om människors oförmåga att höra två s

Det här är en konversation jag har haft varje gång jag träffat en ny människa de senaste tre månaderna:

X: Jaha, vad pluggar du då?

M: Jag pluggar pressvetenskap

X: Jaha, är du religiös?

M: Nej, inte prästvetenskap, pressvetenskap, om journalistik och sånt

X: Jaha, jag tyckte du sa prästvetenskap, hahahahaha


Om vi säger såhär. Det var faktiskt lite roligt de tio första gångerna. Åtminstone intalade jag mig själv det. Men nu är det fan inte kul längre - det börjar bli tjatigt.

Jag har tagit fram diverse strategier för att undvika detta men det går fan inte. Till exempel har jag börjat göra en konstpaus mellan orden press och vetenskap för att verkligen trycka på S'en, jag låter mest av allt som en väsande orm när jag klämmer ur mig "pressss.... vetenskap". Men det hjälper inte. Det leder till följande:

1. Folk tycker att jag är dum i huvudet som inte vet att "mitt" ämne heter teologi
2. Folk tycker att jag är dum i huvudet som särpratar

Jag har till och med försökt ge folk en ärlig chans att inte dumförklara mig, jag har börjat säga såhär:

"Ja, allså jag pluggar press....vetenskap, jaduvetomjournalistikochmassmediaochsådär". Jag klämmer in det sista jättesnabbt innan de hinner fråga om jag är religiös. Men vet ni vad som händer då? Folk säger ändå "Jaha, jag tyckte du sa prästvetenskap, ahahahaha!"

Det ska bli så jävla skönt att plugga svenska nästa år.