söndag, november 29, 2009

måndagsfeber

Ännu en helg till ända, och en vecka full av mentala prövningar väntar. Men jag är taggad. Mer än så bjuds det tyvärr inte denna gång, men stay tuned för fan.

lördag, november 28, 2009

pokulera up in this

Ett smärre blogguppehåll har förekommit, jag ber om ursäkt för detta. Jag var som sagt på sittning i onsdags och det tog väl ett par dagar att återhämta sig från.

Men idag är jag lide laddad och tänker dricka sprit. Blackout @ Sydskånska väntar, i sällskap av Gusta, Linus, Pelle och senare Erik & Johan. Jag ska försöka få med mig Svartklubbens Finest på ett hörn också, då jag fortfarande sörjer utgången jag missade med dem igår.

BRRÄÄÄH!

onsdag, november 25, 2009

vinnaren

Idag är en segerns dag. Hemtentan är inlämnad, hemtentastubbet avrakat och jag kommer vara onykter inom 3 timmar. Mer blogg en annan dag, ja?

måndag, november 23, 2009

vikten av att ha en morgonrutin

Såhär ser varje morgon ut i the fabolous and sexy world of Matias:

Jag börjar med att försova mig ett par timmar, ett viktigt moment så att man inte känner att "idag kan jag få mycket uträttat". Därefter sätter jag mig vid datorn, läser om vad som har hänt i världen på DN.se och låtsas förstå. Inser att jag inte alls förstår och brygger en kanna Arvid Nordquist classic franskrost, det är alltså ett mycket gott kaffe.

Det här är givetvis lite knäckande för mitt självförtroende. Varje morgon tar det mig ungefär en kvart att förstå att jag a) inte har någon självdisciplin (eftersom jag försover mig) och b) är dum i huvudet (eftersom jag inte förstår DN's nyheter). Såhär gör jag då:

Jag tar kaffekoppen och en cigarett och sätter mig i fönstret. Sen sätter jag igång Isaac Hayes - Hung Up On My Baby som är en funkklassiker innehållandes världens bästa originalsampling. Jag sitter där och förstör min kropp med nikotin och koffein under 6 minuter och 16 sekunder. Och så tänker jag att "fan, jag är rätt soft ändå".

Sen förstår jag DN's nyheter.

söndag, november 22, 2009

svartklubben drog till svartklubben

Seriöst, jag vet väl inte riktigt hur jag ska beskriva aftonen innan. Det säger jag varje söndag och det är helt enkelt för att jag bor i Sveriges roligaste stad.

Mofeta & Jerre skulle spela på Svartklubben, ackompanjerade av eminenta Spiderdogs. Mina vanliga party crews hade lämnat stan, lyckligtvis insåg jag att jag har sjukt sköna jobbarkompisar på Svartklubben. Sagt och gjort - jag bjöd in mig.

Så jag, Sara, Yo-Hanna och Sanna träffades på Sparta. Vi drack alkohol så det stod härliga till och lekte fördomsleken. Vi rökte genom fönstret och vi diskuterade livet. Vi tog töntiga gruppbilder med temat "gangsta - sexy - full". Det var mycket bra.

När vi efter en vinglig cykelfärd (jag är alltid det där svinet som inte har någon egen cykel och således tvingar någon annan att skjutsa mig) anlände till Svartklubben drack vi öl och till slut gick Mofeta & Jerre upp på scen med Spiderdogs.

Nu blir det här inlägget lite för hiphopmedvetet och groupiehomoerotiskt, så den som inte pallar sånt får hoppa ner ett stycke. Hursomhelst. Jag har sett Mofeta & Jerre förut ett par gånger och Spiderdogs vid minst fyra tillfällen, och detta var bättre än alla gånger innan. Jag stod längst fram med Johanna och det var så många höjdpunkter. Jag vet inte vem som stod bakom den genialiska idén men Mofeta rappade över både Pete Rock & CL Smooth - They Reminisce Over You-beatet och Camp Lo - Luchini AKA This Is It-beatet och jag var fan nära att komma. Och killen bara fortsätter, med nya låtar man inte hört men älskar från början. Och gamla klassiker man nästan gråter till (att jag antagligen har förstört människors lyssningsupplevelse genom att stå och vråla ut felaktiga lyrics är en annan femma). Det. Var. Så. Fedt, man.

