måndag, november 01, 2010

säljteknik - och hur man ibland faller som en fura utan att fatta någonting

Idag skulle jag in på The Body Shop. Japp, ni läste rätt. Redan där är det ju något som är jävligt fel. Till mitt försvar hade de en parfym där som råkade passa mig utmärkt, oberoende källor (okej, mina nära vänner) bekräftade också detta.

När jag kom ut var jag medlem i Body & Mind Kundklubb. Jag hade till och med betalat för det. 100 spänn. Va, vad fan hände? Detta hände: jag, som ändå är gammal säljare, blev helt stört såld. Kvinnan bakom disken var inte det minsta attraktiv men prackade ändå på mig ett kundkort som gjorde att min heterosexualitet halverades.

Parfymen jag skulle köpa kostade 315 kr. Hon började lite försiktigt, likt en vessla, att smyga in några lovord om rabatt. "Du vet att vi har 20 % rabatt på den här nu va?". Studenthjärnan, en studentsk version av reptilhjärnan, aktiverades direkt. Jag lyckades inte räkna ut vad 20 % rabatt skulle innebära i pengar men jag gissade att det rörde sig om minst en nationsöl.

Studentmatias frågar "Är det sant?!" och har antagligen ett ganska obehagligt sken i ögonen vid det här laget. "Ja det är sant, man behöver bara gå med i vår kundklubb, det kostar i och för sig hundra kronor. Så då landar det här på 350 kr totalt, men det är ju ändå 20 % rabatt på parfymen".

Här blir jag ändå lite skeptisk. Jag förstår att slutnotan kommer landa på ett högre pris än vad jag först tänkt mig, och framför även detta till den snälla damen.

Hon replikerar blixtsnabbt "Ja, i och för sig, men du får ett välkomsterbjudande där du får ta tre produkter och betala för två, och dessutom ett presentkort på en gratis makeuprådgivning! Dessutom har du alltid 10% rabatt på alla produkter om du visar upp ditt medlemskort!"

Studenthjärnan aktiveras halvt, här finns pengar att spara (och slösa). Jag lyckas avvärja impulsen och säga att "Äh, jag handlar ändå aldrig här egentligen".

Hon spänner blicken i mig och säger "Men det är ju snart juuuuuuul".

Jag faller som en fura. Jag skriver på hennes jävla papper, uppger min adress, mitt namn, mitt personnummer och så vidare. Det känns helt enkelt rimligt där och då. Klart jag ska vara med i Body & Mind Kundklubb. Det är det enda rationella valet. Jag får mitt medlemskort och rodnar lite. Betalar och går därifrån.

Utanför butiken stannar jag upp och tänker "Vad. Fan.".

Är det inte obehagligt vilken kraft säljandet kan ha på en? Jag brukar inte falla för sånt. Oavsett hur mycket Rädda Barnen-jackorna snackar om att barn i Afrika svälter och att man kan avvara 50 spänn i månaden skrattar jag bara rått och säger att jag är vit och västerländsk. Men ibland faller man.

TV-Shop är ett bra exempel och jag är otroligt lycklig över att jag aldrig har sett det sen jag fyllde 18 och alltså fick ingå avtal över telefon. Snuskigt sugen blir man på alla möjliga jävla skitprodukter. "Va? En stavmixer som kan göra fyrkantiga gurkskivor? Fa-an, vad fett. Man kan ju göra helt sjukt spexiga smörgåstårtor med en sån!", eller en personlig favorit jag velat köpa fler än en gång: det där magiska bältet man sätter runt magen som gör en till Hulk Hogan medan man kollar på TV. Man är helt "Shit vad skönt att slippa gymmet och ändå bli helt fit, nu får ni passa er, brudjävlar!"

Kort och gott: jag känner mig utnyttjad. Jag hann inte tänka rationellt på så kort tid. Jag blev överkörd. Säljmässigt massakrerad. Men jag försöker ändå se det positiva i saker:


Säljaren hade faktiskt helt rätt i att det är jul snart, och jag har ändå en rätt go morsa. Känns som att undertecknad inte kommer behöva laga mat under hela jullovet.
(För att stå ut med mig själv ska jag nog skänka en engångssumma på 100 kr till någon larvig hjälporganisation. Men det håller vi jävligt tyst om.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar