kräkschansta

Igår var det sittning med mina kära pressvetare, eller pressare som jag tycker låter mycket roligare. Hela spektaklet skulle utspelade sig på Krischan och middagen var.... fruktansvärd.

Ta det inte fel - jag gillar Krischan. Jävligt fräscha lokaler, rätt kul klubb, bra drinkar, etc. Men maten igår kan inte klassas som något annat än en kränkning av all matkultur.

Förrätten bestod av stora pommes frittes med någon svampsås till. Den såg läcker ut, pommes fritten var staplade på varandra i ett häftigt mönster. Uppenbarligen hade de haft så kul med uppläggningen av maten att de glömde tillaga den. Prova att ta ut pommes frittes ur frysen, låt dem tina och ät direkt ur påsen. Ungefär så. Svampsåsen smakade för övrigt ketchup.

Därefter bjöds det på huvudrätt, som bestod av enormt sega köttbitar och klyftpotatis. En liten tumme upp här - klyftpotatisarna var helt okej.

Efterrätten lyckades ingen av oss lista ut vad den bestod av, men det smakade som en klump med socker. Jag satte i mig hela då jag förstod att det här, det är energirikt så det bara skriker om det.

Middagen var alltså minst sagt en kulinarisk upplevelse och sammanfattas väl bäst i två ögonblick. Det ena är när Michael under huvudrätten missnöjt sitter och pillar med sin iPhone och Nicole utbrister "Micke, vad gör du där borta, beställer pizza eller?! Ta åt mig med isåfall!".

Det andra är när vi i entrén träffar en läkarstudent. Jag frågar "jobbar du här heller?" och får till svar "Nej, nej, jag bara äter". Michael, som är den som har klagat absolut mest på maten, utbrister "Okej, det gör inte vi - vi dricker".

Så var det med den middagen. Jag är dock övertygad om att detta beror på otur då jag har hört om bra mat på Krischan tidigare - likväl anser jag mig ha rätten att vara missnöjd, och smått äcklad. Hursomhelst var det riktigt kul att äntligen ha en sittning med kursarna. Som novisch fick jag stå i soffan och svepa öl medan de sjöng någon sång, "lambo" någonting. Jag förstod ingenting, bara ett fakta - jag måste göra det här. Så nu har jag väl haft min första nollning, om inte annat. Känns fett!

Holla!

de eviga lustigkurrarna

Det finns vissa eviga skämt eller små lustigheter som aldrig dör, men som borde göra det. Såna som folk helt enkelt inte kan låta bli att kläcka ur sig när situationen känns rätt.

Som när man står och röker i ett sällskap och någon blåser en rökring. Varendaste eviga gång säger någon då "Höhö, kan du inte göra ett skepp som Gandalf eller?".

Eller när man är ett sällskap och blir fotograferade. Givetvis håller någon två fingrar bakom huvudet på någon stackare. Det är inte ens kul.

Eller på bion, när reklamen är slut och de måste byta rulle till filmen, så skärmen blir svart en stund. Då är det alltid någon i publiken som reser på sig, utbrister "jaha, då var filmen slut då!" och tittar sig omkring med ett nöjt flin. Som Linus sa: "Alltså den killen vill jag bara slå ihjäl med popcornlådan, jag skulle verkligen kunna döda när det händer".

Eller den fulla killen på efterfesten som alltid ska plocka fram en gitarr och spela Wonderwall. Han måste dö, han måste faktiskt det.


Nåväl, ikväll är det sittning @ Krischan med kurskamraterna. Det ska säkert bli trevligt även om min lever börjar bli skapligt trött vid det här laget. Denna helg blir det nykter lördag - who's with me?

vi går över slätten och hackar våra bedor

Igår bjöds det på jobbarfest @ Sydskånska vilket var riktigt fett. Temat var oktoberfest och det mesta var tyskt, jag vågar också gissa på en rejäl sponsring av Jägermeister. Sådan tur att jag precis har grävt ner stridsyxan med jägarmästarn.

Fördrinken bestod av glögg och ölkorv, förrätten av någon sorts korv, huvudrätten av schnitzel och efterrätten av någon sorts äppelpaj. Till detta serverades öl i form av Grolsch och Paulaner, samt Jägermeister. Redan vid efterrätten kändes majoriteten av människorna skapligt onyktra. Ett par timmar senare var det helt löjligt (och jag var lika full som resten, inga bortförklaringar här inte). Att baren slutade servera kvart över ett säger väl det mesta.