Jag lyckades i alla fall samla mig efter spelningen och vi klubbade ordentligt, "vållande till annans död på ditt dansgolv" som Maskinen uttrycker det. Det blev efterfest på Tvåan och, ja... det finns bilder där jag passionerat kysser en uppstoppad falks bröst och där går fan gränsen. Jag gick till Mårtenstorget och köpte kebab, skrattade hela vägen hem och hade en av mina bästa fyllekulinariska upplevelser detta år. Fast det har jag ju varje helg.

Sammanfattningsvis: Mofeta & Jerres album Bomben kommer göra skäl för sitt namn och jag diggar mina Svartjobbare väldigt intensivt.

Så mycket Svartklubben


Efterfestmode

lördag, november 21, 2009

att dricka alkohol och kalla det empiriska studier

Linus är en trevlig herre jag stötte ihop med första gången jag jobbade på Klubb Foxen, närmare bestämt den fjärde september detta år. Jag bestämde mycket snart att vi skulle bli vänner och rakt av attackerade honom.

Och ja, nu är vi vänner. Tur är väl det, för annars hade jag igår kväll vältrat mig i chips och film i min ensamhet. Detta är vad som hände:

Jag satt här hemma och drack kaffe med Linus. Han skulle ut på kvällen och jag beklagade mig mycket över vilken seg kväll jag skulle ha. Jag har nämligen en hemtenta som måste färdigställas. Linus menade att jag inte skulle plugga även om jag var hemma, och pekade på att jag borde följa med till Blekingska.

Så småningom kände jag att jag behövde en giltig anledning att gå ut och festa. Sagt och gjort: vi kollade gårdagens datum, 20e november, på Wikipedia och fann att det var Lars Johan Hiertas dödsdag. "Dåså, om du går ut och festar nu är det i princip samma sak som att skriva hemtenta" menade Linus. Min hemtenta behandlar nämligen presshistoria och Lars Johan Hierta är Aftonbladets grundare.

Så, inte nog med att jag fick en god kväll. På grund av mitt dåliga samvete skrev jag klart ena halvan av hemtentan innan jag började förtära maltdrycker. Förstår ni vilket vinnande koncept?


Och ikväll ska jag till Svartklubben med mina Svartjobbare. Mofeta & Jerre spelar med Spiderdogs, som aldrig har gjort mig besviken tidigare. Det kommer bli fedt, man.

fredag, november 20, 2009

om människors oförmåga att höra två s

Det här är en konversation jag har haft varje gång jag träffat en ny människa de senaste tre månaderna:

X: Jaha, vad pluggar du då?

M: Jag pluggar pressvetenskap

X: Jaha, är du religiös?

M: Nej, inte prästvetenskap, pressvetenskap, om journalistik och sånt

X: Jaha, jag tyckte du sa prästvetenskap, hahahahaha


Om vi säger såhär. Det var faktiskt lite roligt de tio första gångerna. Åtminstone intalade jag mig själv det. Men nu är det fan inte kul längre - det börjar bli tjatigt.

Jag har tagit fram diverse strategier för att undvika detta men det går fan inte. Till exempel har jag börjat göra en konstpaus mellan orden press och vetenskap för att verkligen trycka på S'en, jag låter mest av allt som en väsande orm när jag klämmer ur mig "pressss.... vetenskap". Men det hjälper inte. Det leder till följande:

1. Folk tycker att jag är dum i huvudet som inte vet att "mitt" ämne heter teologi
2. Folk tycker att jag är dum i huvudet som särpratar

Jag har till och med försökt ge folk en ärlig chans att inte dumförklara mig, jag har börjat säga såhär:

"Ja, allså jag pluggar press....vetenskap, jaduvetomjournalistikochmassmediaochsådär". Jag klämmer in det sista jättesnabbt innan de hinner fråga om jag är religiös. Men vet ni vad som händer då? Folk säger ändå "Jaha, jag tyckte du sa prästvetenskap, ahahahaha!"

Det ska bli så jävla skönt att plugga svenska nästa år.

torsdag, november 19, 2009

svunna tider

Det är hemtentavecka och jag mår fan inte bra. Jag pallar helt enkelt inte skita ur mig åtta sidor om presshistorien. Men jag ska - snart.

Tills vidare nöjer jag mig med att drömma mig bort till en förlovad plats där livet var enkelt på många sätt och vis: Hultsfredsfestivalen 2009. Det var jag, Jack, Joel, Greken, Hanna, Jamal, Max, Dennis, Marielle, Nisse, Sebbe, Johan och Camp Fikri. Visst, man kunde ha problem där också. Men inte på någon högre nivå än "jag är hungrig", "jag luktar apa" eller "jag är så full att jag inte vet var jag är nånstans".

