årlig sinnesfrid

Jag skulle vilja påstå att Lucia är en av mina absoluta favoritdagar på året. För mig är den verkligen i samma klass som julafton och födelsedagar.

När man gick i grundskolan och gymnasiet var ju ett luciafirande alltid obligatoriskt, med allt vad det innebar av att gå upp tidigt och ta sig till skolan för att avnjuta målbrottssång, pepparkakor och alkoholfri glögg. Vilket ju passar mig utmärkt.

Två gånger har jag varit delaktig i luciatåget. Första gången var jag fyra eller fem år och gick på dagis. Jag minns inte så mycket mer än att jag var intensivt snorig och att fröken blev lite irriterad. Jag fick dessutom tända Ljuset, fröknarna ansåg att "Matias är duktig nog att ha ansvar för tändstickorna". När jag efter vissa om och men lyckats tända det hörde jag en av de lite yngre pojkarna hänfört förklara för sin mamma att "han tände det på riktigt!".

Andra gången var jag 11 och fick sjunga Staffan Stalledräng. Vi var väl fem eller sex gossar som mest sprang runt och inte fattade någonting. När Staffan himself sjöng fel röt jag åt honom så att det ekade i hela lokalen, något jag fick cred för efteråt av kompisars roade pappor.

Huvudsakligen har jag dock varit på luciatåg i egenskap av åskådare. Det här året var lite ångestladdat för mig - var ser man ett luciatåg när man inte blir tvingad av skolan? Det löste sig. Nationskörerna höll konsert i AF-borgen och Sisslin' Sara var lika inställd som jag på att dämpa söndagsångesten med andliga upplevelser. Så vi begav oss dit och fick köpa ett par halvkassa läktarplatser för 50 kr styck.

Så värt det, ändå. Massor av vackra, vitklädda, ljusbärande människor som sjunger i olika stämmor. Det är så mycket stämning i hela lokalen. Man får verkligen en chans att fundera över sitt liv till stillsam, ljuv musik. Man känner att det finns ett hopp för världen, när folk kan sjunga så vackert. Och det är då julkänslorna kommer. När kören sätter igång med Gläns över sjö och strand känner jag passion för Livet i sig.

Vi kom därifrån intensivt nöjda och bestämde oss för att upprätthålla känslan, således köpte vi lussebullar, juleskum och julmust. Och en liten dosa Göteborgs rapé till mig. Vi stack till Gusta och bara myste.

Helgen har för övrigt varit bra. Alkohol drack jag, full blev jag. Som vanligt. Men det känns okej.