måndagsfeber

Ännu en helg till ända, och en vecka full av mentala prövningar väntar. Men jag är taggad. Mer än så bjuds det tyvärr inte denna gång, men stay tuned för fan.

pokulera up in this

Ett smärre blogguppehåll har förekommit, jag ber om ursäkt för detta. Jag var som sagt på sittning i onsdags och det tog väl ett par dagar att återhämta sig från.

Men idag är jag lide laddad och tänker dricka sprit. Blackout @ Sydskånska väntar, i sällskap av Gusta, Linus, Pelle och senare Erik & Johan. Jag ska försöka få med mig Svartklubbens Finest på ett hörn också, då jag fortfarande sörjer utgången jag missade med dem igår.

BRRÄÄÄH!

vinnaren

Idag är en segerns dag. Hemtentan är inlämnad, hemtentastubbet avrakat och jag kommer vara onykter inom 3 timmar. Mer blogg en annan dag, ja?

vikten av att ha en morgonrutin

Såhär ser varje morgon ut i the fabolous and sexy world of Matias:

Jag börjar med att försova mig ett par timmar, ett viktigt moment så att man inte känner att "idag kan jag få mycket uträttat". Därefter sätter jag mig vid datorn, läser om vad som har hänt i världen på DN.se och låtsas förstå. Inser att jag inte alls förstår och brygger en kanna Arvid Nordquist classic franskrost, det är alltså ett mycket gott kaffe.

Det här är givetvis lite knäckande för mitt självförtroende. Varje morgon tar det mig ungefär en kvart att förstå att jag a) inte har någon självdisciplin (eftersom jag försover mig) och b) är dum i huvudet (eftersom jag inte förstår DN's nyheter). Såhär gör jag då:

Jag tar kaffekoppen och en cigarett och sätter mig i fönstret. Sen sätter jag igång Isaac Hayes - Hung Up On My Baby som är en funkklassiker innehållandes världens bästa originalsampling. Jag sitter där och förstör min kropp med nikotin och koffein under 6 minuter och 16 sekunder. Och så tänker jag att "fan, jag är rätt soft ändå".

Sen förstår jag DN's nyheter.

svartklubben drog till svartklubben

Seriöst, jag vet väl inte riktigt hur jag ska beskriva aftonen innan. Det säger jag varje söndag och det är helt enkelt för att jag bor i Sveriges roligaste stad.

Mofeta & Jerre skulle spela på Svartklubben, ackompanjerade av eminenta Spiderdogs. Mina vanliga party crews hade lämnat stan, lyckligtvis insåg jag att jag har sjukt sköna jobbarkompisar på Svartklubben. Sagt och gjort - jag bjöd in mig.

Så jag, Sara, Yo-Hanna och Sanna träffades på Sparta. Vi drack alkohol så det stod härliga till och lekte fördomsleken. Vi rökte genom fönstret och vi diskuterade livet. Vi tog töntiga gruppbilder med temat "gangsta - sexy - full". Det var mycket bra.

När vi efter en vinglig cykelfärd (jag är alltid det där svinet som inte har någon egen cykel och således tvingar någon annan att skjutsa mig) anlände till Svartklubben drack vi öl och till slut gick Mofeta & Jerre upp på scen med Spiderdogs.

Nu blir det här inlägget lite för hiphopmedvetet och groupiehomoerotiskt, så den som inte pallar sånt får hoppa ner ett stycke. Hursomhelst. Jag har sett Mofeta & Jerre förut ett par gånger och Spiderdogs vid minst fyra tillfällen, och detta var bättre än alla gånger innan. Jag stod längst fram med Johanna och det var så många höjdpunkter. Jag vet inte vem som stod bakom den genialiska idén men Mofeta rappade över både Pete Rock & CL Smooth - They Reminisce Over You-beatet och Camp Lo - Luchini AKA This Is It-beatet och jag var fan nära att komma. Och killen bara fortsätter, med nya låtar man inte hört men älskar från början. Och gamla klassiker man nästan gråter till (att jag antagligen har förstört människors lyssningsupplevelse genom att stå och vråla ut felaktiga lyrics är en annan femma). Det. Var. Så. Fedt, man.