Jag minns hur Joel brukade vakna med ett stön och lägga en Resorb i burk öl det första han gjorde. Hur vi aldrig mindes i vilken ordning vi la oss på natten men likväl vaknade i ett fyrmannaskedtåg varje morgon. Hur Ice Cube stod på scen, stångad som tjuren Ferdinand och utropade "I luuuuv schweeedeeeen". Hur vi på sex dagar förbrukade 55 plattor öl och cider och ett tiotal liter vin och sprit.

Inte konstigt att livet var så enkelt då.


När denna bild togs funderade jag inte så jävla mycket över hemtentor eller studier i allmänhet. Jag tänkte nog inte så mycket alls, förresten. Och Sjöquist - det här är en vodkablick som heter duga.

onsdag, november 18, 2009

lundaläten

Som språkbög tar jag gärna till mig nya uttryck och diverse andra ordfenomen, vilket det finns gott om när man flyttar 60 mil. Jag pratar inte skånska än men mitt språkbruk har fått sig vissa smärre törnar på vägen, här kommer ett par exempel:

  • Jag lägger gärna till ett "man" [mä:n] efter meningar direkt riktade till en människa. En jargong jag tror jag lagt till mig med på Svartklubben, där det talas mycket så. "Hur är läget man?" - "Det är lugnt man, själv då man?" - "Sweet man, jo det är lugnt man" - "Skönt man, korka upp en Miller, man"
  • Alltför ofta när jag ska säga "lite" blir det numer "lide" [li:de]. Det är skånska, rakt av, men man kan komma undan med det. Exempel: "Jag drack grön tuborg och blev lide laddad!"
  • Istället för att säga "packad" säger jag "nitad" dessa dagar. Ett ord ingen annan än Gustaf har smittat mig med.
  • "Fett" stavas nuförtiden "fedt", skillnaden i uttal är dock nästan obefintlig. Försök låta lite hög/förkyld när du säger fett så blir det bra.
  • Andra bra uttryck jag inte riktigt har lagt till mig med än, men troligtvis kommer göra, är bland annat "nellad" som betyder sugen, och "pulig" som jag har hört användas både om vackra kvinnor och mat. "Jag är lite nellad på en falafel, de är så jävla puliga!".

Mer fylls på efter hand!

tisdag, november 17, 2009

livet och en femhundring

Igår pluggade jag som ett jävla svin.
Idag fikade jag med bra människor.
Imorgon ska jag plugga som ett jävla svin.

Kör en vild gissning: vilken av dessa tre dagar är bäst?

måndag, november 16, 2009

"Dom kallar oss svennejävlar"

En dokumentär från UR om invandrarsituationen i Södertälje

Väldigt intressant dokumentär som jag precis har avnjutit till morgonkaffet. 30 minuter, med Musse i huvudrollen, tar den upp och konkretiserar det så kallade "problemet" med Södertäljes invandrings- och flyktingpolitik.

Känns viktigt att se på, dels för att det är Södertälje och för att jag inte har sett röda bussar på jävligt länge, men också för att temat är lika dagsaktuellt som någonsin.

Man får väl ha vilken åsikt man vill om situationen och dokumentären. Jag hör väl till en (av få) som försöker avproblematisera hela grejen på grund av mina goda erfarenheter. Jag började i högstadiet, klassen bestod av hälften invandrare och hälften svenskar och grupperingarna var där från dag ett. Kvar i mitten stod jag, Nahir och Salomon (av tre olika ursprung) och fattade mest ingenting. Men vi umgicks och mådde bra och var välkomna på alla hörn i klassen.

Dokumentären tar givetvis i så det knakar - men hey, så skapar man TV. Överlag tycker jag ändå att alla sidor får komma till tals och bilden av situationen blir mer och mer rättvis ju fler minuter som går. När Herr Nationaldemokrat får komma med sina åsikter pallar jag dock inte längre och måste bryta för en cigarett, men fortsättningen är väldigt fin även om middagen precis i slutet måste ha varit väldigt awkward för samtliga inblandade.

Jag är bekant med många av de medverkande sedan tidigare, vissa har jag träffat någon gång, vissa har jag inte träffat på flera år, vissa har jag jobbat med och så vidare, och så vidare. Det lyfter filmen för min egen del - det är faktiskt riktiga människor.

