när en helg helt enkelt är lite för bra för sitt eget bästa

Det har varit en fantastisk helg i många avseenden.

I fredags bestämde jag mig för att jobba på Klubb Foxen för att spara pengar och lever. Det kan väl klassas som helgens bottennapp - jobbet var stressigt och jag hade helt enkelt allmänt oflyt. Jag träffade dock ett par nya, och gamla, roliga karaktärer. Vilket ju alltid är positivt.

Lördagen spelade dock i en helt annan division. Kort efter uppvaknandet insåg jag att jag nog behövde någon form av utklädnad till kvällen - det var ju trots allt Halloween. Det var bara att bege sig till Connies. Ett ställe som är vitalt att känna till om man studerar i Lund, en maskeradaffär på Östra Mårtensgatan 14. De stänger vanligtvis 14 på lördagar men att inte ha öppet när alla vaknar bakfulla och inser att "shit, det är halloween ikväll" är ju bara dumt. Jag roffade åt mig ett par fula glasögon och lite ansiktshår.

Jag och Gustaf begav oss till Linus för att förfesta lite. Resultatet blev att vi förfestade mycket. Vi spanade in någon korrefest på Delphi men upplevde mycket snart att vi inte var välkomna och ville således inte stanna där. Gustaf begav sig åt sitt håll, jag och Linus påbörjade en vandring mot Sydskånska och klubben Blackout.

Under ett kort ögonblick på en parkering på vägen fick vi ett moment och insåg att detta var första gången vi var riktigt fulla tillsammans - det var en milstolpe i vår vänskap. Och riktigt fulla var vi. Ett bra exempel är kön in till klubben. Linus anstränger sig för att se riktigt svinnykter ut och överräcker till vakten sitt studentleg och sitt... Skånetrafikenkort.

Vi kom dock in, även Pelle joinade oss. I efterhand är jag glad att jag var maskerad till oigenkännlighet, jag är nämligen inte helt säker på vad jag har gjort där inne. Däremot är jag mindre glad över att jag såg till att de flesta förstod att jag var jag. Att ha en annan identitet hade enbart varit positivt för mig igår. Till er som träffade mig: jag ber om ursäkt. Inte för att jag var full - för min existens.

Huvudsaken är dock att man har roligt, och roligt hade vi. Väldigt roligt, helt klart en av de bättre och mest kompletta utekvällarna i Lund hittills. Jag vaknade imorse av att jag hatade livet väldigt mycket, ett par glas vatten och lite mer sömn löste dock de flesta problemen. När jag väl gick upp fann jag spår av kebabrulle framför datorn vilket jag var tacksam för - hur hade jag mått utan en sån innan jag gick och la mig?

Linus kontaktade mig och beskrev situationen som att "den här kvällen behöver en epilog". Det ledde till att jag, Linus och Gustaf begav oss till Rehab på Västgöta nation och åt hamburgare så det stod härliga till. Vi har sedan umgåtts hela dagen och jag fick ett mycket glädjande besked vilket vi faktiskt firade med en öl på Arimans. Situationen krävde öl, helt enkelt.

Nu sitter jag här och tycker att jag faktiskt inte förtjänar någon söndagsångest. Den motarbetas och jag tror det får bli lite rösti, bacon och ägg för att hjälpa mig själv på traven. Det här inlägget är en förklaring av hur roligt man faktiskt kan ha i Lund. Om du inte gillar stället där du bor och känner för att studera lite kan jag rekommendera denna stad varmt.