akademiker - åsikter

Läste idag en krönika i Malmö/Lund City som fick mig att stå och se helt psykopatisk ut vid bussen då mitt ansikte nästan delades i två i ett försök att inte skratta läppen av mig. Dels är den här mannen mycket arg och dels använder han skällsord i stil med "evolutionsmiss" och "köttmongo", sådant tycker jag faktiskt är roligt. Huvudtemat i krönikan - huruvida vi studenter ska få kalla oss "akademiker" och se oss själva som smarta eller inte - har jag inte riktigt tagit ställning till än. Han kan väl ha någon poäng men visst tar han i så han nästan spricker?

(klicka på bilden så blir den mer läsvänlig)

Jag skrattar fram tills att jag ser bilden på honom. Då stelnar mitt leende till. Det där ansiktsuttrycket och den där kroppshållningen i kombination med den väldigt arga texten gör att jag blir lite, lite illa till mods.

Hursomhelst, vad tycks? Bör man rensa ut "köttmongon" från universitetet och bara låta de "uppskattningsvis, 5 procent vettiga studenterna" plugga? Personligen är jag rätt nöjd med att vara "akademiker" - eller student som jag själv brukar kalla mig vid sidan om livsnjutare och mångsysslare - men också relativt säker på att jag enligt herr Backman tillhör köttmongona.

flyttfågel

Igår när jag vandrade från tågstationen till Clemenstorget med alldeles för mycket packning för att det skulle vara hälsosamt kände jag mig... hemma. Det är positivt, antar jag. Att jag kan se Lund som någon form av hem.

På torsdag flyttar jag dock till mitt nya boende - Södra esplanaden, baby. Egentligen kommer jag bo på Korsgatan ca 100 meter från Esplanaden men det har ingen hört talas om. Dessutom låter Esplanaden mycket creddigare så jag säger det.

Min roommate Olle föreslog att vi skulle ha "the last supper" imorgon. Vi har varit på Ica och handlat lite burgare och grejer som vi tänkte grilla imorgon. Han ska även förbi Systembolaget - LTHare som han är gissar jag att vi kommer bli en aning berusade.

Det ska i alla fall bli skönt att flytta även om jag trivs här. Det centrala läget kommer vara som en dröm. På fredag jobbar jag på Klubb Foxen och denna gång kommer jag inte behöva beställa taxi, det är en seger. Att ha ett eget rum med en säng, skrivbord och liknande kommer även det vara ett rejält uppköp.

Holla!

borta bra men hemma bäst, eller hur fan blir det?

Satt på min balkong med goda vänner. Drack öl. Hade riktigt jävla trevligt i det härliga sällskapet.

Kom ner till 550. Stod alldeles för länge i en kö som inte blev kortare men däremot tjockare, på grund av alla som trängde sig gång på gång. Försökte diplomatiskt förklara för folk att de får hålla sig på sin plats. Insåg snabbt att folk faktiskt är precis så dumma i huvudet som man ibland misstänker. Tappade humöret.

Gick istället till folktomma O'learys men var nöjd ändå och i goda vänners lag. Blev fruktansvärt onykter, precis som väntat. Gick till Kebabhouse där ungefär samtliga personer som varit ute samlades. Köade och hatade människor. Retade ihjäl mig på någon snubbe som försökte pruta till sig kebab och spydigt sa "vad duktig du är då" när jag framhöll för personalen att jag gärna bara tar en kebab snabbt eftersom jag kan betala för den.

Gick ensam hem, åt kebab på en bänk under natthimlen. Stapplade sista biten, pratade med en buske.

Vaknade, hade svårt att leva. Var bakfull och sjuk i största allmänhet. Väldigt irriterad på Södertäljes nattliv. Bokade tågbiljett hem till Lund.

studenttips: när balansen mellan hemlängtan och ekonomi inte fungerar

Jag sitter just nu på ett tåg från Lund C till Stockholm C. Visserligen tar det rätt lång tid, jag är på Stockholm C 01.04 inatt. Men jag har fritt internet och kommer få en kopp kaffe och en toblerone utan extra kostnad. Jag sitter helt okej, måste jag påstå.

För detta har jag betalat 219 kr. Företaget ifråga heter Veolia Transport och utmanar SJ's monopol. De får köra 14 avgångar i veckan och endast på helger, men marknaden ska vara helt avmonopoliserad i oktober 2010.

För den med ont om stålar men som saknar mammas mat.

hur man "lär känna" folk i Lund

När man kommer ny till Lund känner man troligtvis inte så många eller någon alls. Studentlivet har däremot ett stort utbud av aktiviteter som resulterar i påtvingat umgänge, vilket givetvis är positivt. I mötet med alla nya människor är det framför allt några frågor du får vara beredd att svara på och själv ställa (presenteras här i den ordningen de vanligtvis uppträder):

• "Vad heter du?". En fråga som inte ofta läggs fram på detta vis, avsändaren brukar istället räcka fram sin hand och säga sitt namn i syfte att få veta ditt. Ställs enbart för att det är norm - ingen bryr sig om vad du heter förutsatt att ditt namn inte rimmar på något kul.
  