Men nog fan var det trivsamt och en riktigt ordentlig gruppfylla är den bästa isbrytarn. Jag gillar sydskåningarna. Nu har jag dessutom ett Jägermeisterarmband i tyskt bögläder, det känns som ett framsteg i livet.

när man bara kan svaret på fyra av fem frågor

Som nämnt har jag ju flyttat. Mitt förra boende, som jag för övrigt hälsade på igår, fungerade ungefär som ett kollektiv. Vi bodde tre pers på en liten yta, hade väldigt få möjligheter att stänga omkring oss och tvingades således att umgås för det mesta (vilket vi alla tre faktiskt var väldigt nöjda med).

Mitt nya boende har ju fördelen att det ligger centralt i Lund, och tro mig, det är jag fruktansvärt glad över. Dock är det mer ett affärsmässigt samboende än ett kollektiv - man pratar helt enkelt inte lika mycket med varandra. Således har det tagit mig ungefär två veckor att luska ut svaren på De Fem Frågorna (ganska viktigt att läsa detta inlägg för att hänga med i svängarna) från tjejen i rummet bredvid mig , eftersom vi mest talar när vi träffas vid kylskåpet.

Av detta har jag lidit ett enormt nederlag. Jag kan svaret på fyra av de fem frågorna, Var bor du? var till exempel löjligt enkel. Däremot kan jag inte längre svaret på fråga 1, eftersom det var den första - jag minns inte vad hon heter.

Känns fruktansvärt obekvämt.


Men lika glad är jag för det, för ikväll är det Oktoberfestjobbarfest på Sydskånska nationen och min spontana gissning är att det kommer bli grisigt och bra. Rapport kommer imorgon, förutsatt att jag inte hatar livet alldeles för mycket då.

studentmat

Jag lagar mat. Inte bra mat, inte varierad mat, inte avancerad mat, inte överdrivet god mat. Men jag lagar den i alla fall, man kan ju inte leva på falafel varje dag. Här är ett tips, en av mina favoriter. Billigt, smakar rätt okej och går snabbt:

Falukorv med fräst zucchini och lök & spaghetti till

Jag vill verkligen slå ett slag för zucchinin, den är fantastisk. Som en gurka, men man kan steka den. En normalstor zucchini kostar typ 9 spänn och räcker till tre matlagningstillfällen. Go get it, son.

bonuspoäng OCH vuxenpoäng

Idag blev jag glad när jag såg att det var extrapris på falukorv. Alltså, glad på samma sätt som när man kramar sin mamma man inte har träffat på länge. Dessutom blev jag extra glad över att det bara gällde folk med icakort och inte vanliga dödliga.

Jag har tagit en skrämmande utveckling mot gubbighet.

avsaknaden av måndagsfeber

Så var ännu en helg till ända, med en ovanligt bra söndagskvällsvibb. Det har varit en grym helg, helt enkelt.

Tentautgång i fredags, dock var vi bara tre personer som var taggade men som jag brukar säga: inställning är viktigare än deltagarantal. Följaktligen åt jag, Nella och Nicole pizza och drack oss onyktra. Sen gick vi till Krischan och dansade (jag flängde mest med armarna). Där träffade jag även Linus som höll mig sällskap efter att damerna lämnat stället. Efter åtta månaders fejd slöt jag också fred med herr Jägermeister - vi är nu mycket goda vänner igen, åtminstone tills nästa gång han behandlar mig dåligt.

Och igår var det jobb på Svartklubben som gällde. En (relativt) lugn kväll faktiskt, vilket var skönt. Städningen gick snabbare än någonsin tidigare och firades med sittningsmat och maltdrycker. Jag trivs med mina Svartjobbare och ser framemot att festa med dem på onsdag, då det vankas jobbarfest.

I skrivande stund sitter jag hemma hos Linus på Delphi och väntar på att han ska äta upp. Sen ska vi samtala innan jag åker hem, sover och vaknar upp till vad jag gissar kommer bli en jävligt bra vecka.

Kanske hörs vi imorgon igen. Troligtvis. Holla at a boy!