Det här är en konversation jag har haft varje gång jag träffat en ny människa de senaste tre månaderna:
X: Jaha, vad pluggar du då?
M: Jag pluggar pressvetenskap
X: Jaha, är du religiös?
M: Nej, inte prästvetenskap, pressvetenskap, om journalistik och sånt
X: Jaha, jag tyckte du sa prästvetenskap, hahahahaha
Om vi säger såhär. Det var faktiskt lite roligt de tio första gångerna. Åtminstone intalade jag mig själv det. Men nu är det fan inte kul längre - det börjar bli tjatigt.
Jag har tagit fram diverse strategier för att undvika detta men det går fan inte. Till exempel har jag börjat göra en konstpaus mellan orden press och vetenskap för att verkligen trycka på S'en, jag låter mest av allt som en väsande orm när jag klämmer ur mig "pressss.... vetenskap". Men det hjälper inte. Det leder till följande:
1. Folk tycker att jag är dum i huvudet som inte vet att "mitt" ämne heter teologi
2. Folk tycker att jag är dum i huvudet som särpratar
Jag har till och med försökt ge folk en ärlig chans att inte dumförklara mig, jag har börjat säga såhär:
"Ja, allså jag pluggar press....vetenskap, jaduvetomjournalistikochmassmediaochsådär". Jag klämmer in det sista jättesnabbt innan de hinner fråga om jag är religiös. Men vet ni vad som händer då? Folk säger ändå "Jaha, jag tyckte du sa prästvetenskap, ahahahaha!"
Det ska bli så jävla skönt att plugga svenska nästa år.
fredag, november 20, 2009
torsdag, november 19, 2009
svunna tider
Det är hemtentavecka och jag mår fan inte bra. Jag pallar helt enkelt inte skita ur mig åtta sidor om presshistorien. Men jag ska - snart.
Tills vidare nöjer jag mig med att drömma mig bort till en förlovad plats där livet var enkelt på många sätt och vis: Hultsfredsfestivalen 2009. Det var jag, Jack, Joel, Greken, Hanna, Jamal, Max, Dennis, Marielle, Nisse, Sebbe, Johan och Camp Fikri. Visst, man kunde ha problem där också. Men inte på någon högre nivå än "jag är hungrig", "jag luktar apa" eller "jag är så full att jag inte vet var jag är nånstans".
Jag minns hur Joel brukade vakna med ett stön och lägga en Resorb i burk öl det första han gjorde. Hur vi aldrig mindes i vilken ordning vi la oss på natten men likväl vaknade i ett fyrmannaskedtåg varje morgon. Hur Ice Cube stod på scen, stångad som tjuren Ferdinand och utropade "I luuuuv schweeedeeeen". Hur vi på sex dagar förbrukade 55 plattor öl och cider och ett tiotal liter vin och sprit.
Inte konstigt att livet var så enkelt då.
Tills vidare nöjer jag mig med att drömma mig bort till en förlovad plats där livet var enkelt på många sätt och vis: Hultsfredsfestivalen 2009. Det var jag, Jack, Joel, Greken, Hanna, Jamal, Max, Dennis, Marielle, Nisse, Sebbe, Johan och Camp Fikri. Visst, man kunde ha problem där också. Men inte på någon högre nivå än "jag är hungrig", "jag luktar apa" eller "jag är så full att jag inte vet var jag är nånstans".
Jag minns hur Joel brukade vakna med ett stön och lägga en Resorb i burk öl det första han gjorde. Hur vi aldrig mindes i vilken ordning vi la oss på natten men likväl vaknade i ett fyrmannaskedtåg varje morgon. Hur Ice Cube stod på scen, stångad som tjuren Ferdinand och utropade "I luuuuv schweeedeeeen". Hur vi på sex dagar förbrukade 55 plattor öl och cider och ett tiotal liter vin och sprit.
Inte konstigt att livet var så enkelt då.
onsdag, november 18, 2009
lundaläten
Som språkbög tar jag gärna till mig nya uttryck och diverse andra ordfenomen, vilket det finns gott om när man flyttar 60 mil. Jag pratar inte skånska än men mitt språkbruk har fått sig vissa smärre törnar på vägen, här kommer ett par exempel:
Mer fylls på efter hand!
- Jag lägger gärna till ett "man" [mä:n] efter meningar direkt riktade till en människa. En jargong jag tror jag lagt till mig med på Svartklubben, där det talas mycket så. "Hur är läget man?" - "Det är lugnt man, själv då man?" - "Sweet man, jo det är lugnt man" - "Skönt man, korka upp en Miller, man"
- Alltför ofta när jag ska säga "lite" blir det numer "lide" [li:de]. Det är skånska, rakt av, men man kan komma undan med det. Exempel: "Jag drack grön tuborg och blev lide laddad!"
- Istället för att säga "packad" säger jag "nitad" dessa dagar. Ett ord ingen annan än Gustaf har smittat mig med.
- "Fett" stavas nuförtiden "fedt", skillnaden i uttal är dock nästan obefintlig. Försök låta lite hög/förkyld när du säger fett så blir det bra.
- Andra bra uttryck jag inte riktigt har lagt till mig med än, men troligtvis kommer göra, är bland annat "nellad" som betyder sugen, och "pulig" som jag har hört användas både om vackra kvinnor och mat. "Jag är lite nellad på en falafel, de är så jävla puliga!".
