Utanför butiken stannar jag upp och tänker "Vad. Fan.".
måndag, november 01, 2010
säljteknik - och hur man ibland faller som en fura utan att fatta någonting
Utanför butiken stannar jag upp och tänker "Vad. Fan.".
måndag, augusti 30, 2010
bostadsbrist i Lund: hur ni och vi kan hjälpas åt genom att vara lite skönare
onsdag, juli 28, 2010
Ni som precis lärt er vad en särskrivning är: ni är inte märkvärdiga
Vissa saker blir man förbannad på. Många blir förbannade på krig, svält, orättvisor och när Hugh Grant inte får bruden i slutet av filmen. Personligen blir jag mest förbannad på Spotifyreklam och när man inte får på sig morgonrocken på morgonen för att ärmarna har vikt sig. Det är dock på sistone jag lagt märke till ett fenomen som verkligen får mig att vilja veva med armarna i folkmassor.
Det handlar givetvis om folk som precis lärt sig sluta särskriva och nu ska visa världen vad fan som gäller. Detta gör de genom att jämt och ständigt påpeka alla särskrivningar de ser. De är med i Facebookgruppen ”Sluta särskriva!” som tidigare helt felaktigt hette ”Sluta särskriv!”, en form av dubbelimperativ som inte används. Tills den ”riktiga” språkpolisen kom och hytte med nävarna. Då jävlar. Så går det när man uttalar sig om saker man egentligen inte är bra på.
För visst har ni också märkt det? Alla de värsta särskrivningsangriparna har generellt sett ett riktigt risigt språk. De slutade särskriva år 2008 på grund av en olycklig händelse när de skulle hålla ett föredrag och hade råkat skriva ”Välkomna kära arbets kamrater” på första sidan av Power Point-presentationen. De blev utskrattade och hånade. Folk log mot varandra på det sättet man gör när två småbarn pussas och tog en klunk kaffe, råkade sen fnissa ut lite ur näsborren med tanke på hur sjukt roligt ”arbets kamrater” var. Alla som skrattade hade själva varit med om samma trauma något år tidigare. Det sitter färskt i minnet, så att säga, och det är viktigt att överföra mellan särskrivningsgenerationerna.
På 90-talet var särskrivningar något man gjorde humor av. Det sammanställdes listor i Dassboken och dylika white trash-skrifter (och nej, de räknas inte till litteratur) med ”skojiga” särskrivningar och en övertydlig liten kommentar efteråt för de som inte fattade. ”Brun hårig sjuk sköterska – Jaha, vilket land är hon från då, om hon är både brun och hårig? Schysst att hon jobbar som sköterska fast hon är sjuk i alla fall!”. Det här är inte roligt, det har bara en poäng. Det är en viss skillnad. Men okej. Jag köper att det har en poäng. Jag köper att vissa människor skrattar åt sådant här när de sitter på dass och faxar reningsverket. Jag gillar det inte, men jag köper det.
Dagens viktigpettrar i Facebook-gruppen ”Sluta särskriva!” har dock inga poänger i sina attacker. Förutom att de själva kan identifiera en särskrivning, förstås. Jag läser lite på måfå i gruppens logg och jag spyr fan rakt på datorskärmen i ren avsky. Torkar upp och fortsätter läsa men nej, det kommer en till. När jag har återhämtat mig från vätskebristen och livshatet gör jag ett sista försök, för att kunna ge er lite exempel på vilken sorts människor som är med i ”Sluta särskriva!”.
Jag hittar en kvinna som ser ut att vara lite för gammal för att hålla på med Facebook. Hon har fotat ett uppslag i sin morgontidning och lagt upp bilden i gruppens logg. Det är en rubrik som lyder ”Svensk toppjurist slaktar FN:s general sekreterare”. Till det har hon skrivit ”Så kallad seriös morgontidning”. Det var duktigt av dig, lite-för-gamla-kvinna. Du får en guldstjärna i kanten för det. Men du, en sak. Särskrivningen ifråga är inte rolig. Den är bara fel, och du var inte först att inse det. Det är ju inte så att rubriksättaren satt och tänkte ”Okej, hur fan ska det stå? Generalsekreterare eller general sekreterare? Ska jag fråga någon kollega? Kanske blir pinsamt i och för sig, jag har ju pluggat tre år för det här… fan att jag var så sjukt bakis på särskrivningstentan, annars hade det inte varit några problem... jag drar till med general sekreterare, det är ju i alla fall femtio procents chans att det blir rätt”. Nej, så gick det nog inte till. Den här personen var antagligen stressad och råkade trycka på mellanslag en gång för mycket. Personen var nog stressad för att den har ett jobb. Istället för att sitta och leka smart på Facebook.
