skräckhistorier

Jag satt i lördags och talade med min gode vän Jakob på Skype. Vi spekulerade i största allmänhet om en eventuell Lundflytt för hans del, han förklarade att det beror på om han kommer in till våren eller ej. Plötsligt sa han ungefär såhär, avslappnat och i förbigående:

"Alltså det vore ju en riktig seger om jag kom in till våren, då måste jag göra något helt galet... kanske gnaga lite på det där människolårbenet jag har i garderoben!"

Ni vet i thrillerfilmer, när huvudpersonen och mördaren sitter vid ett bord och samtalar, och huvudpersonen inte vet om att den andra är en mördare? Och helt plötsligt råkar mördaren avslöja en detalj i förbigående och huvudpersonen inser vad som pågår, stelnar till och får kalla kårar längs ryggraden? Ungefär så kände jag vid ordet "människolårben".

Efter att ha samlat mig frågade jag Jakob "Ursäkta, men vad fan är det för människolårben du talar om?" och han svarade förvånat "Vadå, har jag inte berättat det?". Han började därefter berätta historien.

Förra sommaren när han extraknäckte som kyrkogårdsvaktmästare hade han och ett par kollegor varit och tittat till en riktig gammal jävla kyrkogård. Nån grav låg väl uppriven eller så och mitt bland allt låg ett lårben från en människa och bara skräpade. Jakob tyckte det verkade helt naturligt att ta hem det och ha som, och jag citerar, "sin lilla mörka hemlighet".

Han är en sjuk man.