Mer fylls på efter hand!
tisdag, november 17, 2009
livet och en femhundring
Igår pluggade jag som ett jävla svin.
Idag fikade jag med bra människor.
Imorgon ska jag plugga som ett jävla svin.
Kör en vild gissning: vilken av dessa tre dagar är bäst?
Idag fikade jag med bra människor.
Imorgon ska jag plugga som ett jävla svin.
Kör en vild gissning: vilken av dessa tre dagar är bäst?
måndag, november 16, 2009
"Dom kallar oss svennejävlar"
En dokumentär från UR om invandrarsituationen i Södertälje
Väldigt intressant dokumentär som jag precis har avnjutit till morgonkaffet. 30 minuter, med Musse i huvudrollen, tar den upp och konkretiserar det så kallade "problemet" med Södertäljes invandrings- och flyktingpolitik.
Känns viktigt att se på, dels för att det är Södertälje och för att jag inte har sett röda bussar på jävligt länge, men också för att temat är lika dagsaktuellt som någonsin.
Man får väl ha vilken åsikt man vill om situationen och dokumentären. Jag hör väl till en (av få) som försöker avproblematisera hela grejen på grund av mina goda erfarenheter. Jag började i högstadiet, klassen bestod av hälften invandrare och hälften svenskar och grupperingarna var där från dag ett. Kvar i mitten stod jag, Nahir och Salomon (av tre olika ursprung) och fattade mest ingenting. Men vi umgicks och mådde bra och var välkomna på alla hörn i klassen.
Dokumentären tar givetvis i så det knakar - men hey, så skapar man TV. Överlag tycker jag ändå att alla sidor får komma till tals och bilden av situationen blir mer och mer rättvis ju fler minuter som går. När Herr Nationaldemokrat får komma med sina åsikter pallar jag dock inte längre och måste bryta för en cigarett, men fortsättningen är väldigt fin även om middagen precis i slutet måste ha varit väldigt awkward för samtliga inblandade.
Jag är bekant med många av de medverkande sedan tidigare, vissa har jag träffat någon gång, vissa har jag inte träffat på flera år, vissa har jag jobbat med och så vidare, och så vidare. Det lyfter filmen för min egen del - det är faktiskt riktiga människor.
Jag har inte bott i Lund tillräckligt länge för att kunna känna av hur det fungerar här. Jag vet inte om det finns så mycket invandrare och flyktingar på pappret, men mångkultur finns det ju definitivt med tanke på bytisarna. Jag tycker det känns bra hittills.
Väldigt intressant dokumentär som jag precis har avnjutit till morgonkaffet. 30 minuter, med Musse i huvudrollen, tar den upp och konkretiserar det så kallade "problemet" med Södertäljes invandrings- och flyktingpolitik.
Känns viktigt att se på, dels för att det är Södertälje och för att jag inte har sett röda bussar på jävligt länge, men också för att temat är lika dagsaktuellt som någonsin.
Man får väl ha vilken åsikt man vill om situationen och dokumentären. Jag hör väl till en (av få) som försöker avproblematisera hela grejen på grund av mina goda erfarenheter. Jag började i högstadiet, klassen bestod av hälften invandrare och hälften svenskar och grupperingarna var där från dag ett. Kvar i mitten stod jag, Nahir och Salomon (av tre olika ursprung) och fattade mest ingenting. Men vi umgicks och mådde bra och var välkomna på alla hörn i klassen.
Dokumentären tar givetvis i så det knakar - men hey, så skapar man TV. Överlag tycker jag ändå att alla sidor får komma till tals och bilden av situationen blir mer och mer rättvis ju fler minuter som går. När Herr Nationaldemokrat får komma med sina åsikter pallar jag dock inte längre och måste bryta för en cigarett, men fortsättningen är väldigt fin även om middagen precis i slutet måste ha varit väldigt awkward för samtliga inblandade.
Jag är bekant med många av de medverkande sedan tidigare, vissa har jag träffat någon gång, vissa har jag inte träffat på flera år, vissa har jag jobbat med och så vidare, och så vidare. Det lyfter filmen för min egen del - det är faktiskt riktiga människor.
Jag har inte bott i Lund tillräckligt länge för att kunna känna av hur det fungerar här. Jag vet inte om det finns så mycket invandrare och flyktingar på pappret, men mångkultur finns det ju definitivt med tanke på bytisarna. Jag tycker det känns bra hittills.
söndag, november 15, 2009
mitt nya liv (vecka 47)
Återigen en intensiv helg, bestående av fylla och jobb med andras fyllor. Fredagen bestod av ett duktigt förkrök hemma och sedan en tripp till Dirty Frank där mayhem utspelades. Från 00.00-09.00 lördag natt jobbade jag på Gåsafesten. Inte värt det. Eller?
Den kommande veckan ska dedikeras åt studier. Dessutom dammsög jag mitt rum idag. Alltid något?
Den kommande veckan ska dedikeras åt studier. Dessutom dammsög jag mitt rum idag. Alltid något?
torsdag, november 12, 2009
en talför ung man
Att plugga pressvetenskap är kul, man får se milstolpar i mediehistorien. Typ den första Aktuelltsändningen år 1958.
De här killarna är inte helt med i spelet och det råder viss skepsis gällande deras kunskaper om vad en filmkamera och en TV ens är för något. Underbart!
De här killarna är inte helt med i spelet och det råder viss skepsis gällande deras kunskaper om vad en filmkamera och en TV ens är för något. Underbart!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
