Jag har inte bloggat sen i måndags, märkte jag nu. Och idag är det torsdag. Mitt längsta blogguppehåll sedan jag lämnade hemtrakterna. Det är så enkelt som att jag har haft både brist på inspiration och tid - framför allt det första, fem minuter kan man ju alltid klämma in någonstans om man så vill.
Universitetslivet erbjuder en viss frihet, framför allt när man läser en fristående kurs inom humaniora. Man har helt enkelt inte så mycket schemalagd skoltid vilket leder till att man vaknar och tänker "jahaja, vad ska jag göra idag då? Eh, ingenting kanske? Japp, det låter bra!". Vilket ju är skönt men måste upphöra mycket snart.
Ska jag hitta någon nackdel med mitt senaste livsval tror jag att det här kanske kom lite väl tätt in på gymnasiet - jag har inte riktigt den studieenergi som jag skulle vilja ha.
Ändå. Så värt det.
torsdag, november 12, 2009
måndag, november 09, 2009
shopaholic
Fan, vad jag aldrig ska handla med Gustaf igen. Vi triggar varandra på ett dåligt sätt.
Ica Malmborgs, Clemenstorget. Vi skulle väl mest av allt ha ett paket tortellini var. Min nota landade på 230 kr och Gustafs på 380 kr.
Ica Malmborgs, Clemenstorget. Vi skulle väl mest av allt ha ett paket tortellini var. Min nota landade på 230 kr och Gustafs på 380 kr.
söndag, november 08, 2009
den intensiva helgen
Igår blev det ingen blogg på grund av tidsbrist och en ovilja gentemot livet i största allmänhet. Idag är jag jävligt back on track och ska försöka återge ännu en Lundahelg.
Jobbarresan gick av stapeln i fredags och den var inget annat än mad. Jag och Gustaf klädde ut oss till juggeplastgangsters och färgade håret korpsvart för att följa vårt lags Sopranostema. På Sydskånska fick vi en lista med saker att införskaffa, till exempel en slips från Juridicum, en gatsten från Smålands, en ljussabel och massa andra sjuka grejer. Jag och Gustaf lyckades faktiskt på allvar skaffa en gatsten från Smålands. När resten gick och plockade gatstenar i stan gick vi till Smålands och bad att få ett klistermärke att sätta på den (info: Smålands är den enda socialistiska nationen i Lund, därav piken med gatsten).
Efter allt lekande och lite mackor blev vi placerade på en buss till Skanör och fick ett par öl i handen. Vårt lag kom tvåa i tävlingen och priset var att vi fick gå in i huset vi skulle bo i näst först för att hitta sängplatser, då det inte fanns till alla. På grund av vissa felberäkningar och allmänna snedsteg fick jag trots mitt övertag ingen sängplats - en soffa från cirka 1874 fick utgöra sovunderlag.
Resten av kvällen och natten vet jag inte riktigt hur jag ska återge. Tänk er en nio timmar lång psykos. Dåligt jävla rödvin i mängder (Santa Helena). Alkohol i andra former i samma mängder. 50 pers som har jobbat för nationen och nu tänkte få valuta för pengarna och inget annat.
Jag hade mått lite dåligt över att jag var så fruktansvärt onykter om jag inte visste att minst hälften av deltagarna var i exakt samma tillstånd. Det var förvisso ingen höjdare när jag dagen efter fick höra att jag precis innan jag somnat bett alla i mitt rum att "suga kuk i helvetet" men hey - stora mängder alkohol kan göra även den snällaste lilla gosse till ett monster.
Jag behöver nog inte säga att jag upplevde stora svårigheter med livet när jag vaknade på lördagen. När jag kom hem kurerade jag mig bäst jag kunde och stack sedan till Svartklubben där jag hade jobb att utföra. Tveklöst den bästa gången jag jobbat hittills - Safari Sound System levererade ett skönt gung som passade en slapp bakisdans, gästerna höll sig i skinnet och allt flöt bara på i största allmänhet. Ett par väldigt onyktra kursare kom och besökte mig vilket också var väldigt trevligt.
Summa summarum: ännu en helg har varit svinbra. Det är väl inte så jätteovanligt, men även veckorna här är svinbra. Mest hela tiden. Låt det fortsätta såhär. Två månader and counting...
