akademiker - åsikter

Läste idag en krönika i Malmö/Lund City som fick mig att stå och se helt psykopatisk ut vid bussen då mitt ansikte nästan delades i två i ett försök att inte skratta läppen av mig. Dels är den här mannen mycket arg och dels använder han skällsord i stil med "evolutionsmiss" och "köttmongo", sådant tycker jag faktiskt är roligt. Huvudtemat i krönikan - huruvida vi studenter ska få kalla oss "akademiker" och se oss själva som smarta eller inte - har jag inte riktigt tagit ställning till än. Han kan väl ha någon poäng men visst tar han i så han nästan spricker?

(klicka på bilden så blir den mer läsvänlig)

Jag skrattar fram tills att jag ser bilden på honom. Då stelnar mitt leende till. Det där ansiktsuttrycket och den där kroppshållningen i kombination med den väldigt arga texten gör att jag blir lite, lite illa till mods.

Hursomhelst, vad tycks? Bör man rensa ut "köttmongon" från universitetet och bara låta de "uppskattningsvis, 5 procent vettiga studenterna" plugga? Personligen är jag rätt nöjd med att vara "akademiker" - eller student som jag själv brukar kalla mig vid sidan om livsnjutare och mångsysslare - men också relativt säker på att jag enligt herr Backman tillhör köttmongona.

flyttfågel

Igår när jag vandrade från tågstationen till Clemenstorget med alldeles för mycket packning för att det skulle vara hälsosamt kände jag mig... hemma. Det är positivt, antar jag. Att jag kan se Lund som någon form av hem.

På torsdag flyttar jag dock till mitt nya boende - Södra esplanaden, baby. Egentligen kommer jag bo på Korsgatan ca 100 meter från Esplanaden men det har ingen hört talas om. Dessutom låter Esplanaden mycket creddigare så jag säger det.

Min roommate Olle föreslog att vi skulle ha "the last supper" imorgon. Vi har varit på Ica och handlat lite burgare och grejer som vi tänkte grilla imorgon. Han ska även förbi Systembolaget - LTHare som han är gissar jag att vi kommer bli en aning berusade.

Det ska i alla fall bli skönt att flytta även om jag trivs här. Det centrala läget kommer vara som en dröm. På fredag jobbar jag på Klubb Foxen och denna gång kommer jag inte behöva beställa taxi, det är en seger. Att ha ett eget rum med en säng, skrivbord och liknande kommer även det vara ett rejält uppköp.

Holla!

borta bra men hemma bäst, eller hur fan blir det?

Satt på min balkong med goda vänner. Drack öl. Hade riktigt jävla trevligt i det härliga sällskapet.

Kom ner till 550. Stod alldeles för länge i en kö som inte blev kortare men däremot tjockare, på grund av alla som trängde sig gång på gång. Försökte diplomatiskt förklara för folk att de får hålla sig på sin plats. Insåg snabbt att folk faktiskt är precis så dumma i huvudet som man ibland misstänker. Tappade humöret.

Gick istället till folktomma O'learys men var nöjd ändå och i goda vänners lag. Blev fruktansvärt onykter, precis som väntat. Gick till Kebabhouse där ungefär samtliga personer som varit ute samlades. Köade och hatade människor. Retade ihjäl mig på någon snubbe som försökte pruta till sig kebab och spydigt sa "vad duktig du är då" när jag framhöll för personalen att jag gärna bara tar en kebab snabbt eftersom jag kan betala för den.

Gick ensam hem, åt kebab på en bänk under natthimlen. Stapplade sista biten, pratade med en buske.

Vaknade, hade svårt att leva. Var bakfull och sjuk i största allmänhet. Väldigt irriterad på Södertäljes nattliv. Bokade tågbiljett hem till Lund.

studenttips: när balansen mellan hemlängtan och ekonomi inte fungerar

Jag sitter just nu på ett tåg från Lund C till Stockholm C. Visserligen tar det rätt lång tid, jag är på Stockholm C 01.04 inatt. Men jag har fritt internet och kommer få en kopp kaffe och en toblerone utan extra kostnad. Jag sitter helt okej, måste jag påstå.

För detta har jag betalat 219 kr. Företaget ifråga heter Veolia Transport och utmanar SJ's monopol. De får köra 14 avgångar i veckan och endast på helger, men marknaden ska vara helt avmonopoliserad i oktober 2010.

För den med ont om stålar men som saknar mammas mat.

hur man "lär känna" folk i Lund

När man kommer ny till Lund känner man troligtvis inte så många eller någon alls. Studentlivet har däremot ett stort utbud av aktiviteter som resulterar i påtvingat umgänge, vilket givetvis är positivt. I mötet med alla nya människor är det framför allt några frågor du får vara beredd att svara på och själv ställa (presenteras här i den ordningen de vanligtvis uppträder):

• "Vad heter du?". En fråga som inte ofta läggs fram på detta vis, avsändaren brukar istället räcka fram sin hand och säga sitt namn i syfte att få veta ditt. Ställs enbart för att det är norm - ingen bryr sig om vad du heter förutsatt att ditt namn inte rimmar på något kul.
  