Jag har inte bott i Lund tillräckligt länge för att kunna känna av hur det fungerar här. Jag vet inte om det finns så mycket invandrare och flyktingar på pappret, men mångkultur finns det ju definitivt med tanke på bytisarna. Jag tycker det känns bra hittills.

söndag, november 15, 2009

mitt nya liv (vecka 47)

Återigen en intensiv helg, bestående av fylla och jobb med andras fyllor. Fredagen bestod av ett duktigt förkrök hemma och sedan en tripp till Dirty Frank där mayhem utspelades. Från 00.00-09.00 lördag natt jobbade jag på Gåsafesten. Inte värt det. Eller?

Den kommande veckan ska dedikeras åt studier. Dessutom dammsög jag mitt rum idag. Alltid något?

torsdag, november 12, 2009

en talför ung man

Att plugga pressvetenskap är kul, man får se milstolpar i mediehistorien. Typ den första Aktuelltsändningen år 1958.



De här killarna är inte helt med i spelet och det råder viss skepsis gällande deras kunskaper om vad en filmkamera och en TV ens är för något. Underbart!

wack typ av snubbe

Jag har inte bloggat sen i måndags, märkte jag nu. Och idag är det torsdag. Mitt längsta blogguppehåll sedan jag lämnade hemtrakterna. Det är så enkelt som att jag har haft både brist på inspiration och tid - framför allt det första, fem minuter kan man ju alltid klämma in någonstans om man så vill.

Universitetslivet erbjuder en viss frihet, framför allt när man läser en fristående kurs inom humaniora. Man har helt enkelt inte så mycket schemalagd skoltid vilket leder till att man vaknar och tänker "jahaja, vad ska jag göra idag då? Eh, ingenting kanske? Japp, det låter bra!". Vilket ju är skönt men måste upphöra mycket snart.

Ska jag hitta någon nackdel med mitt senaste livsval tror jag att det här kanske kom lite väl tätt in på gymnasiet - jag har inte riktigt den studieenergi som jag skulle vilja ha.

Ändå. Så värt det.

måndag, november 09, 2009

shopaholic

Fan, vad jag aldrig ska handla med Gustaf igen. Vi triggar varandra på ett dåligt sätt.

Ica Malmborgs, Clemenstorget. Vi skulle väl mest av allt ha ett paket tortellini var. Min nota landade på 230 kr och Gustafs på 380 kr.

söndag, november 08, 2009

den intensiva helgen

Igår blev det ingen blogg på grund av tidsbrist och en ovilja gentemot livet i största allmänhet. Idag är jag jävligt back on track och ska försöka återge ännu en Lundahelg.

Jobbarresan gick av stapeln i fredags och den var inget annat än mad. Jag och Gustaf klädde ut oss till juggeplastgangsters och färgade håret korpsvart för att följa vårt lags Sopranostema. På Sydskånska fick vi en lista med saker att införskaffa, till exempel en slips från Juridicum, en gatsten från Smålands, en ljussabel och massa andra sjuka grejer. Jag och Gustaf lyckades faktiskt på allvar skaffa en gatsten från Smålands. När resten gick och plockade gatstenar i stan gick vi till Smålands och bad att få ett klistermärke att sätta på den (info: Smålands är den enda socialistiska nationen i Lund, därav piken med gatsten).

Efter allt lekande och lite mackor blev vi placerade på en buss till Skanör och fick ett par öl i handen. Vårt lag kom tvåa i tävlingen och priset var att vi fick gå in i huset vi skulle bo i näst först för att hitta sängplatser, då det inte fanns till alla. På grund av vissa felberäkningar och allmänna snedsteg fick jag trots mitt övertag ingen sängplats - en soffa från cirka 1874 fick utgöra sovunderlag.

Resten av kvällen och natten vet jag inte riktigt hur jag ska återge. Tänk er en nio timmar lång psykos. Dåligt jävla rödvin i mängder (Santa Helena). Alkohol i andra former i samma mängder. 50 pers som har jobbat för nationen och nu tänkte få valuta för pengarna och inget annat.

Jag hade mått lite dåligt över att jag var så fruktansvärt onykter om jag inte visste att minst hälften av deltagarna var i exakt samma tillstånd. Det var förvisso ingen höjdare när jag dagen efter fick höra att jag precis innan jag somnat bett alla i mitt rum att "suga kuk i helvetet" men hey - stora mängder alkohol kan göra även den snällaste lilla gosse till ett monster.