Jobbarresan gick av stapeln i fredags och den var inget annat än mad. Jag och Gustaf klädde ut oss till juggeplastgangsters och färgade håret korpsvart för att följa vårt lags Sopranostema. På Sydskånska fick vi en lista med saker att införskaffa, till exempel en slips från Juridicum, en gatsten från Smålands, en ljussabel och massa andra sjuka grejer. Jag och Gustaf lyckades faktiskt på allvar skaffa en gatsten från Smålands. När resten gick och plockade gatstenar i stan gick vi till Smålands och bad att få ett klistermärke att sätta på den (info: Smålands är den enda socialistiska nationen i Lund, därav piken med gatsten).
Efter allt lekande och lite mackor blev vi placerade på en buss till Skanör och fick ett par öl i handen. Vårt lag kom tvåa i tävlingen och priset var att vi fick gå in i huset vi skulle bo i näst först för att hitta sängplatser, då det inte fanns till alla. På grund av vissa felberäkningar och allmänna snedsteg fick jag trots mitt övertag ingen sängplats - en soffa från cirka 1874 fick utgöra sovunderlag.
Resten av kvällen och natten vet jag inte riktigt hur jag ska återge. Tänk er en nio timmar lång psykos. Dåligt jävla rödvin i mängder (Santa Helena). Alkohol i andra former i samma mängder. 50 pers som har jobbat för nationen och nu tänkte få valuta för pengarna och inget annat.
Jag hade mått lite dåligt över att jag var så fruktansvärt onykter om jag inte visste att minst hälften av deltagarna var i exakt samma tillstånd. Det var förvisso ingen höjdare när jag dagen efter fick höra att jag precis innan jag somnat bett alla i mitt rum att "suga kuk i helvetet" men hey - stora mängder alkohol kan göra även den snällaste lilla gosse till ett monster.
Jag behöver nog inte säga att jag upplevde stora svårigheter med livet när jag vaknade på lördagen. När jag kom hem kurerade jag mig bäst jag kunde och stack sedan till Svartklubben där jag hade jobb att utföra. Tveklöst den bästa gången jag jobbat hittills - Safari Sound System levererade ett skönt gung som passade en slapp bakisdans, gästerna höll sig i skinnet och allt flöt bara på i största allmänhet. Ett par väldigt onyktra kursare kom och besökte mig vilket också var väldigt trevligt.
Summa summarum: ännu en helg har varit svinbra. Det är väl inte så jätteovanligt, men även veckorna här är svinbra. Mest hela tiden. Låt det fortsätta såhär. Två månader and counting...
fredag, november 06, 2009
the chamber
Dags för ett novischtips.
I Lund förväntas man ofta vara utklädd - på sittningar, resor eller maskerader i allmänhet. Jag har ju hunnit nämna maskeradaffären Connies. Det som räddade mig igår var dock Klädkammaren i AF-borgen.
Jag gled in och sa att "imorgon förväntas jag se ut som något från The Sopranos". "Det har jag aldrig sett" var svaret och jag replikerade "Inte jag heller". Snubben drog en bildsökning på Google och fem minuter senare hade han styrt upp en outfit åt mig. Det blir rätt mycket plastjuggemafia över mig.
Hursomhelst, Klädkammaren har öppet onsdag & torsdag kl 17.15-20.30. Kolla in det stället! För det set jag hyrde fick jag slänga upp 100 spänn, varav 40 var disposition. Det kostade alltså 60 kr. Riktigt billigt!
I Lund förväntas man ofta vara utklädd - på sittningar, resor eller maskerader i allmänhet. Jag har ju hunnit nämna maskeradaffären Connies. Det som räddade mig igår var dock Klädkammaren i AF-borgen.
Jag gled in och sa att "imorgon förväntas jag se ut som något från The Sopranos". "Det har jag aldrig sett" var svaret och jag replikerade "Inte jag heller". Snubben drog en bildsökning på Google och fem minuter senare hade han styrt upp en outfit åt mig. Det blir rätt mycket plastjuggemafia över mig.
Hursomhelst, Klädkammaren har öppet onsdag & torsdag kl 17.15-20.30. Kolla in det stället! För det set jag hyrde fick jag slänga upp 100 spänn, varav 40 var disposition. Det kostade alltså 60 kr. Riktigt billigt!
torsdag, november 05, 2009
kåridår
I mitt förra inlägg nämnde jag ju att jag har mycket på G, men att saker är osäkra till den graden att jag inte vill blogga om dem. Nåväl, en grej är i alla fall spikad nu så den tål att bloggas:
Jag flyttar till en korridor på Michael Hansens Kollegium den 1a januari och har det rummet till sista juni. Det känns mycket bra. Korridorliv, (ännu) lägre hyra än jag har nu, nära till Tornavägen och granne med Pelle. Blir nog inte så mycket bättre.