• "Vad pluggar du?". Något avsändaren frågar för att få berätta vad han/hon själv pluggar. Du kan svara i princip vad som helst på detta - svaret kommer ändå bli "åh, vad intressant!" och frågan kommer ändå ställas igen nästa gång ni ses (förutsatt att ni inte pluggar något likartat som kan ge utrymme för samtal om studier och framtidsplaner).
• "Vart kommer du från?". En av de intressantare frågorna både att ställa och att få svara på, det är här det avgörs. Det är här förhoppningar krossas till sand och kontakter etableras. Visst känner vi aldrig en lika kraftig samhörighet med någon som om vi kommer från åtminstone nästan samma ställe? Båda kanske kan nämna ett torg man hört talas om men ingen varit på, och plötsligt vet man allt om hur mysigt det är att fika där. Okej, man kan komma överens trots att man inte är från samma plats, särskilt om tidigare frågor gått bra. Kommer personen du pratar med från ett helt annat ställe, fråga något stereotypiskt om det med ett klämkäckt leende. Exempel: "Göteborg" - "Aha, rensar du mycket fisk? HAHA!" eller "Stockholm" - "Jaså, brukar du hänga på Stureplan eller? Fniss.". Och snälla, kommer du från en mindre stad så säg alltid att du är från närmsta storstad. Om ni lyckas etablera en kontakt kan du vid ett senare skede erkänna att du bor utanför.
• "Var bor du?". En fråga som åsyftar ditt geografiska läge i Lund. En fråga som inte är rolig alls att svara på om man bor på en madrass bakom en soffa 25 minuter med buss från Lund. Det creddigaste du kan svara är att du bor på ett korridorboende tillhandahållet av AFB, exempelvis Sparta, Delphi, Parentesen eller liknande. Skulle du ha hamnat på något annat ställe, exempelvis som inneboende i en källare, måste du lägga fram detta avslappnat, med ett leende och gärna ett skämt. Följ upp med "Men jag flyttar snart så det löser sig" och se casual ut.
• "Hur gammal är du?". En fråga som kan verka oviktig med tanke på hur sent den ställs men vars svar ofta kan ge avsändaren ett stelt ansiktsuttryck, när de trott att du har en annan ålder än den du faktiskt har. Oavsett om de tror att du är yngre eller äldre. Svaren här går inte att framställa fel eller ens vinkla - du har din siffra och måste tyvärr stå fast vid den, annars blir det pinsamt värre nästa gång du bara ska visa hur ful du är på din legbild.

Dessa är de fem grundfrågorna, i alla fall enligt mina erfarenheter. Går dessa bra utgör de ett i princip oändligt material av följdfrågor och samtalsämnen. Går de inte bra måste man bara gå på toa och sen hittar man nästa intervjuoffer. Det är i mitt tycke väldigt bra frågor för att bygga upp ett nät av bekanta att sortera i.

Och apropå det, hur går man vidare därifrån? Det fattar jag faktiskt inte. Under mina veckor här har jag hunnit skaffa mig några vänner, men det känns mest som tur. Att just etablera stadiga kontakter med folk på detta vis är svårt. Väldigt ofta är alkohol inblandat och då kan det bli lite konstigt att ansöka om telefonnummer till intervjuoffret - oavsett om det är en kvinna eller man. Just alkohol + telefonnummer förknippas med särskilda situationer och även om man har rent vänskapliga intentioner kan dessa missuppfattas.

Det här måste vi klura vidare på.

semivuxen

Om man flyttar hemifrån direkt efter gymnasiet vid 19 års ålder kan man givetvis inte ha koll på allt som hör vuxenlivet till. Exempelvis kanske man glömmer att tvätta strumpor (och tappar bort enstaka). Då får man se ut såhär en hel dag:


(och ja, jag gillar skitfula strumpor. Det skapar alltid små roliga ögonblick när man tar av sig skorna hemma hos någon man inte känner så bra)

om LTH och deras alkoholkonsumtion

Då ett av delmålen med denna blogg är att informera om studentlivet i Lund känns det viktigt att jag tar upp en av grundpelarna, LTH.

LTH står för Lunds Tekniska Högskola och är en väldigt central del av universitetet. Till exempel har det en egen busshållplats. Till exempel är det den kåren (teknologkåren) som har mest nollning. Såhär kan en konversation med en LTHare, säg min rumskompis, se ut när han kliver in genom dörren till hemmet:

M: Välkommen hem, är du full?
O: Nej
M: Varför inte? Det är ju måndag!

Ja, jag är lite avundsjuk. Sex veckor nollning på en balansvåg mot ingen nollning alls inom Humanistkåren. Det tippar över.

kebabkulturkrock

Det här inlägget kan ses som the little differences pt 3 men jag fick till en så övermäktig alliteration i rubriken att jag inte kunde låta bli att ha med den. Hursomhelst, here goes.

Jag är från Södertälje, alltså gillar jag kebab/falafel. Vi har ett överflöd av dessa maträtter i stan och de flesta är också väldigt välsmakande. Jag såg därför framemot att utforska Lunds kebab- och falafelktultur.

Ta det inte fel - kebaben och falafeln smakar helt okej (även om de lägger saltgurka på, jag funderar på att sända in en motion om lagstiftning mot sådan kränkning av enskilda maträtter). Det problematiska är frågan man får när man beställer.