Jag hittar en till kvinna som ser ut att vara lite ännu mer för gammal för Facebook. En sån där käck tant som vill hålla kontakten med barnbarnen. Hon har kommenterat en bild där det står ”kckling” istället för ”kyckling”. Hon har skrivit ”Men kckling har jag aldrig smakat. Djur- eller växtriket?”. Alla avlidna människor som var sköna när de levde vänder sig i sina gravar. Kvinna-som-vill-hålla-kontakt-med-barnbarnen-på-Facebook: det är inte svårt att se felet. Alla ser det. Du är inte speciell, du har ingen unik stavnings- och grammatikkontroll installerad på hornhinnan. Alla vet att det stavas ”kyckling”, annars skulle det inte uttalas så. Så tig.
Och nu ska jag inte hålla er kvar mycket till. Jag vill bara ge er en personlig favorit. En kille med keps och skägg har publicerat denna bild i gruppens logg med texten ”Coop – Rätt men ändå så fel”.
Någon annan förklarar för honom vad avstavning är och att det står rätt på bilden. Han replikerar blixtsnabbt att ”Läser man snabbt och är ordblind blir det nått helt annat”. Du har nog kommit till fel Facebook-grupp, kille-med-keps-och-skägg. Här står vi inte för att vi är ordblinda. Vi förnekar det genom att påpeka tråkiga men likväl riktiga särskrivningar. Dessutom läser vi definitivt inte snabbt.
Någonstans i den här texten kan jag ge mig fan på att jag har skrivit fel. Det kanske saknas stor bokstav någonstans, eller bara en bokstav överhuvudtaget. Kanske har jag hyperkorrigerat och skrivit ihop någonting som ska vara särskrivet. Eller så har jag, kanske, kanske, förhoppningsvis, råkat särskriva någonstans. Varsågoda. Gå bananer, påpeka det gärna, mobba mig sönder och samman. Finns det ett fel i texten beror det på att jag aldrig har läst den, jag har bara skrivit den. Eller för att jag helt enkelt inte vet hur ordet ifråga stavas. Det är ingen stor grej, så ni kan sluta överkompensera. Era ”arbets kamrater” kommer inte skratta åt er igen för ni har lärt er det här med särskrivningar den hårda vägen. Låt det stanna där.
tisdag, maj 25, 2010
en liten sommarfundering
tisdag, maj 04, 2010
onsdag, april 28, 2010
Spotify-spådom
måndag, april 19, 2010
I love youice
måndag, april 12, 2010
förbjud kvinnor att bära solglasögon eller inför namnskyltsplikt
tisdag, mars 16, 2010
rubrik: inte "vad är väl ändå en bal på slottet" i alla fall
- Jag går långsamt runt med ett stort leende på läpparna
- Jag blir kulturmedveten
- Jag får ett hövligt manér
torsdag, mars 04, 2010
bestämd, obestämd eller alkoholiserad form?
söndag, februari 07, 2010
nära döden-upplevelse
söndag, januari 31, 2010
blackout på blackout
Sättet som Jägermeister och Redbull går från svalget till hjärnan på ungefär 12 sekunder. Electromusik man vill springa maraton till. Smekbar läderimitation på väggarna. Bitchslaptävling. Homohångel.
Att gå ensam hem och sjunga med i iPodens musik för full hals, sedan nästan ramla i snön när man plötsligt blir omkörd av en full cyklist.
Vakna vid halv åtta med en bakfylla sällan skådad men utan ångest.
Arrå, det var en kväll på Blackout.
måndag, januari 18, 2010
hur man blir riktigt, riktigt arg
Arbeta på en hemtenta med oklara instruktioner, baserad på litteratur du inte har läst. Dra ett resonemang som börjar med att Metro i form av gratistidning inte alls hotar morgontidningar och som slutar med att Alex Schulmans blogghysteri och Bonniers medieherravälde nog egentligen är typ samma sak. Inse hur jävla långsökt det är - vägra skriv om det.