Till sommaren lär jag ju flytta hem till Södertälje tillfälligt. Nästa höst ska jag eventuellt styra upp ett affärsmässigt samboende med min käre vän Albin, som funderar på att göra det bästa beslutet i sitt liv - flytta till Lund.
Så, det känns fett. Imorgon: jobbarresa. Nu ska jag bara försöka hitta en utstyrsel...
Jag flyttar till en korridor på Michael Hansens Kollegium den 1a januari och har det rummet till sista juni. Det känns mycket bra. Korridorliv, (ännu) lägre hyra än jag har nu, nära till Tornavägen och granne med Pelle. Blir nog inte så mycket bättre.
Till sommaren lär jag ju flytta hem till Södertälje tillfälligt. Nästa höst ska jag eventuellt styra upp ett affärsmässigt samboende med min käre vän Albin, som funderar på att göra det bästa beslutet i sitt liv - flytta till Lund.
Så, det känns fett. Imorgon: jobbarresa. Nu ska jag bara försöka hitta en utstyrsel...
onsdag, november 04, 2009
bloggstalgi
Morgonrock är plagget jag bär just nu, och jag tycker det är ett fantastiskt plagg. Man är varm, bekväm och lite sexikon på samma gång. Det blir helt enkelt inte mycket bättre än så.
Jag har varit dålig på bloggandet de senaste dagarna. Har mitt liv blivit händelselöst? Svaret är nej. Mer än någonsin är på G, skillnaden är att alla dessa händelser för tillfället känns så osäkra att jag inte vill blogga om dem. Skiter det sig ska jag glömma det, utan att de flyter runt i cyberrymden.
Men så fort händelser blir spikade lovar jag att rapportera.
Med det sagt kan jag ju berätta om sånt som faktiskt är spikat. Jag ska på jobbarresa på fredag, och kommer hem på lördag. Det blir nog fett. Vart vi ska? Ingen aning, det får vi veta när vi är framme. Den 14e november ska jag jobba på Gåsafesten vilket nog också blir nice, och ett kul tillfälle att träffa folk från andra nationer. Överlag har jag rätt mycket planer för de kommande veckorna, och framför allt helgerna.
Men inget gott som inte för något ont med sig. Mina möjligheter att åka hem till Södertälje denna månad känns väldigt begränsade. Jag saknar det inte mycket för jag har larvigt kul här och mår bättre än jag gjort på länge, men lite grann i alla fall.
Typ att sitta med Albin vid Centrifugen, djupt försjunken i samtal om livet och kvinnorna.
Eller fika med Rastamannen på Stället och mest av allt påpeka hur mycket livet suger (och hur bakfull man är).
Eller vakna av att Riku ringer och vill ta en morgoncigg och en kaffe utanför porten.
Eller åka runt i en bil med Serben och lyssna på löjligt hög musik, mest av allt fråga varandra "happ, annars då?". Ni vet, när båda sitter och trycker på något kul som hänt man så gärna vill berätta men man försöker istället fråga den andra om något kul har hänt, för att få motfrågan.
Eller gå till jobbet med Emil. Fast jobbet saknar jag fan inte. Men två-minuters-promenaden dit var fin.
Eller vara full med Jack och inse att "nu kan vad som helst hända".
Eller basta med Jacke.
Eller gå hem till Jossan sent på natten och bli bemött med varma mackor, te och välbehövliga samtal om livet.
Eller bara sitta nere på CP med Joel, Greken, Max och resten av gänget och slänga i sig öl efter öl - därefter låta livet föra oss framåt.
Det är faktiskt grejer jag saknar. Men jag saknar fan inte röda bussar.
Jag har varit dålig på bloggandet de senaste dagarna. Har mitt liv blivit händelselöst? Svaret är nej. Mer än någonsin är på G, skillnaden är att alla dessa händelser för tillfället känns så osäkra att jag inte vill blogga om dem. Skiter det sig ska jag glömma det, utan att de flyter runt i cyberrymden.
Men så fort händelser blir spikade lovar jag att rapportera.