Jag behöver nog inte säga att jag upplevde stora svårigheter med livet när jag vaknade på lördagen. När jag kom hem kurerade jag mig bäst jag kunde och stack sedan till Svartklubben där jag hade jobb att utföra. Tveklöst den bästa gången jag jobbat hittills - Safari Sound System levererade ett skönt gung som passade en slapp bakisdans, gästerna höll sig i skinnet och allt flöt bara på i största allmänhet. Ett par väldigt onyktra kursare kom och besökte mig vilket också var väldigt trevligt.

Summa summarum: ännu en helg har varit svinbra. Det är väl inte så jätteovanligt, men även veckorna här är svinbra. Mest hela tiden. Låt det fortsätta såhär. Två månader and counting...

fredag, november 06, 2009

the chamber

Dags för ett novischtips.

I Lund förväntas man ofta vara utklädd - på sittningar, resor eller maskerader i allmänhet. Jag har ju hunnit nämna maskeradaffären Connies. Det som räddade mig igår var dock Klädkammaren i AF-borgen.

Jag gled in och sa att "imorgon förväntas jag se ut som något från The Sopranos". "Det har jag aldrig sett" var svaret och jag replikerade "Inte jag heller". Snubben drog en bildsökning på Google och fem minuter senare hade han styrt upp en outfit åt mig. Det blir rätt mycket plastjuggemafia över mig.

Hursomhelst, Klädkammaren har öppet onsdag & torsdag kl 17.15-20.30. Kolla in det stället! För det set jag hyrde fick jag slänga upp 100 spänn, varav 40 var disposition. Det kostade alltså 60 kr. Riktigt billigt!

torsdag, november 05, 2009

kåridår

I mitt förra inlägg nämnde jag ju att jag har mycket på G, men att saker är osäkra till den graden att jag inte vill blogga om dem. Nåväl, en grej är i alla fall spikad nu så den tål att bloggas:

Jag flyttar till en korridor på Michael Hansens Kollegium den 1a januari och har det rummet till sista juni. Det känns mycket bra. Korridorliv, (ännu) lägre hyra än jag har nu, nära till Tornavägen och granne med Pelle. Blir nog inte så mycket bättre.

Till sommaren lär jag ju flytta hem till Södertälje tillfälligt. Nästa höst ska jag eventuellt styra upp ett affärsmässigt samboende med min käre vän Albin, som funderar på att göra det bästa beslutet i sitt liv - flytta till Lund.

Så, det känns fett. Imorgon: jobbarresa. Nu ska jag bara försöka hitta en utstyrsel...

onsdag, november 04, 2009

bloggstalgi

Morgonrock är plagget jag bär just nu, och jag tycker det är ett fantastiskt plagg. Man är varm, bekväm och lite sexikon på samma gång. Det blir helt enkelt inte mycket bättre än så.

Jag har varit dålig på bloggandet de senaste dagarna. Har mitt liv blivit händelselöst? Svaret är nej. Mer än någonsin är på G, skillnaden är att alla dessa händelser för tillfället känns så osäkra att jag inte vill blogga om dem. Skiter det sig ska jag glömma det, utan att de flyter runt i cyberrymden.

Men så fort händelser blir spikade lovar jag att rapportera.

Med det sagt kan jag ju berätta om sånt som faktiskt är spikat. Jag ska på jobbarresa på fredag, och kommer hem på lördag. Det blir nog fett. Vart vi ska? Ingen aning, det får vi veta när vi är framme. Den 14e november ska jag jobba på Gåsafesten vilket nog också blir nice, och ett kul tillfälle att träffa folk från andra nationer. Överlag har jag rätt mycket planer för de kommande veckorna, och framför allt helgerna.

Men inget gott som inte för något ont med sig. Mina möjligheter att åka hem till Södertälje denna månad känns väldigt begränsade. Jag saknar det inte mycket för jag har larvigt kul här och mår bättre än jag gjort på länge, men lite grann i alla fall.