"Hej, en kebab tack!"

"Okej, vilken sås?"

Va, vadå "vilken sås"? Varje gång jag får frågan vill jag bara spänna blicken i personen på andra sidan disken och långsamt säga "din sjuka jävel...". Lägg bara på vitlökssås och vahettere-jamen-ni-vet-vanlig-kebabsås-den-där-lite-orangeaktiga, för i helvete. Det är liksom inget att diskutera. Det värsta är kanske inte att de frågar vad man vill ha för sås utan att frågan på allvar förutsätter att man bara vill ha en sorts sås. Det är för fan omänskligt - vitlökssås och kebabsås kompletterar varandra och bidrar till en smakexplosion sällan skådad, därför förutsätter jag att alla äter sin kebab så.

Men istället för att göra som jag egentligen vill - starta en högljudd dispyt - säger jag artigt "vitlökssås och stark sås, tack".

Hela processen avstannar alltid ett kort ögonblick när jag har sagt så och mannen på andra sidan ger mig en blick som säger "din sjuka jävel...".

Som vanligt har bilden ingenting med texten att göra (därmed inte sagt att jag inte blivit behandlad på detta fruktansvärda sätt på ovan visade ställe)

det blidde bilder

Jag har fått önskemål gällande att jag bör ha fler bilder på bloggen. Med ordet "önskemål" åsyftas att en vän sa att han inte orkar läsa bloggen för att det ser ut som samma inlägg varje gång, men jag skriver att jag har fått önskemål för då låter jag lite mer professionell.

Problemet är ju att jag inte är brud och springer runt med en kamera hela tiden. Visserligen har jag en skaplig kamera i min mobiltelefon men det här med att knäppa bilder är inte min starka sida. Jantelagen till trots vill jag mena att jag är helt okej på att kombinera bokstäver så att de bildar ord som i sin tur bildar text. När jag tar ett foto blir det bara jävligt själlöst och dassigt. Men okej, här får ni två bilder:

Universitetsbiblioteket, fast i ett annat ljus. Den byggnaden i Lund som står för typ hälften av alla kort jag har tagit (ca 5 stycken).


En väldigt dålig bild som ska föreställa förrätten på Novischfesten i fredags

Så, det var väl kul? Ett fräscht inslag, jahaja.

Inatt befann jag mig på husfest på Michael Hansens kollegium men insåg ganska snart att jag inte var i rätt mode, och tog därefter bussen hem för att få genomföra en vinglig cykelfärd. Idag har jag riktigt tråkigt, sällan har jag varit så ickeproduktiv som de senaste timmarna. Jag har visserligen lagat och ätit mat men det är ju enbart för att det är en livsuppehållande aktivitet - klarade jag mig utan hade jag inte lagt energi på det.

Jag tror dock att jag ska åka med min värd och roomie till Willys för att handla lite. Ekonomin ser helt okej ut men för säkerhets skull ska jag köpa mat som jag kan leva på fram till fredag. Just bo be safe.

För övrigt älskar jag Lund.

sittning i besittning

Okej. Hur ska jag börja?

Ska jag börja med att berätta att jag sitter i mitt bakislinne, med en pannknack sällan skådad men ändå är fruktansvärt nöjd?

Eller är en bättre början att göra ett försök att skönlitterärt beskriva händelseförloppet i kronologisk ordning? "I gemensam ensemble vandrade vi från Sydskånska till AF-borgen, kvällssolen låg likt en mantel över oss och [...]".

Det är ingen idé att försöka göra något snyggt av det här, det är alldeles för stort för att jag ska kunna åta mig att beskriva förra kvällen ordentligt. Låt mig istället förklara vad en sittning är.

En sittning är en trerättersmiddag med inslag av alkohol och allmänt ploj. Man är ofta utklädd eller iförd kavaj (som på lundensiska betyder antingen klänning eller kostym, beroende på om man hade rosa eller blå strumpor som småtting). På sittningen igår bar vi kavaj.

Man får in en förrätt och något alkoholhaltigt att dricka till. När man har ätit ungefär halva håller någon ett tal eller gör något kul i största allmänhet. Man skålar med sin bordsdam och resten omkring en. Detta pågår hela kvällen, skillnaden är att förrätten byts mot varmrätt som byts mot efterrätt. Ölen byts mot vin som byts mot sprit. Man blir helt enkelt full och spiller lite potatisgratäng på sin slips men man bryr sig inte det minsta för man har fruktansvärt kul, och man blir så sinnessjukt glad av rödvin.

Det är en sittning, i korta drag. Vår sittning igår var riktigt härlig med tal av diverse Tornanationers inspektorer och quratorer. En höjdpunkt var Hiphop-Kalles och hans väns cover på Dead Prez - Hip Hop där refrängen hade bytts ut mot "TOR-NA! TOR-NA!". En annan var när hela Sydskånska Nationen sjöng nationssången Hacka bedor, eller vad fan den nu heter.

Eftersläppet var en väldigt massiv fest och jag vågar gissa att nästan samtliga deltagare hade en jävligt kul kväll. Jag kände mig i alla fall fruktansvärt nöjd när jag kvart i tre knatade iväg på falafeljakt och därefter tog mig till Michael Hansens kollegium där jag spenderade natten. Detta lär ju repriseras nästa år.


