glasens inverkan på sociala barriärer

För ett par veckor sedan var jag på en korridorfest, hos en novischvän. Jag stod inne på ett rum vars herre jag enbart hade träffat flyktigt tidigare, han var dock mycket trevlig och vi konverserade om det mesta. Jag frågade vad han hade i glaset, då det såg ut som en mycket frisk drink. "Det är ingefära och citronvatten" förklarade han för mig. Jag frågade, absolut inte dömande men fylleförvirrat, "bara?". Vad jag förstod var han inget större fan av alkohol men han sa ungefär:

"Ja, så länge jag står och håller ett glas i handen blir det mycket enklare för oss att prata, det löser upp sociala barriärer liksom".

Han har ju faktiskt fruktansvärt rätt, inte heller blev samtalet sämre av att jag fick veta att hans glas inte innehöll alkohol - det flöt på precis som innan. Men visst är det lustigt, och oroväckande, att en så enkel grej som att stå och hålla i ett glas kan göra konversationer mycket mer naturliga?

Som när man är på pub och har köpt sin första flaska öl, utan att börja dricka ur den. Man har inte mer promille förutom den man fick av yoghurten till frukost men bekanta man träffar kollar men genast läget med, istället för den vanliga casualnicken man utfärdar när man ser dem på stan.

Det är intressant men ganska frustrerande att tänka på det här, så för tillfället får det vara nog. Idag är en bra dag. Jag vaknade av att min mor ringde mig och då hatade jag livet - hals- och ryggont plus ordentlig trötthet var huvudorsakerna. Nu har jag druckit te, läst Sydsvenskan på Internet, duschat, tagit en kopp kaffe och en cigarett i fönstret och fått brev + paket med livsunderlättande innehåll av min kära mor. En ordentlig frukost på det här, sen ska jag döda andra delen av hemtentan. Om jag producerar 7000 tecken idag är jag bäst i världen, visst?