Typ att sitta med Albin vid Centrifugen, djupt försjunken i samtal om livet och kvinnorna.
Eller fika med Rastamannen på Stället och mest av allt påpeka hur mycket livet suger (och hur bakfull man är).
Eller vakna av att Riku ringer och vill ta en morgoncigg och en kaffe utanför porten.
Eller åka runt i en bil med Serben och lyssna på löjligt hög musik, mest av allt fråga varandra "happ, annars då?". Ni vet, när båda sitter och trycker på något kul som hänt man så gärna vill berätta men man försöker istället fråga den andra om något kul har hänt, för att få motfrågan.
Eller gå till jobbet med Emil. Fast jobbet saknar jag fan inte. Men två-minuters-promenaden dit var fin.
Eller vara full med Jack och inse att "nu kan vad som helst hända".
Eller basta med Jacke.
Eller gå hem till Jossan sent på natten och bli bemött med varma mackor, te och välbehövliga samtal om livet.
Eller bara sitta nere på CP med Joel, Greken, Max och resten av gänget och slänga i sig öl efter öl - därefter låta livet föra oss framåt.

Det är faktiskt grejer jag saknar. Men jag saknar fan inte röda bussar.

söndag, november 01, 2009

när en helg helt enkelt är lite för bra för sitt eget bästa

Det har varit en fantastisk helg i många avseenden.

I fredags bestämde jag mig för att jobba på Klubb Foxen för att spara pengar och lever. Det kan väl klassas som helgens bottennapp - jobbet var stressigt och jag hade helt enkelt allmänt oflyt. Jag träffade dock ett par nya, och gamla, roliga karaktärer. Vilket ju alltid är positivt.

Lördagen spelade dock i en helt annan division. Kort efter uppvaknandet insåg jag att jag nog behövde någon form av utklädnad till kvällen - det var ju trots allt Halloween. Det var bara att bege sig till Connies. Ett ställe som är vitalt att känna till om man studerar i Lund, en maskeradaffär på Östra Mårtensgatan 14. De stänger vanligtvis 14 på lördagar men att inte ha öppet när alla vaknar bakfulla och inser att "shit, det är halloween ikväll" är ju bara dumt. Jag roffade åt mig ett par fula glasögon och lite ansiktshår.

Jag och Gustaf begav oss till Linus för att förfesta lite. Resultatet blev att vi förfestade mycket. Vi spanade in någon korrefest på Delphi men upplevde mycket snart att vi inte var välkomna och ville således inte stanna där. Gustaf begav sig åt sitt håll, jag och Linus påbörjade en vandring mot Sydskånska och klubben Blackout.

Under ett kort ögonblick på en parkering på vägen fick vi ett moment och insåg att detta var första gången vi var riktigt fulla tillsammans - det var en milstolpe i vår vänskap. Och riktigt fulla var vi. Ett bra exempel är kön in till klubben. Linus anstränger sig för att se riktigt svinnykter ut och överräcker till vakten sitt studentleg och sitt... Skånetrafikenkort.

Vi kom dock in, även Pelle joinade oss. I efterhand är jag glad att jag var maskerad till oigenkännlighet, jag är nämligen inte helt säker på vad jag har gjort där inne. Däremot är jag mindre glad över att jag såg till att de flesta förstod att jag var jag. Att ha en annan identitet hade enbart varit positivt för mig igår. Till er som träffade mig: jag ber om ursäkt. Inte för att jag var full - för min existens.

Huvudsaken är dock att man har roligt, och roligt hade vi. Väldigt roligt, helt klart en av de bättre och mest kompletta utekvällarna i Lund hittills. Jag vaknade imorse av att jag hatade livet väldigt mycket, ett par glas vatten och lite mer sömn löste dock de flesta problemen. När jag väl gick upp fann jag spår av kebabrulle framför datorn vilket jag var tacksam för - hur hade jag mått utan en sån innan jag gick och la mig?

Linus kontaktade mig och beskrev situationen som att "den här kvällen behöver en epilog". Det ledde till att jag, Linus och Gustaf begav oss till Rehab på Västgöta nation och åt hamburgare så det stod härliga till. Vi har sedan umgåtts hela dagen och jag fick ett mycket glädjande besked vilket vi faktiskt firade med en öl på Arimans. Situationen krävde öl, helt enkelt.

Nu sitter jag här och tycker att jag faktiskt inte förtjänar någon söndagsångest. Den motarbetas och jag tror det får bli lite rösti, bacon och ägg för att hjälpa mig själv på traven. Det här inlägget är en förklaring av hur roligt man faktiskt kan ha i Lund. Om du inte gillar stället där du bor och känner för att studera lite kan jag rekommendera denna stad varmt.