hur man "lär känna" folk i Lund

När man kommer ny till Lund känner man troligtvis inte så många eller någon alls. Studentlivet har däremot ett stort utbud av aktiviteter som resulterar i påtvingat umgänge, vilket givetvis är positivt. I mötet med alla nya människor är det framför allt några frågor du får vara beredd att svara på och själv ställa (presenteras här i den ordningen de vanligtvis uppträder):

• "Vad heter du?". En fråga som inte ofta läggs fram på detta vis, avsändaren brukar istället räcka fram sin hand och säga sitt namn i syfte att få veta ditt. Ställs enbart för att det är norm - ingen bryr sig om vad du heter förutsatt att ditt namn inte rimmar på något kul.
  
• "Vad pluggar du?". Något avsändaren frågar för att få berätta vad han/hon själv pluggar. Du kan svara i princip vad som helst på detta - svaret kommer ändå bli "åh, vad intressant!" och frågan kommer ändå ställas igen nästa gång ni ses (förutsatt att ni inte pluggar något likartat som kan ge utrymme för samtal om studier och framtidsplaner).
• "Vart kommer du från?". En av de intressantare frågorna både att ställa och att få svara på, det är här det avgörs. Det är här förhoppningar krossas till sand och kontakter etableras. Visst känner vi aldrig en lika kraftig samhörighet med någon som om vi kommer från åtminstone nästan samma ställe? Båda kanske kan nämna ett torg man hört talas om men ingen varit på, och plötsligt vet man allt om hur mysigt det är att fika där. Okej, man kan komma överens trots att man inte är från samma plats, särskilt om tidigare frågor gått bra. Kommer personen du pratar med från ett helt annat ställe, fråga något stereotypiskt om det med ett klämkäckt leende. Exempel: "Göteborg" - "Aha, rensar du mycket fisk? HAHA!" eller "Stockholm" - "Jaså, brukar du hänga på Stureplan eller? Fniss.". Och snälla, kommer du från en mindre stad så säg alltid att du är från närmsta storstad. Om ni lyckas etablera en kontakt kan du vid ett senare skede erkänna att du bor utanför.
• "Var bor du?". En fråga som åsyftar ditt geografiska läge i Lund. En fråga som inte är rolig alls att svara på om man bor på en madrass bakom en soffa 25 minuter med buss från Lund. Det creddigaste du kan svara är att du bor på ett korridorboende tillhandahållet av AFB, exempelvis Sparta, Delphi, Parentesen eller liknande. Skulle du ha hamnat på något annat ställe, exempelvis som inneboende i en källare, måste du lägga fram detta avslappnat, med ett leende och gärna ett skämt. Följ upp med "Men jag flyttar snart så det löser sig" och se casual ut.
• "Hur gammal är du?". En fråga som kan verka oviktig med tanke på hur sent den ställs men vars svar ofta kan ge avsändaren ett stelt ansiktsuttryck, när de trott att du har en annan ålder än den du faktiskt har. Oavsett om de tror att du är yngre eller äldre. Svaren här går inte att framställa fel eller ens vinkla - du har din siffra och måste tyvärr stå fast vid den, annars blir det pinsamt värre nästa gång du bara ska visa hur ful du är på din legbild.

Dessa är de fem grundfrågorna, i alla fall enligt mina erfarenheter. Går dessa bra utgör de ett i princip oändligt material av följdfrågor och samtalsämnen. Går de inte bra måste man bara gå på toa och sen hittar man nästa intervjuoffer. Det är i mitt tycke väldigt bra frågor för att bygga upp ett nät av bekanta att sortera i.

Och apropå det, hur går man vidare därifrån? Det fattar jag faktiskt inte. Under mina veckor här har jag hunnit skaffa mig några vänner, men det känns mest som tur. Att just etablera stadiga kontakter med folk på detta vis är svårt. Väldigt ofta är alkohol inblandat och då kan det bli lite konstigt att ansöka om telefonnummer till intervjuoffret - oavsett om det är en kvinna eller man. Just alkohol + telefonnummer förknippas med särskilda situationer och även om man har rent vänskapliga intentioner kan dessa missuppfattas.

Det här måste vi klura vidare på.