Känn hur ilskan förflyttar sig från huvudet ända ut i fingertopparna. Inse att du behöver nikotin för att inte gå bärsärk i korridoren, inse samtidigt att du en timme tidigare rökt din sista cigarett.
Bege dig ut i kylan, till den där lilla tobaksaffären vid Sparta. Lägg märke till att den enda cigarettsorten som är slut är LM Röd och vägra köpa Marlboro. Tänk istället "Det är säkert inte så mycket kö på Ica, jag glider in där".
Och mycket riktigt - det är ingen kö bortsett från en tant framför dig, som också bara ska ha ett paket cigaretter. Den här tanten härstammar dock från dinosauriernas tid och likaså gör kassörskan - att köpa ett paket cigaretter blir en komplicerad process eftersom de faktiskt måste diskutera "den gamla goda tiden" och ifall de var mer rädda för Tyrannosaurus Rex eller Ceratopsier i sina yngre tonår.
Bli svinarg, bli det. Känn att du lever. Imorgon kanske solen skiner på dig genom fönstret, kanske behöver du inte ens snooza utan vaknar upp med ett djungelvrål av lycka.
Men troligtvis inte.
fredag, januari 15, 2010
det här med att inte längre bo hos sin mamma
(efter en stunds pratande där rösterna höjts successivt)
Mor: Jaha, har du nån kompis hemma?
Matias: Nej.
Mor: Vad bra, då kan vi prata länge.
Matias: Vadå, vill du att jag ska bli ännu argare än vad jag redan är?
Mor: Haha, njae... men du kanske fick över en kompis nu?
Matias: Men nej säger jag ju, det är bara jag hemma.
Mor: Men ljug bara och säg att du har nån där så vi kan lägga på!
onsdag, januari 13, 2010
hur jag rullar
Hursomhelst har jag flyttat igen vilket känns riktigt fett, jag är som bekant bosatt på Michael Hansens Kollegium nu. De jag bor med verkar snälla och stället är fräscht, mitt rum är fint som snus också. En vacker dag planerar jag att orka publicera en bild på det.
Jag finner ingen vidare inspiration till bloggandet. Jag producerar ungefär lika mycket text som vanligt men hälften passar inte på bloggen rent genremässigt och andra hälften är enbart för mig att läsa.
Jag funderar på om jag ska försöka nischa om bloggen för att återskapa motivationen till att skriva i den. Det tål att tänkas på.
lördag, januari 02, 2010
2009
Bush slutade som president och efterträddes av Obama. Alla tyckte det var ballt eftersom han var svart men mycket snart lade sig hypen och vi insåg att Obama också diggade krig.
Finanskrisen regerade men rika människor tog ändå inte livet av sig. Vi fattiga hade inga cash att förlora så vi brydde oss inte så jävla mycket. Företag sa upp folk de inte gillade med motiveringen att "vi har inte råd" och haschrökare fortsatte vara arbetslösa med motiveringen "det finns inga jobb".
FRA och IPRED trädde i kraft och vi gnällde allt vad vi orkade om "kränkning av integriteten" fast vi bara ville ha kultur gratis (den här gången kanske de till och med hörde, med avlyssningen och så). Som vanligt blev det inga konkreta förändringar i vardagslivet, vi softade ner med filmtankandet någon månad och kände sen att "äh vafan, det är värt det". Typ ingen torskade.
Svininfluensan spred sig och vi blev livrädda. Några dog, gemensamt för dessa var att de var typ 85 år gamla, gravida och hade hjärtfel. Friska människor mådde apa ett par dagar, men inte mycket värre än efter en bra helg. Folk vaccinerade sig och mådde som om de hade svininfluensa, det var humor. Nån enstaka trodde att allt var en konspiration.
Kronprinsessan och hennes snubbe bestämde att de skulle gifta sig (eller om det var Pappa Kungen som slutligen godkände) och vi brydde oss så lite att vi fick kramp i tårna.
Några shunos rånade en värdedepå med en helikoper och nu väntar vi på filmen.
Världens ledare åkte flygplan, limousin och diverse andra bränslesprutande fordon till Köpenhamn för att de inte fattar hur miljön kan vara så jävla rutten. Om de kom fram till något är det ingen som vet.
Spotify slog igenom och äntligen kunde vi lyssna på musik som ingen får betalt för och kalla det lagligt.
Mikro:
Jag styrde upp mitt liv. Skapade drömmen, följde drömmen, levde drömmen. Och har intentioner att fortsätta detta år, tjugotio.