I love youice

På allmän (okej, en persons) begäran kommer här lite blogg. Det är ändå bra för mig att skriva lite då och då. Dagens inlägg handlar om juice.

Jag har aldrig varit mycket av en juicekille. Jag har vuxit upp med lättdrycker/måltidsdrycker. Ni vet, de där små förpackningarna som man blandade 1 + 4 med vatten för att få sig något att dricka till maten.

När jag flyttade till Lund insåg jag givetvis att jag var en man, alltså inget vidare på det här med mat. Jag tänkte att jag säkert skulle bli lite bättre på matlagning med tiden men att det var bäst att säkra sitt Rekommenderade Dagliga Intag av diverse nyttigheter på något vis. Jag började köpa juice, gärna Glocken Gold Multivitamin. Och innan något jävla wisehead påpekar att "det där tyska jävla blasket innehåller ju bara socker" så ja, det förstår jag väl själv. Glocken Gold innehåller typ samma vitaminmängd som ett krabbskal. Men det psykosomatiska är viktigt för mig. Om jag låtsas att "jävlar vad nyttigt av mig att dricka juice" så kommer jag antagligen att må bra vilket kommer ge mig mer energi till att laga mat. Så att jag inte skrumpnar ihop som ett likblekt fikon och sätter mig i hörnet av duschen och maniskt äter skalade äpplen.

Hursomhelst, det viktiga är att jag drack juice lite systematiskt och standardmässigt sådär. Det var inget jag reflekterade över, någon liter om dagen slank väl ner. Jag tror aldrig att jag riktigt smakade ens, jag drack bara. Sen gick jag till tandläkaren.

"Din emalj är bortfrätt" konstaterade hon.

"Är det spriten?" frågade jag.

"Nej, något annat. Dricker du mycket juice?"

"Mja, jo. Någon liter om dagen."

"Okej. Din emalj kommer aldrig mer tillbaka och du får inte dricka juice mer."

Det kändes som att jag föll genom en mörk tunnel och skulle landa i den skitigaste delen av Kina. Så fort orden hade lämnat hennes mun blev min kärlek till juice mer intensiv än självmördarna Julias och Romeos kärlek till varandra.

"Får jag inte dricka juice alls, överhuvudtaget? Inte ens ibland?" frågade jag.

"Jo, du kan väl få dricka ett litet glas om dagen, om du sköljer munnen med vatten efteråt" var svaret jag fick. Jag hade god lust att fråga om jag också fick sova i badkaret och om jag möjligtvis skulle kunna få använda taggtråd istället för kondom.

Jag skulle precis fylla 20 så jag kände spontant att, ptja, jag slutar väl med juice då så jag slipper sketna tandläkarräkningar när tänderna ramlar ner i morgonkaffet. Men jag kan inte sluta tänka på det. Ibland vaknar jag upp på morgonen av att jag tänker på juice. När jag går förbi juicehyllorna på Ica tittar jag extra noggrant och ser att det finns så väldigt många sorter jag aldrig har smakat. Sorter som jag vill smaka, som jag vill uppleva. När jag orkar laga god mat och sedan häller upp ett glas skånskt kranvatten bredvid gråter min själ.

Ibland köper jag juice ändå. Det känns lite som att smygröka. Jag häller upp ett stort glas och dricker djupa klunkar, det brukar gå ner snabbt. Efteråt får jag lite dåligt samvete.

Jag har hört att juice är ganska okej om man använder sugrör, att det minskar slitaget på tänderna. Stämmer det? Hjälp mig nu. En sådan upptäckt skulle ju innebära att jag återigen får dricka stora mängder juice, och att jag alltså kommer sluta vara sugen på det. Helt klart bättre att inte vilja ha något man kan få än att vilja ha något man inte kan få, visst?

Mina övernattningsgäster i helgen drack inte upp juicen jag köpte till dem. Någon måste ju göra det. Jävlar, vad gott.