vad var det för mode?

För att svara på frågan i rubriken (som ju är en i sammanhanget väldigt aktuell popkulturreferens) skulle jag vilja säga hypemode. Det hela åsyftar givetvis natten mot idag - Ison & Fille, Svartklubben.

På grund av mitt otaktiska geografiska läge kom jag en aning sent till jobbarmötet, men eftersom jag jobbade på Foxen förra helgen gjorde det inte särskilt mycket. Den här gången upplevde jag det som mycket mindre stressigt att jobba - vana eller mindre tryck? Jag känner mig jävligt säker på alternativ 1 då kön utanför ringlade sig ända ut på vägen.

Mina stationer denna afton var (i kronologisk ordning) garderoben, entrén, stora baren och diskplock/dörren. Kul grej när jag stod i garderoben var att Ison gick förbi, sträckte fram handen och presenterade sig som att jag inte skulle ha en aning om vem han var. Ödmjuka människor är bra.

Spelningen pågick medan jag stod i Stora Baren vilket gjorde att jag hade fri sikt till scenen och hörde riktigt bra. Visserligen var jag tvungen att blanda drinkar, servera shots, öppna öl och liknande vilket inte bäddade för en ultimat lyssnarupplevelse men det var ändå en skön kombo. Som när man sätter på chillmusik medan man lagar frukost, fast, inte chill alls. Utan mer helt jävla party.

Jag placerades senare vid dörren ut mot rökrutan, eller Gropen som den kallas. Där skulle jag alltså se till att ingen kom ut med någon form av vätska. Japp, jag skulle göra det, jag som är en bit kortare än genomsnittsbesökaren på en klubb och definitivt har mindre kroppsmassa. Lyckligtvis var de flesta väldigt snälla, höjdpunkten var när jag bad tre killar dricka upp sina öl innan de gick ut och de fem minuter senare knackade mig på axeln. De hade köpt en drink åt mig. Givetvis fick jag inte dricka denna men gärningen i sig var sjukt kul tycker jag.

När alla besökare hade lämnat stället och vi hade fått det skinande rent käkade vi lite rester från kvällens sittning och hade sedan efterfest på en balkong. Jag var inte i form för att stanna länge så runt kl 5 på morgonen fick min värd komma och hämta hem mig. Så slutade det kapitlet, jag sov gott och alla levde lyckliga i alla sina dagar, och så vidare. Sen vaknade jag och livet var helt enkelt inte lika kul längre. Som sig bör en söndag.

"Swing down, sweet chariot
Stop, and let me ride"