är ju måndag!

Ja, jag är lite avundsjuk. Sex veckor nollning på en balansvåg mot ingen nollning alls inom Humanistkåren. Det tippar över.

kebabkulturkrock

Det här inlägget kan ses som the little differences pt 3 men jag fick till en så övermäktig alliteration i rubriken att jag inte kunde låta bli att ha med den. Hursomhelst, here goes.

Jag är från Södertälje, alltså gillar jag kebab/falafel. Vi har ett överflöd av dessa maträtter i stan och de flesta är också väldigt välsmakande. Jag såg därför framemot att utforska Lunds kebab- och falafelktultur.

Ta det inte fel - kebaben och falafeln smakar helt okej (även om de lägger saltgurka på, jag funderar på att sända in en motion om lagstiftning mot sådan kränkning av enskilda maträtter). Det problematiska är frågan man får när man beställer.

"Hej, en kebab tack!"

"Okej, vilken sås?"

Va, vadå "vilken sås"? Varje gång jag får frågan vill jag bara spänna blicken i personen på andra sidan disken och långsamt säga "din sjuka jävel...". Lägg bara på vitlökssås och vahettere-jamen-ni-vet-vanlig-kebabsås-den-där-lite-orangeaktiga, för i helvete. Det är liksom inget att diskutera. Det värsta är kanske inte att de frågar vad man vill ha för sås utan att frågan på allvar förutsätter att man bara vill ha en sorts sås. Det är för fan omänskligt - vitlökssås och kebabsås kompletterar varandra och bidrar till en smakexplosion sällan skådad, därför förutsätter jag att alla äter sin kebab så.

Men istället för att göra som jag egentligen vill - starta en högljudd dispyt - säger jag artigt "vitlökssås och stark sås, tack".

Hela processen avstannar alltid ett kort ögonblick när jag har sagt så och mannen på andra sidan ger mig en blick som säger "din sjuka jävel...".

Som vanligt har bilden ingenting med texten att göra (därmed inte sagt att jag inte blivit behandlad på detta fruktansvärda sätt på ovan visade ställe)

det blidde bilder

Jag har fått önskemål gällande att jag bör ha fler bilder på bloggen. Med ordet "önskemål" åsyftas att en vän sa att han inte orkar läsa bloggen för att det ser ut som samma inlägg varje gång, men jag skriver att jag har fått önskemål för då låter jag lite mer professionell.

Problemet är ju att jag inte är brud och springer runt med en kamera hela tiden. Visserligen har jag en skaplig kamera i min mobiltelefon men det här med att knäppa bilder är inte min starka sida. Jantelagen till trots vill jag mena att jag är helt okej på att kombinera bokstäver så att de bildar ord som i sin tur bildar text. När jag tar ett foto blir det bara jävligt själlöst och dassigt. Men okej, här får ni två bilder:

Universitetsbiblioteket, fast i ett annat ljus. Den byggnaden i Lund som står för typ hälften av alla kort jag har tagit (ca 5 stycken).


En väldigt dålig bild som ska föreställa förrätten på Novischfesten i fredags

Så, det var väl kul? Ett fräscht inslag, jahaja.

Inatt befann jag mig på husfest på Michael Hansens kollegium men insåg ganska snart att jag inte var i rätt mode, och tog därefter bussen hem för att få genomföra en vinglig cykelfärd. Idag har jag riktigt tråkigt, sällan har jag varit så ickeproduktiv som de senaste timmarna. Jag har visserligen lagat och ätit mat men det är ju enbart för att det är en livsuppehållande aktivitet - klarade jag mig utan hade jag inte lagt energi på det.

Jag tror dock att jag ska åka med min värd och roomie till Willys för att handla lite. Ekonomin ser helt okej ut men för säkerhets skull ska jag köpa mat som jag kan leva på fram till fredag. Just bo be safe.

För övrigt älskar jag Lund.

sittning i besittning

Okej. Hur ska jag börja?

Ska jag börja med att berätta att jag sitter i mitt bakislinne, med en pannknack sällan skådad men ändå är fruktansvärt nöjd?

Eller är en bättre början att göra ett försök att skönlitterärt beskriva händelseförloppet i kronologisk ordning? "I gemensam ensemble vandrade vi från Sydskånska till AF-borgen, kvällssolen låg likt en mantel över oss och [...]".

Det är ingen idé att försöka göra något snyggt av det här, det är alldeles för stort för att jag ska kunna åta mig att beskriva förra kvällen ordentligt. Låt mig istället förklara vad en sittning är.

