akademiska affischeringen

De som känner mig brukar framförallt ge mig två kännetecken: att jag har ett stort ego och att jag har alldeles för mycket stolthet för mitt eget bästa. Därför förstår säkert vissa av er hur svår den här dagen har varit för mig.

Jag vaknade imorse och kände lite mer panik än vanligt över bostadsbristen. På den vägen började jag författa ett "hej-jag-har-kämpat-jättemycket-men-det-går-fan-inte-var-lite-barmhärtig-nu-va?"-mail till AFB. Jag fick svälja såna sinnessjuka mängder stolthet att jag faktiskt blev lite, lite illamående, för att kunna skriva och skicka det mailet.

Två timmar senare fick jag ett svar som beklagade sig och uppmanade mig att söka boende i Landskrona. Jag ville mest av allt replikera med "far åt helvete" men bestämde mig för att skita i det. All ilska som vällde upp inom mig passade jag på att använda till något konstruktiv:

• Sätta in pengar på utskriftskontot på biblioteket
• Skriva ut 20 lappar om att jag söker bostad
• Köpa tejp och häftstift
• Påbörja affischering av staden

Same old routine - jag förnedrar mig på diverse vis, ni håller tummarna, okej? Soft.


Ikväll ska jag dricka öl. Frid!