"Vi går här på slätten och hackar våra bedor
Vi går här på slätten och hackar hela dan!

Ooh, vi hackar våra bedor
Ooh, vi hackar hela dan!"

dagen efter kvällen innan

Jag är plågsamt medveten om att jag inte bloggade igår trots "ett-inlägg-varje-dag"-garanti men väljer att se det som undantaget som bekräftar regeln, eller liknande.

Det var helt enkelt för mycket att ta itu med. Under förmiddagen hade jag seminarium i skolan vilket jag vill se som löjligt enkelt jämfört med Mentor Åströms stenhårda seminarier på Ragnhild. Tydligen kunde man inte få ett högre betyg än G på detta och kriteriet för att få det var... att vara närvarande. Svårt.

Vid den tidiga kvällningen gick Tornaspelen av stapeln. Det är alltså en trekamp mellan nationerna Sydskånska (represent!), Helsingkrona, Hallands, Västgöta och Krischansta. De nationer som ligger på Tornavägen med andra ord. Grenarna var dragkamp, säckhoppning med irländs julafton samt under hökens vingar kom. Dålig närvaro och planering men stort engagemang gjorde att vi kom tvåa och får således näst bäst bordsplatser på Novischfesten imorgon.

Hela gänget med sydskåningar vandrade sedan i gemensam ensemble till Krischansta där det förtärdes hamburgare och maltdrycker. Jag lämnade sällskapet lite tidigare eftersom jag blivit inbjuden till förkrök och medföljande utgång av ett par kursare.

Sagt och gjort, jag knallade till Västgöta Nation där Nicole bor (och vilken lägenhet!), där befann sig även Nella samt två damer till jag dessvärre inte minns vad de heter, jag tror det var två korridorgrannar till Nella. Vi satt och förtärde alkohol och lärde känna varandra bättre vilket jag fann mycket trevligt, kursare är bra att knyta sociala band med.

Efter ett tag gled vi ner till Club Metro på Västgöta där vi tydligen hade gästlista och grabbarna, jag kände mig lite smått VIP. I garderoben stod Pelle och hängde upp jackor, han verkade sköta sitt jobb bra i största allmänhet. Dansgolvet intogs och det är ungefär vad som hände.

På grund av att 166an går på dåliga tider, framför allt på vardagar, tvingades jag åka hem redan vid kvart över tolv. Jag hade säkerligen kunnat styra upp en sovplats någonstans men jag sparar mig till imorgon, 500 personer på middag och totalt 1500 personer på den efterföljande festen. I en jävla borg. Kan bli fett. Kommer bli fett.

(det är för övrigt sitt livs att cykla på fyllan, helt klart en av höjdpunkterna denna vecka. Måste göras om!)

svindruvor

Idag köpte jag vindruvor istället för godis eller chips. Jag har blivit vuxen.

the little differences pt. 2

"The little differences"-serien struktureras härmed om och får belysa en kulturell skillnad i taget, som då får lite mer uppmärksamhet. Detta för att jag ska ha något att skriva om när inget särskilt händer, och på så vis flytta fokus från att jag inte alltid har världens fest här nere.

Idag ska vi tala om korv. Jag var med Linus nere på Mårtenstorget när en viss hunger infann sig. "Åh fan, då ska du prova Pölsemannens korvkiosk, det är gott" sa han på sin skånska. Visst, tänkte jag och knallade dit. Bad om en korv med bröd, på frågan om jag ville ha senap, ketchup och rostad lök svarade jag ja. Detta är vad jag fick:


Förstår ni hur ställd jag blev? Tydligen ska man doppa korven i ketchup, senap och rostad lök, ta en tugga och sedan ta en tugga bröd. Hur fan tänkte de där, ska det kallas att vara service minded? Jag tittade frågande på Linus och han svarade nöjt "Jag gissade att du skulle bli rätt chockad. Välkommen till nord-Danmark!".

vad var det för mode?

För att svara på frågan i rubriken (som ju är en i sammanhanget väldigt aktuell popkulturreferens) skulle jag vilja säga hypemode. Det hela åsyftar givetvis natten mot idag - Ison & Fille, Svartklubben.

På grund av mitt otaktiska geografiska läge kom jag en aning sent till jobbarmötet, men eftersom jag jobbade på Foxen förra helgen gjorde det inte särskilt mycket. Den här gången upplevde jag det som mycket mindre stressigt att jobba - vana eller mindre tryck? Jag känner mig jävligt säker på alternativ 1 då kön utanför ringlade sig ända ut på vägen.

Mina stationer denna afton var (i kronologisk ordning) garderoben, entrén, stora baren och diskplock/dörren. Kul grej när jag stod i garderoben var att Ison gick förbi, sträckte fram handen och presenterade sig som att jag inte skulle ha en aning om vem han var. Ödmjuka människor är bra.

Spelningen pågick medan jag stod i Stora Baren vilket gjorde att jag hade fri sikt till scenen och hörde riktigt bra. Visserligen var jag tvungen att blanda drinkar, servera shots, öppna öl och liknande vilket inte bäddade för en ultimat lyssnarupplevelse men det var ändå en skön kombo. Som när man sätter på chillmusik medan man lagar frukost, fast, inte chill alls. Utan mer helt jävla party.

