Spotify-spådom

Nu har ju nya Spotify lanserats. Om ni inte har fått det än så kommer det nog inom ett par dagar, no worries. Jag kan intyga att det är skitfett.

Det integreras alltså med Facebook. Man har sina Facebookvänner på Spotify. Man kan se spellistor de valt att dela med sig av och visa sina egna. Man kan se vilka som gillar ens egna så mycket att de har lagt till dem i sin egen Spotify. Min första spådom är att detta kommer förändra sättet vi lyssnar på musik, åtminstone lite grann.

Här kommer spådom nummer 2:

I nya Spotify finns en skitbra funktion. Man kan högerklicka på en låt och skicka den till någon person man har i sin kontaktlista, denne får då låten i sin inbox på Spotify. Det står vem som skickade den och vid vilken tid, man kan lyssna direkt.

Det här, mina vänner, kommer bli det nya fyllesmset. Folk kommer gå hem svinpackade och skicka typ Sexual Healing till människor de tycker om lite extra. Jag kommer också göra det. Det kommer bli så jävla roligt.

Kom ihåg var ni hörde det först.

I love youice

På allmän (okej, en persons) begäran kommer här lite blogg. Det är ändå bra för mig att skriva lite då och då. Dagens inlägg handlar om juice.

Jag har aldrig varit mycket av en juicekille. Jag har vuxit upp med lättdrycker/måltidsdrycker. Ni vet, de där små förpackningarna som man blandade 1 + 4 med vatten för att få sig något att dricka till maten.

När jag flyttade till Lund insåg jag givetvis att jag var en man, alltså inget vidare på det här med mat. Jag tänkte att jag säkert skulle bli lite bättre på matlagning med tiden men att det var bäst att säkra sitt Rekommenderade Dagliga Intag av diverse nyttigheter på något vis. Jag började köpa juice, gärna Glocken Gold Multivitamin. Och innan något jävla wisehead påpekar att "det där tyska jävla blasket innehåller ju bara socker" så ja, det förstår jag väl själv. Glocken Gold innehåller typ samma vitaminmängd som ett krabbskal. Men det psykosomatiska är viktigt för mig. Om jag låtsas att "jävlar vad nyttigt av mig att dricka juice" så kommer jag antagligen att må bra vilket kommer ge mig mer energi till att laga mat. Så att jag inte skrumpnar ihop som ett likblekt fikon och sätter mig i hörnet av duschen och maniskt äter skalade äpplen.

Hursomhelst, det viktiga är att jag drack juice lite systematiskt och standardmässigt sådär. Det var inget jag reflekterade över, någon liter om dagen slank väl ner. Jag tror aldrig att jag riktigt smakade ens, jag drack bara. Sen gick jag till tandläkaren.

"Din emalj är bortfrätt" konstaterade hon.

"Är det spriten?" frågade jag.

"Nej, något annat. Dricker du mycket juice?"

"Mja, jo. Någon liter om dagen."

"Okej. Din emalj kommer aldrig mer tillbaka och du får inte dricka juice mer."

Det kändes som att jag föll genom en mörk tunnel och skulle landa i den skitigaste delen av Kina. Så fort orden hade lämnat hennes mun blev min kärlek till juice mer intensiv än självmördarna Julias och Romeos kärlek till varandra.

"Får jag inte dricka juice alls, överhuvudtaget? Inte ens ibland?" frågade jag.

"Jo, du kan väl få dricka ett litet glas om dagen, om du sköljer munnen med vatten efteråt" var svaret jag fick. Jag hade god lust att fråga om jag också fick sova i badkaret och om jag möjligtvis skulle kunna få använda taggtråd istället för kondom.

Jag skulle precis fylla 20 så jag kände spontant att, ptja, jag slutar väl med juice då så jag slipper sketna tandläkarräkningar när tänderna ramlar ner i morgonkaffet. Men jag kan inte sluta tänka på det. Ibland vaknar jag upp på morgonen av att jag tänker på juice. När jag går förbi juicehyllorna på Ica tittar jag extra noggrant och ser att det finns så väldigt många sorter jag aldrig har smakat. Sorter som jag vill smaka, som jag vill uppleva. När jag orkar laga god mat och sedan häller upp ett glas skånskt kranvatten bredvid gråter min själ.

Ibland köper jag juice ändå. Det känns lite som att smygröka. Jag häller upp ett stort glas och dricker djupa klunkar, det brukar gå ner snabbt. Efteråt får jag lite dåligt samvete.

Jag har hört att juice är ganska okej om man använder sugrör, att det minskar slitaget på tänderna. Stämmer det? Hjälp mig nu. En sådan upptäckt skulle ju innebära att jag återigen får dricka stora mängder juice, och att jag alltså kommer sluta vara sugen på det. Helt klart bättre att inte vilja ha något man kan få än att vilja ha något man inte kan få, visst?

Mina övernattningsgäster i helgen drack inte upp juicen jag köpte till dem. Någon måste ju göra det. Jävlar, vad gott.

förbjud kvinnor att bära solglasögon eller inför namnskyltsplikt

Vi alla gillar våren. Man vaknar upp av en solstråle som gosar med tårna. Ler och sträcker lite på

nacken på det viset bebisar gör när man kittlar dem. Fullkomligen springer upp ur sängen och liknar mest av allt en Kelloggs K-reklam.

Väl ute skiner solen lite ännu mer, man kanske äter en glass som till slut rinner nerför handleden för att det är så vansinnigt varmt ute. Inte bryr man sig om det. Våren är trots allt här.

Jag vill dock införa en ny regel: man ska få tycka att en vårrelaterad sak är jobbig varje år. Jag tycker det är skitjobbigt med kvinnor iförda solglasögon.

Jag har väl egentligen ingenting mot solglasögon, de kan vara en trevlig accessoar. Jag köpte själv ett par idag. Men alla kvinnor som har solglasögon ser exakt likadana ut, hela tiden. Man kan knappt skilja blondiner från brunetter. Detta ger jag givetvis fan i så länge jag inte känner folk. Men när jag möter någon på en gångväg som drar ett kort "Hej!" och jag måste fundera resten av dagen över vem det kan ha varit, då dras en gräns.

Särskilt ångestladdat var detta när jag bodde i Södertälje. I stadens hjärta finns en större vattenansamling som kallas Maren, omgiven av bryggor. Så fort det är 5 plusgrader och lite sol utomhus samlas samtliga Södertäljebor på dessa bryggor och äter glass och låtsas älska livet. Så gjorde även jag och mina vänner när det begav sig och att gå längs hela den bryggan för att finna en sittplats var alltid en fruktansvärd upplevelse. Samtliga människor på bryggan bär solglasögon och alla tittar på en medan man går eftersom det inte finns något annat att se förutom änder. Hela tiden undrar man om man ska hälsa på folk eller inte och stressnivån ökar för varje sekund. Det hela är lite som en walk of shame, fast utan sex.

Vi löser det enkelt. Kvinnor, antingen tar ni av er solglasögonen, eller så tar ni på en namnlapp, eller så hälsar ni inte. Ja?

Maren - mellan april och juni Södertäljes bästa och sämsta plats