En sittning är en trerättersmiddag med inslag av alkohol och allmänt ploj. Man är ofta utklädd eller iförd kavaj (som på lundensiska betyder antingen klänning eller kostym, beroende på om man hade rosa eller blå strumpor som småtting). På sittningen igår bar vi kavaj.

Man får in en förrätt och något alkoholhaltigt att dricka till. När man har ätit ungefär halva håller någon ett tal eller gör något kul i största allmänhet. Man skålar med sin bordsdam och resten omkring en. Detta pågår hela kvällen, skillnaden är att förrätten byts mot varmrätt som byts mot efterrätt. Ölen byts mot vin som byts mot sprit. Man blir helt enkelt full och spiller lite potatisgratäng på sin slips men man bryr sig inte det minsta för man har fruktansvärt kul, och man blir så sinnessjukt glad av rödvin.

Det är en sittning, i korta drag. Vår sittning igår var riktigt härlig med tal av diverse Tornanationers inspektorer och quratorer. En höjdpunkt var Hiphop-Kalles och hans väns cover på Dead Prez - Hip Hop där refrängen hade bytts ut mot "TOR-NA! TOR-NA!". En annan var när hela Sydskånska Nationen sjöng nationssången Hacka bedor, eller vad fan den nu heter.

Eftersläppet var en väldigt massiv fest och jag vågar gissa att nästan samtliga deltagare hade en jävligt kul kväll. Jag kände mig i alla fall fruktansvärt nöjd när jag kvart i tre knatade iväg på falafeljakt och därefter tog mig till Michael Hansens kollegium där jag spenderade natten. Detta lär ju repriseras nästa år.


"Vi går här på slätten och hackar våra bedor
Vi går här på slätten och hackar hela dan!

Ooh, vi hackar våra bedor
Ooh, vi hackar hela dan!"

dagen efter kvällen innan

Jag är plågsamt medveten om att jag inte bloggade igår trots "ett-inlägg-varje-dag"-garanti men väljer att se det som undantaget som bekräftar regeln, eller liknande.

Det var helt enkelt för mycket att ta itu med. Under förmiddagen hade jag seminarium i skolan vilket jag vill se som löjligt enkelt jämfört med Mentor Åströms stenhårda seminarier på Ragnhild. Tydligen kunde man inte få ett högre betyg än G på detta och kriteriet för att få det var... att vara närvarande. Svårt.

Vid den tidiga kvällningen gick Tornaspelen av stapeln. Det är alltså en trekamp mellan nationerna Sydskånska (represent!), Helsingkrona, Hallands, Västgöta och Krischansta. De nationer som ligger på Tornavägen med andra ord. Grenarna var dragkamp, säckhoppning med irländs julafton samt under hökens vingar kom. Dålig närvaro och planering men stort engagemang gjorde att vi kom tvåa och får således näst bäst bordsplatser på Novischfesten imorgon.

Hela gänget med sydskåningar vandrade sedan i gemensam ensemble till Krischansta där det förtärdes hamburgare och maltdrycker. Jag lämnade sällskapet lite tidigare eftersom jag blivit inbjuden till förkrök och medföljande utgång av ett par kursare.

Sagt och gjort, jag knallade till Västgöta Nation där Nicole bor (och vilken lägenhet!), där befann sig även Nella samt två damer till jag dessvärre inte minns vad de heter, jag tror det var två korridorgrannar till Nella. Vi satt och förtärde alkohol och lärde känna varandra bättre vilket jag fann mycket trevligt, kursare är bra att knyta sociala band med.

Efter ett tag gled vi ner till Club Metro på Västgöta där vi tydligen hade gästlista och grabbarna, jag kände mig lite smått VIP. I garderoben stod Pelle och hängde upp jackor, han verkade sköta sitt jobb bra i största allmänhet. Dansgolvet intogs och det är ungefär vad som hände.

På grund av att 166an går på dåliga tider, framför allt på vardagar, tvingades jag åka hem redan vid kvart över tolv. Jag hade säkerligen kunnat styra upp en sovplats någonstans men jag sparar mig till imorgon, 500 personer på middag och totalt 1500 personer på den efterföljande festen. I en jävla borg. Kan bli fett. Kommer bli fett.

(det är för övrigt sitt livs att cykla på fyllan, helt klart en av höjdpunkterna denna vecka. Måste göras om!)

svindruvor

Idag köpte jag vindruvor istället för godis eller chips. Jag har blivit vuxen.

the little differences pt. 2

"The little differences"-serien struktureras härmed om och får belysa en kulturell skillnad i taget, som då får lite mer uppmärksamhet. Detta för att jag ska ha något att skriva om när inget särskilt händer, och på så vis flytta fokus från att jag inte alltid har världens fest här nere.

