rubrik: inte "vad är väl ändå en bal på slottet" i alla fall

Att gå på bal är något alldeles speciellt. I början är allt lite stelt. Man har frack på sig och den bör inte bli smutsig. Som i slowmotion glider man runt med sitt spetsade kaffe och aktar sig noga för armbågar som kan resulterade i brun skjorta.

Allt känns dock så mycket bättre när man har fått i sig några enheter alkohol. Man är inte lika rädd om fracken längre, likförbannat spiller man ändå inte ner den. Man börjar föra sig som man ska helt enkelt. Något särskilt händer med mig när jag blir full i en sån sinnesstämning.

Ett fåtal människor har upplevt min beryktade gentlemannafylla, som endast har inträffat en gång tidigare (en blöt bastukväll förra sommaren som i och för sig slutade med att jag naken, stolt och rakryggad spydde rakt ut i en skog i morgonsolen samtidigt som kossorna råmade). Denna gång slog den mig igen - måhända kan det ha varit resultatet av lite godare vin, lite vackrare kvinnor och lite mer frack än vanliga helger.

Gentlemannafyllan à Matias:

• Jag går långsamt runt med ett stort leende på läpparna
• Jag blir kulturmedveten
• Jag får ett hövligt manér

Lyckligvis finns det balbrunch dagen efter, då man tillåts leva ut. Och fylleköpa ett paket grönt sköljmedel av märket Softlan med en bäbis på framsidan. Jävlar, vad min tvätt kommer lukta gott.