Jag placerades senare vid dörren ut mot rökrutan, eller Gropen som den kallas. Där skulle jag alltså se till att ingen kom ut med någon form av vätska. Japp, jag skulle göra det, jag som är en bit kortare än genomsnittsbesökaren på en klubb och definitivt har mindre kroppsmassa. Lyckligtvis var de flesta väldigt snälla, höjdpunkten var när jag bad tre killar dricka upp sina öl innan de gick ut och de fem minuter senare knackade mig på axeln. De hade köpt en drink åt mig. Givetvis fick jag inte dricka denna men gärningen i sig var sjukt kul tycker jag.

När alla besökare hade lämnat stället och vi hade fått det skinande rent käkade vi lite rester från kvällens sittning och hade sedan efterfest på en balkong. Jag var inte i form för att stanna länge så runt kl 5 på morgonen fick min värd komma och hämta hem mig. Så slutade det kapitlet, jag sov gott och alla levde lyckliga i alla sina dagar, och så vidare. Sen vaknade jag och livet var helt enkelt inte lika kul längre. Som sig bör en söndag.

"Swing down, sweet chariot
Stop, and let me ride"

brooklyn

Igår kväll var jag på Brooklyn @ Krischansta Nation med Calle. Först satte vi oss utanför Universitetsbiblioteket och drack öl för att vara i rätt form.

Klubben var schysst men DJn levererade mest besvikelse på besvikelse i form av reggaeton och liknande musik. Hursomhelst var det kul att få bli lite sådär extra full och bara stå och dansa (läs: flänga med armarna) några timmar.

På bussen hem träffade jag min roomie Olle som var ungefär lika packad som jag, det var kul att få lite sällskap.


Idag har jag varit hos min blivande värd och skrivit kontrakt samt betalat en halv förskottshyra, det känns skönt att ha det fixat. Södra Esplanaden represent!

För övrigt har jag handlat/lagat/ätit mat med Olle, dagens rätt fick bli falukorv + lök och spaghetti.

... och snart ska jag iväg till Svartklubben där jag jobbar ikväll. Vi håller tummarna för att jag står i diskplocken/stora baren när Ison & Fille spelar så jag inte missar det! Hur jag ska komma hem/var jag ska sova inatt återstår att se.

(skittrist inlägg, jag vet. Ville mest klämma ur mig någonting för att bibehålla rytmen.)

korridordekadens

Kvällen igår var mycket bra! Det hela började med ett förkrök hos min fadder Johan där jag fick träffa roliga/trevliga/intressanta människor.

Det fortsatte med boule och pubkväll nere på Sydskånska. God mat serverades och maltdrycker fanns tillgängliga i baren.

Efter att ha blivit bjuden på en hemmagjord apelsinshot på fadderns rum drog jag vidare mot Michael Hansens Kollegium där Pelle bor, och där det var korridorfest igår. På plats fick jag veta att Pelles säng hade blivit sönderhoppad av fem personer men vi lyckades sova där ändå (no homo).

Vaknade, blev bjuden på frukost, tog en dusch, drog till skolan. Det var trevligt och kursarna verkar fortfarande bra.


Ikväll ska jag troligtvis till Brooklyn @ Krischansta Nation, just nu sitter jag och dricker vin med Jossan via Skype. Det är nästan som att umgås på riktigt faktiskt, mycket trevligt.

För övrigt flyttar jag till Södra Esplanaden den första oktober. Jag blir inneboende hos en tant och får ett eget rum. För er som inte vet så ligger Södra Esplanaden ungefär så centralt man kan komma i Lund. Däremot planerar jag inte att bli kvar där så länge - jag satsar på oktober ut. Målet är fortfarande korridor.

Holla at ya boy!

jag känner mig förväntansfull inför kvällen, för kvällen är så ung (är redan lite full inför kvällen)

Stressig dag idag. Har varit inne i Lund, lämnat en väska med kläder hos Pelle. För att slippa åka hem mitt i festiviteterna inatt sover jag hos honom och då kan det vara bra med ett par fräscha kallingar och liknande till skoldagen imorgon.

Titta på ett rum har jag hunnit göra också. Det låg jävligt bra till (nära Södra Esplanaden) och hyran var fruktansvärt överkomlig. Lite tveksam är jag dock, en svag doft av katturin låg över undervåningen och det var överlag ganska stökigt. Hursomhelst ska tanten som hade stället ringa mig imorgon.

Nu ska jag snart hem till någon Johan från Sydskånska, där tror jag att vi ska dricka alkohol för att sedan går ner två trappor till novischpuben. Blir troligtvis en utmärkt kväll för att knyta sociala kontakter, jag är lite extra tacksam över att föreläsningen börjar 13 imorgon.

För allas bästa införskaffade jag en förpackning Resorb igår.



Jag är ready! Peace.

att sitta på riktigt jävla höga hästar

Jag kom underfund med en helt sjuk grej när jag åkte bussen vid lunchtid idag. Ibland tänker jag över mitt liv (typ i kronologisk ordning), och när jag tänker det formuleras tankarna som en framtida Wikipedia-artikel. Förstår ni hur sjukt det är att räkna med att man ska hamna på Wikipedia? Jag antar att det är bra att satsa högt, aim for the sky liksom.