• "Vad pluggar du?". Något avsändaren frågar för att få berätta vad han/hon själv pluggar. Du kan svara i princip vad som helst på detta - svaret kommer ändå bli "åh, vad intressant!" och frågan kommer ändå ställas igen nästa gång ni ses (förutsatt att ni inte pluggar något likartat som kan ge utrymme för samtal om studier och framtidsplaner).
• "Vart kommer du från?". En av de intressantare frågorna både att ställa och att få svara på, det är här det avgörs. Det är här förhoppningar krossas till sand och kontakter etableras. Visst känner vi aldrig en lika kraftig samhörighet med någon som om vi kommer från åtminstone nästan samma ställe? Båda kanske kan nämna ett torg man hört talas om men ingen varit på, och plötsligt vet man allt om hur mysigt det är att fika där. Okej, man kan komma överens trots att man inte är från samma plats, särskilt om tidigare frågor gått bra. Kommer personen du pratar med från ett helt annat ställe, fråga något stereotypiskt om det med ett klämkäckt leende. Exempel: "Göteborg" - "Aha, rensar du mycket fisk? HAHA!" eller "Stockholm" - "Jaså, brukar du hänga på Stureplan eller? Fniss.". Och snälla, kommer du från en mindre stad så säg alltid att du är från närmsta storstad. Om ni lyckas etablera en kontakt kan du vid ett senare skede erkänna att du bor utanför.
• "Var bor du?". En fråga som åsyftar ditt geografiska läge i Lund. En fråga som inte är rolig alls att svara på om man bor på en madrass bakom en soffa 25 minuter med buss från Lund. Det creddigaste du kan svara är att du bor på ett korridorboende tillhandahållet av AFB, exempelvis Sparta, Delphi, Parentesen eller liknande. Skulle du ha hamnat på något annat ställe, exempelvis som inneboende i en källare, måste du lägga fram detta avslappnat, med ett leende och gärna ett skämt. Följ upp med "Men jag flyttar snart så det löser sig" och se casual ut.
• "Hur gammal är du?". En fråga som kan verka oviktig med tanke på hur sent den ställs men vars svar ofta kan ge avsändaren ett stelt ansiktsuttryck, när de trott att du har en annan ålder än den du faktiskt har. Oavsett om de tror att du är yngre eller äldre. Svaren här går inte att framställa fel eller ens vinkla - du har din siffra och måste tyvärr stå fast vid den, annars blir det pinsamt värre nästa gång du bara ska visa hur ful du är på din legbild.

Dessa är de fem grundfrågorna, i alla fall enligt mina erfarenheter. Går dessa bra utgör de ett i princip oändligt material av följdfrågor och samtalsämnen. Går de inte bra måste man bara gå på toa och sen hittar man nästa intervjuoffer. Det är i mitt tycke väldigt bra frågor för att bygga upp ett nät av bekanta att sortera i.

Och apropå det, hur går man vidare därifrån? Det fattar jag faktiskt inte. Under mina veckor här har jag hunnit skaffa mig några vänner, men det känns mest som tur. Att just etablera stadiga kontakter med folk på detta vis är svårt. Väldigt ofta är alkohol inblandat och då kan det bli lite konstigt att ansöka om telefonnummer till intervjuoffret - oavsett om det är en kvinna eller man. Just alkohol + telefonnummer förknippas med särskilda situationer och även om man har rent vänskapliga intentioner kan dessa missuppfattas.

Det här måste vi klura vidare på.

semivuxen

Om man flyttar hemifrån direkt efter gymnasiet vid 19 års ålder kan man givetvis inte ha koll på allt som hör vuxenlivet till. Exempelvis kanske man glömmer att tvätta strumpor (och tappar bort enstaka). Då får man se ut såhär en hel dag:


(och ja, jag gillar skitfula strumpor. Det skapar alltid små roliga ögonblick när man tar av sig skorna hemma hos någon man inte känner så bra)

om LTH och deras alkoholkonsumtion

Då ett av delmålen med denna blogg är att informera om studentlivet i Lund känns det viktigt att jag tar upp en av grundpelarna, LTH.

LTH står för Lunds Tekniska Högskola och är en väldigt central del av universitetet. Till exempel har det en egen busshållplats. Till exempel är det den kåren (teknologkåren) som har mest nollning. Såhär kan en konversation med en LTHare, säg min rumskompis, se ut när han kliver in genom dörren till hemmet:

M: Välkommen hem, är du full?
O: Nej
M: Varför inte? Det är ju måndag!

Ja, jag är lite avundsjuk. Sex veckor nollning på en balansvåg mot ingen nollning alls inom Humanistkåren. Det tippar över.