Jag lyckades i alla fall samla mig efter spelningen och vi klubbade ordentligt, "vållande till annans död på ditt dansgolv" som Maskinen uttrycker det. Det blev efterfest på Tvåan och, ja... det finns bilder där jag passionerat kysser en uppstoppad falks bröst och där går fan gränsen. Jag gick till Mårtenstorget och köpte kebab, skrattade hela vägen hem och hade en av mina bästa fyllekulinariska upplevelser detta år. Fast det har jag ju varje helg.

Sammanfattningsvis: Mofeta & Jerres album Bomben kommer göra skäl för sitt namn och jag diggar mina Svartjobbare väldigt intensivt.

Så mycket Svartklubben


Efterfestmode

att dricka alkohol och kalla det empiriska studier

Linus är en trevlig herre jag stötte ihop med första gången jag jobbade på Klubb Foxen, närmare bestämt den fjärde september detta år. Jag bestämde mycket snart att vi skulle bli vänner och rakt av attackerade honom.

Och ja, nu är vi vänner. Tur är väl det, för annars hade jag igår kväll vältrat mig i chips och film i min ensamhet. Detta är vad som hände:

Jag satt här hemma och drack kaffe med Linus. Han skulle ut på kvällen och jag beklagade mig mycket över vilken seg kväll jag skulle ha. Jag har nämligen en hemtenta som måste färdigställas. Linus menade att jag inte skulle plugga även om jag var hemma, och pekade på att jag borde följa med till Blekingska.

Så småningom kände jag att jag behövde en giltig anledning att gå ut och festa. Sagt och gjort: vi kollade gårdagens datum, 20e november, på Wikipedia och fann att det var Lars Johan Hiertas dödsdag. "Dåså, om du går ut och festar nu är det i princip samma sak som att skriva hemtenta" menade Linus. Min hemtenta behandlar nämligen presshistoria och Lars Johan Hierta är Aftonbladets grundare.

Så, inte nog med att jag fick en god kväll. På grund av mitt dåliga samvete skrev jag klart ena halvan av hemtentan innan jag började förtära maltdrycker. Förstår ni vilket vinnande koncept?


Och ikväll ska jag till Svartklubben med mina Svartjobbare. Mofeta & Jerre spelar med Spiderdogs, som aldrig har gjort mig besviken tidigare. Det kommer bli fedt, man.

om människors oförmåga att höra två s

Det här är en konversation jag har haft varje gång jag träffat en ny människa de senaste tre månaderna:

X: Jaha, vad pluggar du då?

M: Jag pluggar pressvetenskap

X: Jaha, är du religiös?

M: Nej, inte prästvetenskap, pressvetenskap, om journalistik och sånt

X: Jaha, jag tyckte du sa prästvetenskap, hahahahaha


Om vi säger såhär. Det var faktiskt lite roligt de tio första gångerna. Åtminstone intalade jag mig själv det. Men nu är det fan inte kul längre - det börjar bli tjatigt.

Jag har tagit fram diverse strategier för att undvika detta men det går fan inte. Till exempel har jag börjat göra en konstpaus mellan orden press och vetenskap för att verkligen trycka på S'en, jag låter mest av allt som en väsande orm när jag klämmer ur mig "pressss.... vetenskap". Men det hjälper inte. Det leder till följande:

1. Folk tycker att jag är dum i huvudet som inte vet att "mitt" ämne heter teologi
2. Folk tycker att jag är dum i huvudet som särpratar

Jag har till och med försökt ge folk en ärlig chans att inte dumförklara mig, jag har börjat säga såhär:

"Ja, allså jag pluggar press....vetenskap, jaduvetomjournalistikochmassmediaochsådär". Jag klämmer in det sista jättesnabbt innan de hinner fråga om jag är religiös. Men vet ni vad som händer då? Folk säger ändå "Jaha, jag tyckte du sa prästvetenskap, ahahahaha!"

Det ska bli så jävla skönt att plugga svenska nästa år.