Tog ett par öl igår på Kalmar Nation vilket var rätt trevlig, även om utbytesstudenten i baren gav mig en lättöl det första han gjorde. I samma stund som vätskan fick kontakt med mun och hals kände jag att "det är något själlöst över denna dryck". Den underbara ingrediensen alkohol var frånvarande. Det löste sig dock väldigt snart.

Imorse var jag så trött på livet att jag satte mig på fel buss med resultatet att den akademiska kvarten blev en dubbelkvart. Skolan har ändå varit rätt intressant även om det svänger snabbt i undervisningen, mycket information ska tas in. Mina kursare verkar bättre för varje tillfälle dock!

Imorgon är det novischpub på Sydskånska, jag känner mig ready. Ska också titta på ett rum nära Södra Esplanaden som jag inte har bestämt om jag vill ha. Annars är det inte jättemycket jag måste göra, funderar på att slänga in någon ren t-shirt och ett par kallingar hos Pelle så jag kan sova där imorgon natt, eftersom jag troligtvis kommer vara onykter och inte vilja ta bussen hem tio minuter efter midnatt.


Det börjar bli segt att rapportera om vad som sker om dagarna, särskilt som jag nu har börjat komma in i någon form av rutin här. Därför tänkte jag att bloggen från och med nu ska fler inslag av mina mer skruvade tankar, åtminstone de som inte är för skruvade. Ett exempel är Wikipedia-tanken högst upp i detta inlägg. Jag för ner dessa små egenheter i ett anteckningsblock närhelst de dyker upp och bloggar de som är tillräckligt rumsrena, deal?

akademiska affischeringen

De som känner mig brukar framförallt ge mig två kännetecken: att jag har ett stort ego och att jag har alldeles för mycket stolthet för mitt eget bästa. Därför förstår säkert vissa av er hur svår den här dagen har varit för mig.

Jag vaknade imorse och kände lite mer panik än vanligt över bostadsbristen. På den vägen började jag författa ett "hej-jag-har-kämpat-jättemycket-men-det-går-fan-inte-var-lite-barmhärtig-nu-va?"-mail till AFB. Jag fick svälja såna sinnessjuka mängder stolthet att jag faktiskt blev lite, lite illamående, för att kunna skriva och skicka det mailet.

Två timmar senare fick jag ett svar som beklagade sig och uppmanade mig att söka boende i Landskrona. Jag ville mest av allt replikera med "far åt helvete" men bestämde mig för att skita i det. All ilska som vällde upp inom mig passade jag på att använda till något konstruktiv:

• Sätta in pengar på utskriftskontot på biblioteket
• Skriva ut 20 lappar om att jag söker bostad
• Köpa tejp och häftstift
• Påbörja affischering av staden

Same old routine - jag förnedrar mig på diverse vis, ni håller tummarna, okej? Soft.


Ikväll ska jag dricka öl. Frid!

cykelcykel

Okej, i och med rubriken kan jag just ha stått för Den Grymmaste Sammansättningen Av Två Svenska Ord NÅGONSIN. Jag menar givetvis cykel som i trampdonet och cykel som i något som fan aldrig tar slut, typ mitt försök att hitta Konsum i Södra Sandby nyss.

Lagom kaxig satte jag mig på min värds damcykel och trampade iväg, jag vet ju ungefär var det ligger eftersom vi var där i förrgår.

Dessvärre ser saker fruktansvärt annorlunda ut på natten. Jag har cyklat i en halvtimme, jag har inget som stod på min inköpslista, jag har ont i röven. Det är vad min cykelfärd resulterade i. Jag hittade för fan inte ens Konsum.


Jag ser dock framemot en bättre vecka. Vid sidan av plugg har jag en del annat kul på gång, till exempel Novischpub på Sydskånska på torsdag, Hälsningsgille på AF-borgen på fredag. På lördag kör Ison & Fille på Svartklubben, ni finner mig dessvärre inte i dansgolvsdekadensen med en flaska i näven utan på den lite nyktrare sidan av bardisken/garderoben/whatever. Men det blir nog kul!

Annars ska jag nog ner till Kalmar Nation (som tydligen ska vara den lamaste nationen) med Linus imorgon och förtära en och annan maltdryck. På fredag är jag sugen på att köra Brooklyn på Krischansta.

Vi ser vad som sker, peace out.

the little differences

Jag har ingen aning om varför jag tänker så mycket i filmreferenser för tillfället men så är det i alla fall, here goes:

Ni har sett Pulp Fiction (om inte ombeds ni vänligt men bestämt att genast trycka på krysset i det övre högra hörnet på webbläsaren för att sedan aldrig återvända). I början talar Vincent och Jules om de små kulturella skillnaderna mellan USA och Europa. Faktum är att jag tycker mig se en hel del skillnader bara mellan Skåne och STHLM.

• På bussen visar man inte upp kortet, man stoppar det i en läsare som om det var en spårvagn.
• Kollektivtrafiken är jävligt dyr, men till skillnad från SL får man faktiskt vad man betalar för här.
  