Idag ska vi tala om korv. Jag var med Linus nere på Mårtenstorget när en viss hunger infann sig. "Åh fan, då ska du prova Pölsemannens korvkiosk, det är gott" sa han på sin skånska. Visst, tänkte jag och knallade dit. Bad om en korv med bröd, på frågan om jag ville ha senap, ketchup och rostad lök svarade jag ja. Detta är vad jag fick:


Förstår ni hur ställd jag blev? Tydligen ska man doppa korven i ketchup, senap och rostad lök, ta en tugga och sedan ta en tugga bröd. Hur fan tänkte de där, ska det kallas att vara service minded? Jag tittade frågande på Linus och han svarade nöjt "Jag gissade att du skulle bli rätt chockad. Välkommen till nord-Danmark!".

vad var det för mode?

För att svara på frågan i rubriken (som ju är en i sammanhanget väldigt aktuell popkulturreferens) skulle jag vilja säga hypemode. Det hela åsyftar givetvis natten mot idag - Ison & Fille, Svartklubben.

På grund av mitt otaktiska geografiska läge kom jag en aning sent till jobbarmötet, men eftersom jag jobbade på Foxen förra helgen gjorde det inte särskilt mycket. Den här gången upplevde jag det som mycket mindre stressigt att jobba - vana eller mindre tryck? Jag känner mig jävligt säker på alternativ 1 då kön utanför ringlade sig ända ut på vägen.

Mina stationer denna afton var (i kronologisk ordning) garderoben, entrén, stora baren och diskplock/dörren. Kul grej när jag stod i garderoben var att Ison gick förbi, sträckte fram handen och presenterade sig som att jag inte skulle ha en aning om vem han var. Ödmjuka människor är bra.

Spelningen pågick medan jag stod i Stora Baren vilket gjorde att jag hade fri sikt till scenen och hörde riktigt bra. Visserligen var jag tvungen att blanda drinkar, servera shots, öppna öl och liknande vilket inte bäddade för en ultimat lyssnarupplevelse men det var ändå en skön kombo. Som när man sätter på chillmusik medan man lagar frukost, fast, inte chill alls. Utan mer helt jävla party.

Jag placerades senare vid dörren ut mot rökrutan, eller Gropen som den kallas. Där skulle jag alltså se till att ingen kom ut med någon form av vätska. Japp, jag skulle göra det, jag som är en bit kortare än genomsnittsbesökaren på en klubb och definitivt har mindre kroppsmassa. Lyckligtvis var de flesta väldigt snälla, höjdpunkten var när jag bad tre killar dricka upp sina öl innan de gick ut och de fem minuter senare knackade mig på axeln. De hade köpt en drink åt mig. Givetvis fick jag inte dricka denna men gärningen i sig var sjukt kul tycker jag.

När alla besökare hade lämnat stället och vi hade fått det skinande rent käkade vi lite rester från kvällens sittning och hade sedan efterfest på en balkong. Jag var inte i form för att stanna länge så runt kl 5 på morgonen fick min värd komma och hämta hem mig. Så slutade det kapitlet, jag sov gott och alla levde lyckliga i alla sina dagar, och så vidare. Sen vaknade jag och livet var helt enkelt inte lika kul längre. Som sig bör en söndag.

"Swing down, sweet chariot
Stop, and let me ride"

brooklyn

Igår kväll var jag på Brooklyn @ Krischansta Nation med Calle. Först satte vi oss utanför Universitetsbiblioteket och drack öl för att vara i rätt form.

Klubben var schysst men DJn levererade mest besvikelse på besvikelse i form av reggaeton och liknande musik. Hursomhelst var det kul att få bli lite sådär extra full och bara stå och dansa (läs: flänga med armarna) några timmar.

På bussen hem träffade jag min roomie Olle som var ungefär lika packad som jag, det var kul att få lite sällskap.


Idag har jag varit hos min blivande värd och skrivit kontrakt samt betalat en halv förskottshyra, det känns skönt att ha det fixat. Södra Esplanaden represent!

För övrigt har jag handlat/lagat/ätit mat med Olle, dagens rätt fick bli falukorv + lök och spaghetti.

... och snart ska jag iväg till Svartklubben där jag jobbar ikväll. Vi håller tummarna för att jag står i diskplocken/stora baren när Ison & Fille spelar så jag inte missar det! Hur jag ska komma hem/var jag ska sova inatt återstår att se.

(skittrist inlägg, jag vet. Ville mest klämma ur mig någonting för att bibehålla rytmen.)