Med det sagt kan jag ju berätta om sånt som faktiskt är spikat. Jag ska på jobbarresa på fredag, och kommer hem på lördag. Det blir nog fett. Vart vi ska? Ingen aning, det får vi veta när vi är framme. Den 14e november ska jag jobba på Gåsafesten vilket nog också blir nice, och ett kul tillfälle att träffa folk från andra nationer. Överlag har jag rätt mycket planer för de kommande veckorna, och framför allt helgerna.
Men inget gott som inte för något ont med sig. Mina möjligheter att åka hem till Södertälje denna månad känns väldigt begränsade. Jag saknar det inte mycket för jag har larvigt kul här och mår bättre än jag gjort på länge, men lite grann i alla fall.
Typ att sitta med Albin vid Centrifugen, djupt försjunken i samtal om livet och kvinnorna.
Eller fika med Rastamannen på Stället och mest av allt påpeka hur mycket livet suger (och hur bakfull man är).
Eller vakna av att Riku ringer och vill ta en morgoncigg och en kaffe utanför porten.
Eller åka runt i en bil med Serben och lyssna på löjligt hög musik, mest av allt fråga varandra "happ, annars då?". Ni vet, när båda sitter och trycker på något kul som hänt man så gärna vill berätta men man försöker istället fråga den andra om något kul har hänt, för att få motfrågan.
Eller gå till jobbet med Emil. Fast jobbet saknar jag fan inte. Men två-minuters-promenaden dit var fin.
Eller vara full med Jack och inse att "nu kan vad som helst hända".
Eller basta med Jacke.
Eller gå hem till Jossan sent på natten och bli bemött med varma mackor, te och välbehövliga samtal om livet.
Eller bara sitta nere på CP med Joel, Greken, Max och resten av gänget och slänga i sig öl efter öl - därefter låta livet föra oss framåt.
Det är faktiskt grejer jag saknar. Men jag saknar fan inte röda bussar.
söndag, november 01, 2009
när en helg helt enkelt är lite för bra för sitt eget bästa
Det har varit en fantastisk helg i många avseenden.
I fredags bestämde jag mig för att jobba på Klubb Foxen för att spara pengar och lever. Det kan väl klassas som helgens bottennapp - jobbet var stressigt och jag hade helt enkelt allmänt oflyt. Jag träffade dock ett par nya, och gamla, roliga karaktärer. Vilket ju alltid är positivt.
Lördagen spelade dock i en helt annan division. Kort efter uppvaknandet insåg jag att jag nog behövde någon form av utklädnad till kvällen - det var ju trots allt Halloween. Det var bara att bege sig till Connies. Ett ställe som är vitalt att känna till om man studerar i Lund, en maskeradaffär på Östra Mårtensgatan 14. De stänger vanligtvis 14 på lördagar men att inte ha öppet när alla vaknar bakfulla och inser att "shit, det är halloween ikväll" är ju bara dumt. Jag roffade åt mig ett par fula glasögon och lite ansiktshår.
Jag och Gustaf begav oss till Linus för att förfesta lite. Resultatet blev att vi förfestade mycket. Vi spanade in någon korrefest på Delphi men upplevde mycket snart att vi inte var välkomna och ville således inte stanna där. Gustaf begav sig åt sitt håll, jag och Linus påbörjade en vandring mot Sydskånska och klubben Blackout.
Under ett kort ögonblick på en parkering på vägen fick vi ett moment och insåg att detta var första gången vi var riktigt fulla tillsammans - det var en milstolpe i vår vänskap. Och riktigt fulla var vi. Ett bra exempel är kön in till klubben. Linus anstränger sig för att se riktigt svinnykter ut och överräcker till vakten sitt studentleg och sitt... Skånetrafikenkort.
Vi kom dock in, även Pelle joinade oss. I efterhand är jag glad att jag var maskerad till oigenkännlighet, jag är nämligen inte helt säker på vad jag har gjort där inne. Däremot är jag mindre glad över att jag såg till att de flesta förstod att jag var jag. Att ha en annan identitet hade enbart varit positivt för mig igår. Till er som träffade mig: jag ber om ursäkt. Inte för att jag var full - för min existens.