• En stor kebabtallrik (med pommes och dricka) kostar aldrig mer än 50 kr, dessutom har de saltgurka på den. Detta spelar dock ingen roll, eftersom...
• ... här äter man inte kebab så jätteofta. The most common, så att säga, är falafel.
• Mjölk från Arla är riktigt svårt att få tag på, det som gäller är Skånemejerier.

Det var väl det jag kom på rent spontant nu. Kanske kör vi en pt 2 om tillfälle ges.

Tjingeling!

faktiskt: en lugn stund i lund

Okej, det är milstolpe på G här vilket gör att jag känner för att blogga. Eller egentligen är det mest för att jag är uttråkad, men det är just det som är milstolpen.

Det här är första gången jag har tråkigt sen jag kom till Lund. Eftersom jag nu har blivit bortskämd med att vara taggad konstant, i synnerhet efter gårdagen, känns det jävligt hårt att vara sysslolös.

Himlavalvet bara pissar rakt ner, jag är fast i Södra Sandby. Min spontana gissning är att jag ändå inte hade haft så mycket att göra om jag faktiskt hade möjlighet att åka in till Lund. Jag som var sugen på att bli onykter ikväll och styra upp nånting.

Visserligen finns det en smärre ansamling vin i väskan men jag känner att det studentikosa alkislivet inte behöver börja första veckan - lite får jag allt hålla mig.

Det är tragiskt men sant - jag får nog nöja mig med en film och en påse Tutti Frutti ikväll. Men imorgon glömmer vi det, okej? Och om någon frågar "vad Matias gjorde i lördags kväll?" så var jag ute någonstans och var schåå jäääla packad och verkligen styrde upp. Visst?

Bra.

funky fox

Att jobba på Klubb Foxen igår är det bästa jag har gjort under min tid i Lund hittills (vi bortser från att jag bara har varit här en vecka).

Mitt jobbarlag bestod av riktigt sköna människor och arbetsuppgifterna av att stå i lilla/stora baren, diskplockning och garderobsverksamhet. Sinnessjukt roligt, även om jag fortfarande är traumatiserad av att stå i Stora Baren under rusningstid (23.00-00.00). Har ni sett inledningsscenen i Saving Private Ryan? Jag drar gärna en parallell mellan den scenen och att stå i Stora Baren. Tänk samma nivå av stress, typ.

Men överlag en jävligt kul kväll som ledde till att jag träffade en hel del bra människor. Jag bestämde mig snabbt för att ingå i jobbarlaget och hoppa in även nästa gång det är Klubb Foxen.

Men ikväll, mina kära vänner, tänker jag nog bli onykter. Kanske hörs vi innan det.

Frid.

jag tar med skolan hem

Ni läser rubriken och förstår inte riktigt hur jag menar. Det hela åsyftar att vi idag har talat om bloggar på min första riktiga föreläsning, det känns därför en aning ironiskt att komma hem från skolan och sätta sig och blogga det första man gör.

Fruktansvärt intressant föreläsning i alla fall, del två ägnades åt skillnaden mellan ett referat och ett reportage. Jag har nu också fått kontakt med en del kursare, dels tack vare ett guldkorn till kvinna som satte sig bredvid mig och sedan aldrig höll tyst och dels tack vare att vi blev indelade i grupper och fick lösa en uppgift tillsammans. Känns mycket bra.

CSN-cashen trillade in idag och det sa bara ka-ching något så inåt helvete på bankkontot. Detta firades med en kebab efter skolan.

Ikväll ska jag som sagt jobba på Klubb Foxen @ Sydskånska Nationen, jag är taggad. Troligtvis kommer jag få prova lite olika arbetsuppgifter, som att servera öl, vara entrévärd, diska etc. Eller vafan, jag ska inte sitta och spekulera. Istället återkommer jag helt enkelt imorgon med facit.

Ciao!

thörsdei

Nu sitter jag ensam i lägenheten, alla andra är iväg på sina respektive aktiviter.

Ni kanske har märkt att bloggen ser lite annorlunda ut? Fröken Sandra hjälpte mig att designa den lite, stort tack! Personligen tycker jag det blev jävligt snyggt och stilrent.

Jag var nyss ute med familjens hund Smilla (Semilla? Jag har ingen aning om hur det stavas!). Det märktes att hon körde lite extra med mig eftersom jag är ny men jag är glad så länge jag lyckas få med hunden hem, jobbig situation annars.

Snart ska jag sätta mig på bussen mot stan och käbbla lite med CSN, därefter kanske plugga lite i Språk- och litteraturcentrums bibliotek. Just to be safe.

Calle ringde nyss och frågade om jag vill ta över hans pass på Klubb Foxen @ Sydskånska imorgon. Jag överväger verkligen att göra det, känns lite illa att glida dit och jobba när man inte känner någon men kan säkert vara jävligt bra för mitt sociala liv. Dessutom kommer jag ju då tvingas vara nykter och på så vis spara pengar! Jag tror det får bli så.

Ikväll: Bar Babylon! (av den anledningen bloggar jag nu på förmiddagen istället).

Peace.

om jag saknar det? inte en chans, saknar det fan inte alls

Just ja, jag måste ju skriva ett kvällsinlägg. Jag försöker blogga en gång om dagen här, och apropå det...

Min disciplin har stärkts som fan på den veckan jag har varit här. Jag bloggar fast jag inte riktigt orkar bara för att få fram ett inlägg om dagen. Jag diskar efter mig. Jag köper inte godis när jag går på Ica, bara mat. Jag åker hem med bussen och äter för att inte behöva betala för mat ute. Det är helt fantastiskt.

Det enda som inte funkar riktigt än är att komma upp på morgonen. Det är inte så att jag skiter i att klockan går igång - jag vaknar inte av den överhuvudtaget. Lyckligtvis gör mina roomies det så några sekunder efter att klockan har gått igång börjar arga röster ropa mitt namn och det får till och med mig ur min dvala (eller "sömnkoma" som Calle kallar det).

Boendeproblemet har fått en ny infallsvinkel. Det handlar inte riktigt om att hitta något längre - det börjar handla om att välja vad jag vill ha.

Kort sagt kan vi säga såhär: jag har chans på ett ställe från när min hyra går ut här (runt 20e september) till sista oktober. Till november känner jag mig jävligt säker på att få något via AFB, som är den största studentbostadsförmedlingen.

Men det är också såhär: redan nu börjar jag ligga jävligt bra till hos AFB, till den graden att det känns som att jag kan få något kanske nästa vecka. Men det är ju ett kanske, det förstnämnda alternativet är mer säkert.

Det första ligger hundra meter från skolan men är dyrt och gäller ju bara till sista oktober. AFB kan bli typ var som helst men är billigare och gäller längre. Det vore ju drygt att ta alternativ 1 och några dagar efter ligga först i kön på schyssta ställen hos AFB.

Kort sagt gjorde jag en fuling för att få mer betänketid och sa till den som har ställe nummer 1 att jag "verkligen måste se stället innan jag kan bestämma mig", vid detta lag var jag jävligt medveten om att hon har jobb upp över öronen och ont om tid. Så då fick jag en visning om ett par dagar, vilket ger mig lite extra tid att tänka och känna av AFB. Ni kallar det hustle, jag kallar det livet. Det är lite så jag jobbar.


Idag påbörjade jag mina universitetsstudier som tidigare nämnt. Av de femtio personer som har blivit antagna till kursen var typ... trettio pers på plats. Jag var en av väldigt få novischer, känns allmänt som att det är en kurs folk tar för att få softa ner och supa ett halvår mitt i sitt riktiga pluggande.


Ämnet verkar vettigt i alla fall, vi hade dock bara "lektion" i typ en halvtimme men det verkade jävligt uppstyrt. Jag fick köpa mig ett kompendium med massa text för 50 kr och tänkte att jag skulle sätta mig i biblioteket och börja läsa eftersom jag ändå hade sinnessjuka mängder tid att fördriva. Ett par sidor in var jag för en gångs skull glad för att jag gick på S:ta Ragnhildsgymnasiet och tackade inombords Mentor Åström för hans historiaessäer. Samma stil, om ni förstår. Man måste läsa vissa meningar fyra gånger för att greppa innebörden. Fruktansvärt intressant i alla fall, de två skrifter jag har hunnit läsa handlade mest om tidningsmarknaden och hur den har utvecklats i takt med att olika ekonomiska krafter tillkommit. Jag är taggad på denna kurs.

Annars har jag inte fått mycket gjort idag. Hälsat på Pelle, köpt mat. Imorgon ska jag förbi CSN och kolla så att allt är lugnt, mest för att ha något att göra. Jag är ledig med andra ord. På kvällen blir det Bar Babylon på Sydskånska Nationen!

Gonatt på er!

fett med tvätt

En tvättning har pågått idag. Jag slängde bara in det jag kommer behöva på kort sikt i tvättmaskinen, jag orkar inte riktigt ta tag i saker på lång sikt innan jag har ett eget boende.

Och apropå det... jag var på AFB och snackade lite idag. Efter att ha informerat om min köstatus och frågar hur det kunde bli till oktober fick jag "ja... då kan det finnas en chans". Märk väl orden "kan" och "chans". Hade han sagt "Det finns en chans" hade det redan där varit ett negativt uttalande men just ordet "kan" gjorde det ännu värre. Jag har inga större förhoppningar med andra ord men vi kan väl fortsätta med tumhållningen?

Kikade in en sväng hos min kår idag också men det var ingen där förutom de ansvariga och de verkade inte så umgängesvänliga så jag hittade snabbt på ett ärende i huvudet för att slippa stå där som ett fån. Sociala skills, ni vet. Jag fick i alla fall veta att det kommer bli någon form av pubkväll för oss novischhumanister så det blir nog kul, förutsatt att jag har hunnit få kontakt med någon medstudent tills dess.

Imorgon börjar plugget! Introduktionsmöte + föreläsning 1. Jag är taggad men börjar faktiskt bli en aning nervös, imorgon måste jag verkligen plocka fram mitt sociala A-game. Å andra sidan - hur skulle jag kunna misslyckas? Just det.

Nu sticker jag nog snart med 166an in till Lund, holla at ya boy! (ni får gärna ringa mig om ni vill ha en pratstund!).