Huvudsaken är dock att man har roligt, och roligt hade vi. Väldigt roligt, helt klart en av de bättre och mest kompletta utekvällarna i Lund hittills. Jag vaknade imorse av att jag hatade livet väldigt mycket, ett par glas vatten och lite mer sömn löste dock de flesta problemen. När jag väl gick upp fann jag spår av kebabrulle framför datorn vilket jag var tacksam för - hur hade jag mått utan en sån innan jag gick och la mig?
Linus kontaktade mig och beskrev situationen som att "den här kvällen behöver en epilog". Det ledde till att jag, Linus och Gustaf begav oss till Rehab på Västgöta nation och åt hamburgare så det stod härliga till. Vi har sedan umgåtts hela dagen och jag fick ett mycket glädjande besked vilket vi faktiskt firade med en öl på Arimans. Situationen krävde öl, helt enkelt.
Nu sitter jag här och tycker att jag faktiskt inte förtjänar någon söndagsångest. Den motarbetas och jag tror det får bli lite rösti, bacon och ägg för att hjälpa mig själv på traven. Det här inlägget är en förklaring av hur roligt man faktiskt kan ha i Lund. Om du inte gillar stället där du bor och känner för att studera lite kan jag rekommendera denna stad varmt.
I fredags bestämde jag mig för att jobba på Klubb Foxen för att spara pengar och lever. Det kan väl klassas som helgens bottennapp - jobbet var stressigt och jag hade helt enkelt allmänt oflyt. Jag träffade dock ett par nya, och gamla, roliga karaktärer. Vilket ju alltid är positivt.
Lördagen spelade dock i en helt annan division. Kort efter uppvaknandet insåg jag att jag nog behövde någon form av utklädnad till kvällen - det var ju trots allt Halloween. Det var bara att bege sig till Connies. Ett ställe som är vitalt att känna till om man studerar i Lund, en maskeradaffär på Östra Mårtensgatan 14. De stänger vanligtvis 14 på lördagar men att inte ha öppet när alla vaknar bakfulla och inser att "shit, det är halloween ikväll" är ju bara dumt. Jag roffade åt mig ett par fula glasögon och lite ansiktshår.
Jag och Gustaf begav oss till Linus för att förfesta lite. Resultatet blev att vi förfestade mycket. Vi spanade in någon korrefest på Delphi men upplevde mycket snart att vi inte var välkomna och ville således inte stanna där. Gustaf begav sig åt sitt håll, jag och Linus påbörjade en vandring mot Sydskånska och klubben Blackout.
Under ett kort ögonblick på en parkering på vägen fick vi ett moment och insåg att detta var första gången vi var riktigt fulla tillsammans - det var en milstolpe i vår vänskap. Och riktigt fulla var vi. Ett bra exempel är kön in till klubben. Linus anstränger sig för att se riktigt svinnykter ut och överräcker till vakten sitt studentleg och sitt... Skånetrafikenkort.
Vi kom dock in, även Pelle joinade oss. I efterhand är jag glad att jag var maskerad till oigenkännlighet, jag är nämligen inte helt säker på vad jag har gjort där inne. Däremot är jag mindre glad över att jag såg till att de flesta förstod att jag var jag. Att ha en annan identitet hade enbart varit positivt för mig igår. Till er som träffade mig: jag ber om ursäkt. Inte för att jag var full - för min existens.
Huvudsaken är dock att man har roligt, och roligt hade vi. Väldigt roligt, helt klart en av de bättre och mest kompletta utekvällarna i Lund hittills. Jag vaknade imorse av att jag hatade livet väldigt mycket, ett par glas vatten och lite mer sömn löste dock de flesta problemen. När jag väl gick upp fann jag spår av kebabrulle framför datorn vilket jag var tacksam för - hur hade jag mått utan en sån innan jag gick och la mig?
Linus kontaktade mig och beskrev situationen som att "den här kvällen behöver en epilog". Det ledde till att jag, Linus och Gustaf begav oss till Rehab på Västgöta nation och åt hamburgare så det stod härliga till. Vi har sedan umgåtts hela dagen och jag fick ett mycket glädjande besked vilket vi faktiskt firade med en öl på Arimans. Situationen krävde öl, helt enkelt.
Nu sitter jag här och tycker att jag faktiskt inte förtjänar någon söndagsångest. Den motarbetas och jag tror det får bli lite rösti, bacon och ägg för att hjälpa mig själv på traven. Det här inlägget är en förklaring av hur roligt man faktiskt kan ha i Lund. Om du inte gillar stället där du bor och känner för att studera lite kan jag rekommendera denna stad varmt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
